Gunnarsson: En fröjd för ögat att se SSK spela hockey just nu
Må ha blivit onödigt spännande men summa summarum blev det en stabil 3-6 seger borta mot AIK under onsdagen. Nu nio segrar på de tio senaste matcherna. Ligans hetaste lag just nu? Oavsett är det fantastiskt för tillfället att bevittna Sportklubben från läktarplats.
Efter en längre paus, som uppstod av flera skäl, är jag tillbaka. Har dock fortsatt följa laget både på hemma- och bortaplan. En underbar utveckling resultatmässigt men som jag egentligen inte tror är superkomplicerad.
Nicklas Grossman har klivit ner i båset och det har säkert en effekt, har tyckt mig ana en hårdare coachning på backarna, speciellt i slutet på matcherna men har i och för sig ingen statistik att bygga ett sådant påstående på så möjligt att jag är ute och cyklar. Däremot är det jag vill komma till att det nog är rätt svårt att analysera exakt hur stor den effekten är om man inte är runt laget. Sedan är det klart att det säkerligen är en person alla spelare har massiv respekt för och någon som bidrar i båset.
Däremot har SSKs grundspel inte varit ett större bekymmer den här säsongen. Man har varit ett av lagen som släppt till färst antal avslut i skottsektorn och man har även skapat chanser framåt. Dock har vi släppt in fler mål än vad som förväntats enligt XGa, vilket tyder på ett målvaktsspel som lämnat mer att önska, det är lätt att titta på SVS% och GAA men de kolumnerna kommer variera baserat på hur bra försvarsspelet är och hur många A-chanser en målvakt får emot sig. Målvaktsspelet har dock lyft sig den senaste tiden.
Sedan är special teams en oerhört viktig faktor i dagens hockey och där var SSK inte alls bra under säsongsinledningen. Powerplay har börjat komma igång allt mer men boxplayspelet behöver lyfta sig, under matchen mot AIK kändes det väldigt rörigt vissa stunder och boxen hamnade i knät på Thomas Sholl.
En sista sak kring det resultatmässiga skiftet som man nog absolut inte ska underskatta: Självförtroende. Hockey är inte alltid logiskt och ibland grinar det emot rätt rejält. Då är det otroligt lätt att bli frustrerad och börja tänka lite för mycket. På samma sätt hamnar man lätt i ett jävla flyt när puckarna väl börjar studsa rätt. Självklarheter, egentligen. Tycker mig se en annan pondus i laget, en mer bestämdhet och att man inte viker ner sig lika mycket vid motgångar i matcherna. Å andra sidan blev det onödigt spännande vid 2-4 reduceringar både mot Nybro och Gnaget som båda inte alls var ljusår direkt ifrån att hämta upp till 4-4. Så kanske enbart en känsla. Dock har vi trots allt hållit undan i de matcherna, till skillnad från ett par genomklappningar i säsongsinledningen.
Gårdagens match mot AIK var fantastisk, för det mesta. Spelmässigt. Sedan har vi på bortastå klar förbättringspotential. Laget däremot dominerade hela första och andra, även stunder i tredje. En 4-1 ledning en bra bit in i matchen kändes klart rättvist. Man kontrollerade spelet över hela banan och AIK lyckades nästan aldrig komma med fart genom mittzonen. De enda gångerna man hade hjärtat i halsgropen var när hemmalaget spelade powerplay. Det blev dock rätt nervöst till slut. Efter 2-4 målet, som inte såg otagbart ut, var det en klart sämre period spelmässigt och det blev rejält nervöst vid 3-4. SSK höll dock undan och kunde göra två mål i tom bur.
Ja, en långrandig och spretig text blev det men det är väl ni vana med. Laget har gjort det väldigt bra ifrån sig senaste tiden och har häng på andraplatsen just nu. Två väldigt viktiga toppmöten väntar nu på hemmaplan mot Mora och Björklöven, så det är dags att vi steppar upp även på läktaren och håller den nivå jag vet att vi kan hålla även där. Vi ses i Templet på fredag.
Om ni hör en sång…
