Krönika: Vilken färg har vår själ?

När den sommarfödda 74:a som jag är såg SSK spela första gången kommer jag ihåg två saker: Tröjorna var blå med guldinslag samt stökiga fans. Det var i Leksand runt 84-85 och Eldebrink regerade isen. Jag var 10 bast och livet var ännu rätt simpelt. Då hade jag ännu inte insett att jag var fel person i fel miljö. Man tänker inte på sånt i den åldern. Då är allt bara godis, popidoler och sport. Farsan, född av dalmasar i Uppsala, men likförbaskat Rättvikare in i själen hade utan besvär anpassat sig till sina "hemmiljöer" och blivit lika mycket dalmas som farmor och farfar. Jag, född i Salem och TVINGAD till Dalarna i ung ålder kunde dock inte anpassa mig lika väl. Den Sörmländska själen försvann inte hos mig som den Uppländska hos honom. Och det var i den där ladan som kallades "Ishallen" i Leksand jag insåg det för första gången. Jag, farsan och Thomas stog i Leksandsklacken och i första perioden fick jag en krypande känsla att jag nog borde stå i SSK's klack istället. Det skulle bara kännas så rätt. På den tiden fanns inte avspärrningar. Några sunkiga ordningsvakter på sin topp. Jag sa till farsan att jag ställer mig där och han sa jaja,, och tänkte "Låt killen känna sig för,,,". När man är 10 bast fattar man inte att två klackar hatar varandra. Än mindre att de skulle flyga på en 10 åring som försökte. Naiv som jag var närmade jag mig SSK'arna med ett högljutt SSKÅÅ SSKÅÅ! Jag åkte nästan på däng av en väldigt berusad SSK fanatiker... Rädd som jag blev sprang jag tillbaks och sa inte ett knyst om vad som inträffat.

I senare ålder förstår man varför dessa "vuxna" reagerade som de gjorde. Jag är inte någon Leksing, det ska Gudarna veta. Och är det någonstans jag är på defensiven så är det i Leksand. Tänk er då den ditresta klacken,, De ligger på defensiven. MINST SAGT.

 

 

Varför berättar jag det här? För jag är en av många som undrar när vårt kära blåa SSK blev "The Big Red Machine". Varför och när beslutades att vår själ skulle byta färg? Alla SSKare har just sin historia hur och när de fann sitt SSK och föll pladask. Men grunden är ju densamma.

 

 

När man tänker tillbaks på hjältarna från förr så minns man tydligt guldkransen runt SSK's logo på antingen blåa eller vita tröjor. Det ÄR Södertälje för mig. Jag tycker S:ett vi har idag är riktigt snyggt också, men varför röda tröjor? Jag hittade en grym bild på Södertälje Sportklubbs Facebook-Sida. Ett gammalt Rekordmagasin från femtiotalet, upplagt av Mats Henriksson (fett me creeds till dig för övrigt) där tröjorna är blåa med RÖDA RÄNDER. Och där bortaställen är vita med röda S. Varför inte ta tillbaka denna kombination om nu S:ett ska vara kvar? Jag tror alla SSK:are saknar blåa tröjor. Det är på någotvis förknippat med den stolthet vi känner för vårt lag. Det är de jag ser när jag tänker tillbaka på den där kvällen i Leksand för 26 år sen. Det är de jag ser när vi tar SM guld 1985.

 

 

Hur mycket påverkas laget, fansen och RESULTATEN av dessa tröjbeslut? Jag tror det är mer än många vill tro. Försök byta ut New York Rangers färger från blå/röd till blå/orange!! Jag tror hela Madison Square Garden skulle ta kollektivt självmord bara på tanken att ha samma färger som Islanders. Färgerna är trots allt en stor del i sportens attityd. Vad laget står för och var laget kommer ifrån.

 

 

Jag utlyser en omröstning till Södertäljes styrelse. Jag tror det är fler än jag som vill se förändring. Och om majoriteten ändå röstar för "The Big Red Machine" så har ändå fansen, (SSK's KUNDER), talat.