Inför:SSK-LHC
Dags för SSK att vakna, i denna match står mer än äran på spel mot ärkerivalen Linköping.
Då var det dags att möta Linköping igen- prestige, ära och skryträttigheter står alltid på spel när denna relativt moderna men ack så bittra rivalitet utspelar sig.
Inför denna match är pressen mångfaldigt tyngre än normalt, vilka är egentligen säsongens största flopp?
Detta är allt annat än positivt för alla parter. Istället för att tänka på hur skönt det vore att ta dessa tre poäng och vända om på saker och ting kommer endast en ångest utan dess like att tortera spelare,tränare och självklart oss fans.
Detta kommer säkerligen påverka spelet på isen, istället för att slå en vågad passning och sätta igång en kontring kan vi förvänta oss en icing puck. När en spelare kommer med fart in i offensiv zon relativt ensam kommer han stanna upp och vänta på uppbackning istället för att bryta in på mål osv osv.
Det blir tätt, ruskigt tätt. De som avgör matchen är också de som riskerar mest. Både Rolf Wanhainen och Mikael Sandberg har alltid varit underskattade och det är endast på senare tid som de blivit riktigt uppmärksammade och belönade för sitt spel. På senare tid har det dock varit tungt för båda burväktarna, och ett misstag av någon av dom kan få deras status att nå Ericsson nivå- botten.
Jag har följt Rolf sedan hans debut i SSK, detta är matcher han föddes för och därför kommer Tälje ta hem detta (men kanske, kanske drar tränare Särkisjärvi till med en joker och ställer Lindquist i målet- vem vet?).
Dessutom börjar de flesta riktiga Tälje-fans att bli ordentligt desperata och deras ängslighet kommer visas i ett enormt stöd för hemmalaget.
Seger med 3-1 efter mål i tom kasse av Erik Norbäck.