Kent kacklar
Det krävs att klubben agerar utifrån kassakistan, för representationslaget som det ser ut i dag kommer inte att börja vinna matcher i långa sviter. Vilket är ett måste för att lyfta.
Till att börja med; en god fortsättning till eder alla. Hög- som låghalt.
Med förhoppningar om ett bättre 2011 än det just avslutade 2010. Åtminstone för oss SSKare. Vi (jag skriver normalt aldrig ”vi” om SSK , men gör här ett undantag) har den fula ovanan att ständigt ligga i botten. Å andra sidan måste ju något lag ligga sist, men kanske inte nödvändigtvis samma lag varje år. För egen del skulle jag vara mer än nöjd om ett par andra lag tog sig i kragen och bottenplacerade sig istället för SSK. Nu har jag i och för sig närt en förhoppning inför fortsättningen. En förhoppning som innehåller följande; Sportklubben tar sig ett par pinnhåll uppåt i hierarkin och landar på säker mark. För att börja klättra krävs lite ny kompetens. Ett par spelare av yttersta kaliber vore önskvärt men det kostar givetvis en duktig slant. Pengar som klubben kanske inte förfogar över? För faktum är att laget som ställs på isen räcker bevisligen inte till, därtill är det alltför ojämnt.
Det krävs att klubben agerar utifrån kassakistan, för representationslaget som det ser ut i dag kommer inte att börja vinna matcher i långa sviter. Vilket är ett måste för att lyfta.
Om man säger att man är SSKare finns det alltid de som fnyser. Det här är ju grejen med supporter-Sverige: man ska passa sig jävligt noga för att tala om att man supporter till ett bottenlag. Man undrar vad det där kommer ifrån. Är det för att ”fnysarna” vill fokusera bort från sina egna brister? Räcker det inte med deras egen ångest, utan måste de köra kniven i oss andra också? Vet ej. Men jag läser ofta att många hånar mig, tills jag loggar ur och sjunker ned i min Chesterfield. Där, bakom min utloggade pc, blir jag förstås upptagen med att smida mina texter, för att jag älskar när ni fnyser åt mig
