Bitter förlust som kommer att kännas länge
Det var upplagt för kamp innan matchen och det blev det, men SSK var tyvärr de stora förlorarna.
Skam. Det är vad man känner efter att ha förlorat mot det lag man skrattar åt nästan varje omgång. SSK fick alltså stryk idag och det kommer att påverka självförtroendet enormt negativt, speciellt eftersom LHC knappast spelade någon topphockey och SSK ändå inte kunde skapa några riktigt farliga chanser i hela den tredje perioden. Men låt oss ta det från början och gå igenom eländet…
Linköping har alltid varit något av en hatmatch efter alla år de slagits med oss om att gå upp till Elitserien, men när de idag möttes i Elitserien så påminde det inte alls om föra säsongens stora publikfester, man såg redan efter man satt sig ner och gett Scaniarinken en snabb blick att idag skulle lägsta publiksiffran noteras.
Klackarna var dock lika hängivna som då, och de tre bussar LHC-fans som kommit hördes lika mycket som Södertäljes. Det var dock en stor skillnad mellan dom, Blue Lightnings verkade kunna tänka med huvudet medan LHC måste ha tänkt med någon helt annan kroppsdel. Det visade dom direkt med att bombardera isen med skräp minuterna innan nedsläpp. SSK kontrade med ett lustigt plakat med texten ”vita lejon har aldrig funnits”, något som var mer genomtänkt än Linköping-klackens påhitt…
Det positiva var att LHC värmde upp just där deras fans hade kastat in skräp så deras uppvärmning blev störd och de fick dessutom hjälpa till att städa undan.
Kanske berodde det på att de inte kunde värma upp ordentligt, men redan efter en minut så skickade Kim Canneriheim en passning från egen zon fram till ”Dahla” Dahlström och SSK fick ett 2-mot-1-läge som de inte kunde missa, Tiilikainen hade turen att vara högerforward och fick raka in ”Dahlas” pass bakom en hjälplös Mikael Sandberg.
SSK var rejält tända och hade all press medan Linköping fick satsa på att överleva. Sandberg i Linköpingsmålet sa ifrån och gav SSK vinken om att de inte skulle överlista honom så lätt under den här matchen.
Robert Carlsson värmde hemmafansen med sina härliga tacklingar, två gånger om fick #77 Stefan Pettersson känna på den kraftfulle Carlsson med närbilder av sargen som resultat. SSK såg verkligen numret större ut och borde ha fått ut mer av sitt fysiska övertag.
Peter Gerhardsson behövde dock inte använda kroppen, han använde skridskorna och bjöd på ett par härliga dragningar där en tur från sarghörnet ända till framför Sandberg gav den farligaste chansen. Han var på spelhumör idag och det var kedjan med honom, Carlsson och Wiklander som var starkast i första perioden.
LHC hade inte mer än ett par lätta skott som ”Roffe” Wanhainen lätt kunde ta men efter 17 minuter så lyckades de ändå kvittera. Det var ett bra jobb av Stefan Petterson som tog sig in framför mål och slog ett snabbt pass till Von Deer Geest som lyfte in pucken bakom Roffe. Det kändes tungt och det lyfte framför allt Linköpingsklacken som annars varit ganska så tyst. De borde ha fortsatt med det, för i resten av matchen var de flesta ramsor de hittat på antingen rasistiska eller enkelt hat.
I den andra periodens inledning drabbades SSK av en utvisning och det kom perfekt för LHC som verkligen återkommit i matchen nu. Roffe gjorde flera räddningar och man klarade av det svettiga numerära underläget. Matchen svängde efter det lite fram och tillbaka, och både Roffe och Mikael Sandberg fick göra varsin otrolig räddning. Roffes var snabb ”slide” till vänster efter att han släppt retur rakt ut till LHC-spelare som avslutade. Sandbergs var nog en av årets plockräddningar då Tiilikainen med full kraft skjutit från nära håll efter att det var strul med LHC-byten och han kommit halvt fri. Båda målvakterna höll hög klass, det var lätt att säga.
Peter Popovic fortsatte sitt solida spel och var bäst i SSK-försvaret och är även mycket värdefull framåt. Vad säger det om Elitserien när giganten är den som börjar uppspelen och i de flesta fall obehindrat lyckas komma in i motståndarnas zon och börja ett anfallsspel? Andreas Lindh (en personlig favorit) fick också mycket speltid eftersom Stefan Jonsson var skadad och han verkade ha glömt att det var Elitserien för han fortsatte sitt respektlösa och hårda, på gränsen till fula spel även här.
I mitten av perioden så tog SSK ett hårt grepp och LHC fick slå ifrån sig till ett antal Icing. Ett mål var på gång kändes det som, men Sandberg var med och SSK lyckades inte få in pucken. Frustrationen på läktarna ökade och LHC-klacken gjorde verkligen bort sig när man kastade flaskor mot de sittplatser som är mellan de båda klackarna. SSK-klacken var inte helt oskyldig, men LHC-fansen som kommit hit betedde sig skandalöst dåligt. De var säkert stolta över att poliser fick skickas upp och lugna ner och det får de gärna vara, de är ju trots allt riktigt stygga små kattungar som verkar gilla att busa. Det enda rätta skulle vara att bannlysa dom från Scaniarinken så att folk på sittplats kan känna sig säkra!
Tyvärr, tyvärr - Peter Ahola blev utvisad efter att i en kamp i LHC hörnet fått en serie armbågar från matchens fulaste spelare Mike Helber men enligt domaren varit den som höll i. I PP-spelet gjorde LHC 2-1 på ett skott som inte såg otagbart ut för Roffe. Målet var inte oförtjänt men som perioden varit var det inte väntat att LHC skulle ta ledningen.
Rättvisa skulle dock skipas, Tiilikainen tog sig fri och lyckades nästan göra mål. Publiken trodde faktiskt det var mål men Sandberg räddade pucken med lite tur. Domaren dömde dock straff eftersom Tiilikainen blivit rejält upphakad vid avslutet.
Fram steg Lars ”Dahla” Dahlström. I allsvenskan hade han varit lagets överlägset bästa straffskytt och i tidningen i morse hade jag läst att på senaste träningen hade han tränat straffar. Det var med tanke på matchen hittills självklart att han missade straffen, eller det var snarare en bra räddning av Sandberg. Mycket synd om ”Dahla” som har haft det tungt i Elitserien. Det var också det sista som hände i den andra perioden, inte bra att det slutar så illa.
SSK hade alltså en period att kvittera på, något som inte kändes omöjligt och flera gånger under säsongen har man sett LHC tappa mycket i sista perioderna så det var ännu inte för sent för att vinna matchen.
Jag skulle verkligen vilja ha varit i omklädningsrummet under den andra periodpausen. Det skulle ha varit intressant att veta vad Hallin sa till sina spelare och vilka känslor spelarna hade, för SSK kom ut som ett helt nytt lag i den tredje! Passningarna, skotten, kombinationerna, ja allt var totalt annorlunda! T.o.m. försvaret gick till helt nya nivåer och organisationen i laget blev som förtrollad.
Ledsen alla Södertälje fans som läser det här, men SSK gjorde sin sämsta period i Elitserien hittills. De skapade nästan inget och det enda som skulle kunna vara värt att läsa för er är namnen på dem som var absolut sämst i Tälje. Men det struntar jag i, man förlorade matchen med 2-1 och en femtedel har passerats av säsongen. Imorgon blir det dags för en summering av den femtedelen, och garanterat kommer en del av den bitterhet jag känner nu vara med då också.
