Tack för mig
Efter en tids funderande så har jag beslutat mig för att avsluta mitt engagemang här på SvenskaFans Södertälje redaktion. Det har varit en spännande och lärande tid, detta dryga år som jag jobbat på sidan. Det har varit ett år med roliga och inspirerande kommentarer men ibland också dess kranka motsats.
Jag har under ungefär ett år, sporadiskt levererat texter till denna sida. Det har varit kul och utvecklande att få nå ut med mina texter till en större publik. Tyvärr har det en baksida och denna baksida är hån och förolämpningar. Jag har den senaste tiden funderat på mitt engagemang och har nu kommit fram till att, jag är helt enkelt för gammal för att orka se så mycket tråkiga kommentarer och ibland helt galna inlägg. Jag avslutar mitt jobb på SvenskaFans i och med denna skrivelse, men mitt engagemang runt Sportklubben går vidare. Dock inte på denna rink.
Jag har förstått att en del triggas av att sitta anonymt och kasta ur sig låga, hånfulla och direkt otrevliga kommentarer runt omkring sig. Det är tyvärr en dålig sida av detta annars så fantastiska internet. Vad mig anbelangar så kan de få fortsätta göra det så fingertopparna slits ner, men vill de väcka min nyfikenhet , måste de lära sig att skriva.
De skriver och säger att de är engagerade supporters. Vill man engagera sig, t ex i en förening, måste man ju lära sig att ta hänsyn till andra. Vill man att någon ska lyssna på eller läsa ens texter, måste man ju lära sig att tänka. Det gamla vanliga ”uttrycksmedlet” bland de missförstådda – att sprida kommentarer som saknar fullständig substans – blir trist i längden.
Att visa hänsyn verkar vara dessa individers mest krävande egenskap. Det kräver att var och en anstränger sig en aning. Lär sig ett och annat. Accepterar andra åsikter. Lägger band på sin egen lust att använda hånfullhet och förolämpande som ”uttrycksmedel”. Oavsett ålder. Det låter kanske för gubbigt i deras öron. Smäda andra, däremot, verkar vara rätt sida att stå på. Och någonstans bak i mitt huvud bubblar en filosofisk tanke. Något om att ljusskygga internetanvändare egentligen inte är särskilt svårbegripliga. De lider helt enkelt av en slags interferens. De har aldrig kommit förbi det där ständiga grubblerierna av de enklaste samhällsnormerna.
De behöver släppa det glåmiga dataskärmsansiktet och ta en promenad, utomhus.
Det har varit ett, i många stycken, roligt och lärorikt år. Jag vill passa på att tacka Victor Henriksson på Södertäljes redaktion för ett bra jobb och Andreas Holm på Hockeyredaktionenen för ett öppet och trevligt bemötande.
Tack!
Kent Fredriksson
