Södertäljes stora problem
Under säsongen har SSK imponerat, men de har ändå visat en stor svaghet – att vinna de allra viktigaste hemmamatcherna.
Det har varit en fin höst för Södertälje, många har chockats av klubbens framfart i Elitserien och att de är det bästa av de på förhand nedre tippade lagen.
Man behöver inte skämmas heller, SSK har slagit de bästa och man har så många poäng tack vare att man gjort det om och om igen vilket gör tur till en mindre betydande faktor.
Men det finns ett stort problem, ett problem de som inte missar en SSK-hemmamatch har kunnat undgå – varför lyckas man inte mot lagen man i slutändan ska få bakom sig?
De lagen jag menar är AIK, Timrå och Linköping. Målet för säsongen är att få minst två av dessa lag bakom sig och hittills är det så, men i de individuella mötena har man tappat massor av poäng…
Det hela har varit ett enormt frustrerande mönster och speciellt på senare tid då förhoppningarna på SSK varit högre än vanligt, och det är förstås resultatet mot Timrå som fått mig att reagera.
Mönstret jag talar om är att SSK visar alldeles underbart solid form fram tills den dagen man möter några av ”bottenrivalerna” (som man får kalla dom).
Det hela började när SSK efter en svag inledning på säsongen lyckades ta poäng mot SM-finalisterna Färjestad och Djurgården, nästa match var mot bittra rivalerna Linköping som då hade visat upp ett katastrofalt dåligt spel. Linköping kom till Scaniarinken och var inte mycket bättre än i deras tidigare matcher men kunde ändå vinna med 2-1!
Hockey är oförutsägbart och vissa tunga förluster är självklart att räkna med, men samma sak hände återigen. SSK gjorde en hel del fina resultat, det utan den då skadade Juha Lind och AIK spelade samtidigt dåligt. Men historien upprepade sig och AIK vann med 2-1 i Scaniarinken. Vid det här laget kunde SSK ändå ligga rätt okay till i tabellen eftersom de lagen de fick stryk emot inte lyckats alls och själva satte sig i tabellens botten.
Efter det resultatet var det dags att bygga på en ny formsträcka. SSK spelade säsongens bästa hockey och slog Modo, Frölunda och tillslut Färjestad hemma som gav dem drömpositionen - femte plats i tabellen. Då fanns det inte många som tvivlade på att SSK skulle missa slutspelet, spelet som laget visade upp var övertygande – man vann matcherna på ett sådant sätt att motståndarna helt enkelt inte kunde skylla på mycket annat än att man förlorat mot ett för dagen bättre lag.
Och då var det dags för gårdagens match mot Timrå, laget som var överlägset sämst i Elitserien och precis hade sparkat sin tränare. Många var då beredda att glömma de tidigare missräkningarna och se på dom som ren slump, men istället blev det tvärtom.
SSK spelade uselt och Timrå vann med 1-0 på ren kampvilja, återigen förlorade man en sexpoängs match och det mot på förhand enklast möjliga motståndare. Det är uppenbart att detta är ett allvarligt problem och att det måste lösas snarast.
När man ser SSK spela i matcherna i fråga ser de ärligt talat låst ut. Många har poängterat att SSK inte klarar av att föra matcher, men man måste då mena att man inte kan leda matcherna då man förväntas göra det. Det finns många exempel på lag i sportvärlden (inte bara hockey) som helt enkelt inte klarar att vara favoriter och misslyckas i de matcherna. Allting ligger på ett psykologiskt plan och självklart är det tränarnas jobb att se till så att allt stämmer där.
Vad som kan bli hemskt jobbigt nu är att spelarna oundvikligt börjar tänka för mycket på det här och att de inte kommer klara av att spela över sin förmåga mot topplagen heller.
På tisdag möter SSK formlaget Malmö, förlust där och jag kan redan börja tänka mig att man dalar ner i den stenhårda tabellen.
Tränar trion Hemlin, Hallin och Särkijärvi har ett tungt test framför sig, kan man säga att säsongen är i ett ”make or break” läge?
Vill också avsluta med att det är lätt att ta upp problem men svårare att hitta lösningar på dem. Därför vill jag hellre kalla detta för en illustration av problemet än en analys, hoppa gärna in på gästboken eller expertpanelen för att ge din syn på det hela!
