Ångest och kebabrulle
Utanför templet härjar krig inte alls så långt ifrån oss.
Hockey känns inte alls så viktigt längre trots att vi just nu bekämpar vår egen kamp om överlevnad.
En kamp som inte kommer att avgöras innan den sista matchen tror jag.
Just nu talar allt för vår fördel, hur man än försöker att vrida och vända på det.
Mycket tack vare Västerås slarv i pappersarbetet kring arbetstillstånd för de två ryska spelarna.
Det som oroar är dessa förbaskade skador. Det är inte vilka spelare som helst som är borta.
Olssons vars formkurva pekade rakt uppåt kan vara borta resten av säsongen. Där pågår en kamp mot klockan och att det inte blir bakslag i rehaben.
Dragans knä är i dagsläget fortfarande svullen och inga prognoser släpps innan svullnaden avtagit.
Även Dragans kurva pekade uppåt och han verkade trivas som center, då han inte behöver jaga puck så mycket.
Hans spelsinne kommer att behövas framförallt i Powerplay som sett ganska svagt ut.
Det finns spelare som just nu inte når upp till sin kapacitet. Framförallt syns det i PP , då det blir ganska runt och trubbigt.
Skott och skymning verkar vara melodin just nu. Visst har det blivit PP mål två matcher i rad men det har varit mera slumppuckar som gått in.
Skönt att ibland få lite skitmål, det är vi inte så bortskämda med.
Största oron har jag för Sjöberg som fick utgå med en befarad hjärnskakning.
Vill det sig illa kan han missa resten av grundserien. Det vore förödande då han hittat en bra kemi med Marcinew och Pasic.
Kedjan blir inte lika slagkraftig utan Albert, och de mesta kretsar kring Pasic som på egen hand söker enmans anfall.
Med Sjöberg så var hoten flera då Albert besitter en sån fart och frenesi i allt han gör.
Förutom skadorna är jag oroad över att en del spelare har hamnat i en svacka. Tänker framförallt på Haag och Willman Borvik.
De har inte alls kommit upp i nivå de senaste matcherna. Visst skapar de fortfarande en hel del chanser men målen och poängen har uteblivit.
När SSK har haft centerbrist så har Willman fått spela center i en del matcher.
Tycker han gör det helt okej, men samtidigt tappar vi lite slagstyrka framåt då en center måste ta mera defensivt ansvar i sin roll.
Haag är bra med sina ingångar men har även han tappat i intensitet. Kanske saknar han rätt omgivning och är lite beroende av en duktig center.
Till det positiva senaste matcherna måste jag nämna Aronsson. Han känns snabbare och starkare.
Undrar om han tappat några kilon eller så har han insett att han måste åka snabbare för att hinna med Speedy Dahlström i hans tempo.
På tal om Dahlström så tycks han ha arbetsförmåga utöver det vanliga. Match efter match så ger han allt och han får med sig Aronsson och Alba på ett bra sett.
De är för mig inga vanliga Grinders utan utgör ständigt ett hot med sylvassa omställningar.
Även Harju har visat att hans form är på väg uppåt. Hoppas att han snart får göra mål.
Det vore så bra för hans självförtroende efter en riktigt tung och otursförföljd säsong.
Känns riktigt pissigt att inte ha fått mera än en poäng i dubbelmötena med Kristianstad.
Vi kunde ha tagit sex poäng och haft slagläge mot Almtuna. Nu är det som det är och som jag nämnde i början så kommer detta att bli en kamp ända in i slutet.
Kanske räcker en seger till , men tror två kommer kännas bättre så vi slipper snacket om skrivbordseger i framtiden.
Efter förlusten igår så fick jag en fruktansvärd ångest. En känsla av olust.
Hade ingen lust att läsa några rader om matchen. Stängde ner sociala medier och försökte glömma matchen.
Men jag kunde inte släppa matchen. Kunde inte somna och låg och grubblade på olika scenarier och kände oro över skadorna.
Idag på morgonen hade jag fortfarande samma ångest. Beslutade att tröstäta lite och åkte och käkade en kebabrulle till frukost. Ja ni läste rätt.
Efter det lysande jag på lite musik. Riktigt gamla låtar.
Det som fick mig att tänka lite mera positivt var när jag hörde Reo Speedwagon sjunga.
”And I'm gonna keep on lovin' you, 'cause it's the only thing I want to do”.
Det är ju precis det jag känner för mitt SSK.
Nu har jag hämtat mig någorlunda och glömt gårdagen, kanske för att Journey sjunger just nu ”Dont stop believin” och det är det jag tänker göra.
Tror på det igen. Hur många känner igen sig i detta beteende?
Tack för att ni tog er tid och läste ända hit.
”winning is a habit”
