Färjestads svit bruten av SSK
Södertälje besegrade Sveriges s.k bästa lag med 2-1, dessutom var resultatet fullt rättvist.
Sannerligen är SSK en mardrömsmotståndare för FBK. Södertäljelaget kan inte vara en favoritmotståndare efter alla problem de haft mot dem. Idag tog SSK kommandot i statistiken mot FBK efter en riktigt solid insats.
Det fanns en hunger för hockey idag, efter att inte sett en SSK-match på nästan två veckor började abstinens infinna sig. Scaniarinken hade fått sin nya belysning och Canal+ var inte sena att ta fördel av det, till TV-sända matchens ära hade ett stort tifo på långsidan upprättats. Det gick inte urskilja vad det stod men det var ett ambitiöst försök av Blue Lightnings i alla fall!
Scaniarinken hade även fått ett par nya ljuseffekter som inte passade in alls och man undrar om de fick dom på köpet vid inskaffandet av belysningen (bl.a en stjärna som snurrar vid båset!?)...
Mats Hallin hade chockat alla med att utnämna ungdomskedjan med M.Carlsson, Svee och Karlsson till förstaline. Något som också var intressant var på förhand beslutet om att Robert Carlsson skulle få vara tredje länk i formationen med Juha Lind och Peter Larsson, något som undertecknad bett om länge nu.
Färjestad skrämde publiken lite med att skapa oreda i SSK defensiven tack vare hård forechecking redan från första spelsituationen, ungdomskedjan såg då lite vilsen ut.
Publiken verkade rätt sömnig, och det var inte roligt att se så många tomma platser nu när matchen sändes på TV.
Matchen i sig inleddes ganska sömnigt den med och försvaren verkade inte speciellt pigga, hade något av lagen varit lite mer fokuserade kunde ett mål lätt slinkt in.
Peter Popovic stoppade Jönsson i ett en mot en läge och det var egentligen det mest intressanta efter 10 spelade minuter.
11.04 fick SSK en hårt dömd utvisning emot sig, Lindh var i en kamp i sarghörnet med en hjälmlös (bidrog säkert till utvisningen) Jantunen och domaren gav FBK ett PP.
I det powerplayspelet gjorde Jörgen Jönsson 1-0 med ett distinkt och välplacerat avslut efter att fort ha transporterat ner pucken i SSKs zon.
Just då kändes det som att matchen kunde gå i en mycket negativ riktning för SSK. Den nedstämdheten upplöstes endast 2 minuter senare då SSK kvitterade till 1-1.
Peter Larsson stal pucken i ett FBK-uppspel och passade snyggt till Lind varefter han gav pucken till Carlsson som lurade ner Gerber och enkelt lyfte in den i mål.
L-G Wiklander stal även han pucken i ett Färjestaduppspel och gav Gerhardsson ett halvt friläge som tvingade Gerber till en plockhandsräddning. Färjestad gjorde alldeles för många små misstag i egen zon och jag var tveksam till medias hyllning av dem den senaste tiden. SSK tog helt över och ägde resten av perioden.
I den andra periden fortsatte det, SSK satte fart direkt och kedjan med Lind-Larsson-Carlsson skapade mycket, tillräckligt mycket för ett ledningsmål!
Peter Larsson fick pucken efter hårt arbete av "Robban" och han bjöd på en delikat pass när han tittade åt ett håll, och passade åt ett annat. Juha Lind fanns på bortre stolpen och kunde enkelt lägga in 2-1 för SSK bakom en chanslös Martin Gerber.
Efter det blev matchen tät och innehöll en massa fysiskt spel, en matchbild som SSK trivs med och med de superba backarna Popovic och Ahola kunde de styra matchen. Målchanserna var inte riktigt hotande men båda målvakterna gjorde klippsäkra intryck med få släppta returer.
SSK dominerade denna tuffa period men kom inte fram till farliga avslut, målvakten Gerber var som sagt solid och sög upp det mesta med sina enorma benskydd. Han var lite illa ute när Peter Larsson bröt fram och Gerber la sig ner för att täcka allför tidigt. Larsson fick pucken väldigt hårt uppvaktad på mål, men den tog i stolpen och en FBK back kunde sedan rensa.
Mycket glada supportrar runtom i periodpausen, de kunde knappt tro att SSK just nu var klart starkare än det så kallade bästa laget i serien, men om man ska vara helt ärlig har SSK tagit flest poäng mot lag som på pappret är bättre så varför vara överraskad?
Tredje perioden inledde Färjestad framåt direkt, Roffe skulle få jobba hårt de sista tjugo minuterna!
Popovic fortsatte med sitt omfattande försvarspel och täckte flera skott, la även märke till att det fanns en viss rivalitet mellan honom och Jörgen Jönsson- en riktig "stjärnornas kamp".
Domaren hade under matchen blivit utvisslad ett par gånger när han inte gett SSK numerära överlägen, och när ynglingen Richard Wallin föll som ett korthus efter att ha mottagit en tackling i sarghörnet gjorde han hemmafansen än mer förgrymmade genom att visa ut Björck för charging. Jesper fick ändå le lite när han precis innan domaren blåste av mosade Wallin in i sargen med en hederlig tryckare.
Färjestad pressade hårt under sitt PP men Roffe var i vägen för det mesta och lät inte FBK få följa upp sina skott på returer. Två Peter hade avgörande roller i PK, Popovic och Larsson. Peter Larsson förvånade säkert inte bara mig när han visade upp ett sådant slit för laget och hjälpte döda utvisningarna.
Man klarade av utvisningen och det var bara fem minuter kvar när Hallin kallade till en Time-out där det såg ut som att han ville få spelarna att bevaka ledningen.
Med hjälp av en stabil Roffe i målet härdade man ut Färjestads kvitterings sökande, och när Peter Larsson kontrade friskt så fixade han en utvisning på Dieter Kalt två och en halv minut från slutet. SSK kunde nu vara lugna i två minuter och när FBK blev fulltagliga tog de ut Gerber och 30 sekunders nervositet avlsutade matchen.
Pucken nådde Popovic som istället för att skicka pucken mot det tomma målet slog den lätt ner och undvek en icing, grymt rutinerat gjort och där var matchen vunnen till spelarnas och självklart också publikens stora glädje!
En strålande insats från SSK, man tog 3 rättvisa poäng och kanske borde man tagit något poäng sist man möttes hemma också. Nu får FBK börja om från början efter att SSK stoppat deras sträcka medan SSK fortsätter sin "en match i taget" filosofi. Nu väntar Linköping säsongens hittills viktigaste match!
