SSK säkrade kontraktet
OS-rosten var påtaglig, men mötet mellan 100-års klubben SSK och Färjestad var stundtals riktigt underhållande.
Man skulle kunna tro att uppehållet hade byggt upp ett sug för att äntligen få se sin kära klubb att spela igen, men jag måste erkänna att det mesta kändes ointressant idag. Kontraktet är till 99 % säkrat och det kändes som en betydelselös match. Dessutom hade OS-hockeyn haft påtaglig effekt, man hade helt enkelt blivit bortskämd av god hockey.
Däremot såg man fram emot det länge omtalade OP100 som Blue Lightnings skulle ge som present till SSK på deras 100-års dag. En annan av de få saker man såg fram emot i samband med dagens match var också det förväntade publiktrycket, publikrekord var självklart.
OP100 presenterades under nationalsången, den ena långsidan pryddes med stora blå/gula plastdukar med det ”vanliga” klubbmärket i mitten medan andra sidan lyste vitt då varje åskådare höll upp ett vitt pappersark. Min position för dagen var ganska kass och presentationen såg inte speciellt imponerande ut från min synvinkel, minns ett par andra liknande arrangemang som jag blivit mera imponerad av till och med.
Stefan Bemström fick sin 30-års dag annonserad och fick varma ovationer. Rolf Wanhainen presenterades med priset som årets spelare för andra året i rad innan domare Öberg äntligen kunde släppa pucken.
Som väntat kändes det väldigt segt och den första perioden var inget annat än en inkörning efter ett långt uppehåll. Mattias Johansson och Jörgen Jönsson såg dock förståeligt pigga ut. När man ändå är inne på OS-snacket kan man nämna Färjestads 1-0 mål efter 12.54 där Roffe tyvärr gav folk tillbaka minnet av Salos tabbe. Roffe var smått skymd men kunde ändå se pucken i sista sekund och viftade till med plockhandsken. Tyvärr fastnade den inte där utan studsade över Roffe och gled mot mållinjen innan en anstormandes Hammarström petade in pucken.
En jämn förstaperiod där SSK säkert var besvikna över att vara det lag som låg under. SSK kom starkt in i den andra perioden. Efter ett par minuters avvaktande spel tog Södertälje över och skapade flera farligheter. ”Greg” Pantalejevs visade upp sin underbara skridsko och klubbteknik och höll pucken i nästan en minut nere i Färjestads zon. Precis när han skulle avsluta stoppades han, men publiken anade här att SSK var rejält på gång och även de började vakna från OS-sömnen.
Domare Öberg missade ett par utvisningar som kunde ha gett SSK powerplay och publiken var inte alls nöjda med den välryktade mannen, men SSK bet ihop och fortsatte att pressa och tillslut gav det utdelning. Peter Gerhardsson sköt att ganska löst skott med Robert Carlsson som fightades framför mål kunde ge den en lätt styrning och på något sätt kunde pucken leta sig förbi Färjestad målvakten Gerbers massive benskydd.
1-1 och SSK fortsatte anfalla, L-G Wiklander gjorde det han är bäst på vilket är att explodera och iscensätta livsfarliga kontringar. Han stormade fram mot mål och la en passning till Kim Cannerheim på bortre, men Kim verkade inte ha klubban i isen och styrningen gick långt utanför.
Publiken var riktigt tänd vid det här laget och sittplats var verkligen klara när klacken frågade, om ni förstår vad jag menar. FBK blev alltmer ansatta och började göra misstag. Martin Gerber missade helt pucken vid ett tillfälle då han skulle rensa och målet gapade lockande öppet och pucken låg precis där den skulle, tyvärr ingen SSK-spelare på plats och utnyttja misstaget.
Bara sekunder senare missade björnen Fokin pucken och Juha Lind högg till direkt, han lämnade Fokin bakom sig utan problem (ryssen såg segare ut än bilköerna efter matcherna) men sköt tyvärr högt över målet i friläget.
Efter all denna press händer det som oftast är ett signum för att man möter en riktigt bra motståndare. Färjestad gjorde mål alltså, det skedde efter att Söderström fått åka långt med pucken då den tätt följandes Lindh varit lite passiv. Söderström skickade in pucken framför mål och där fanns isens primadonna Jantunen framme och gjorde mål.
Tredje perioden började mycket fint för SSK som efter 4.08 kunde kvittera. Peter Larsson tog position bakom mål och kunde med en finslipad passning hitta Gabriel Karlsson som visade lite känsla för målet för en gångs skull. Efter detta mål bjöds det inte på mycket som man kan beskriva i detalj, det var i stort sett en ganska intensiv kamp med hårda tacklingar och disciplinerat spel med hård fokus på att behålla positionerna.
Matchen gick till förlängning och där visade inget lag någon större vilja att vinna, åtminstone gav de skenet av det och det blev straffar. Det var inget som gjord publiken glad, jag hörde flera som suckade under förlängningen om att det vore lika bra att ta ut målvakten för att kunna undvika straffar där de inte hade en chans att vinna.
Jörgen Jönsson gjorde snyggt mål på den allra första straffen, och då tänkte alla ”nu är det kört” men Jörgen Bemström gjorde någon en SSK-spelare inte lyckats med på länge under en straffläggning, mål! Det var ett ganska effektivt mål där Jörgen fintade ner Gerber och sen sprätte upp pucken. I den andra omgången träffade först Hammarström ribban men den efterföljande straffen av Larsson gick i stolpen. Jantunen missade även han (men var millimeter ifrån att göra mål) och Svee la en usel straff.
Alltså började omgången om med ”sudden death” straffar och det var samma skyttar som i den första omgången. Det var tyvärr bara en Jörgen som kunde upprepa sig och tyvärr hette han inte Bemström. Jörgen Jönsson satte återigen snyggt och retfullt enkelt till synen sin straff medan Gerber räddade Jörgen Bemströms. Seger för Färjestad men säkerligen går ingen med ledsna ansiktsuttryck efter denna match.
SSK säkrar kontraktet och nu väntar två svåra bortamatcher innan man avslutar hemma mot Timrå, slutet gott allting gott!
