Gunnarsson: En individuell skicklighet som kan slå alla lag
Kritiserade SSK inför matcherna mot AIK. Det fick jag äta upp väldigt snabbt. Två insatser som var bra av olika orsaker lade grunden för full pott i 08-derby gånger två. Nu såg man ett SSK som tror på det man gör och som arbetade för varandra.
För er som läst min förra krönika hade jag många frågetecken inför dubbelmötet med AIK.
Ansåg att SSK var passiva vid ledningar, att man krympte ihop, att man visade ett kroppsspråk som tydde på en avsaknad av tro för det man gör.
Satan vad jag fick äta upp det.
Första matchen mot AIK kom SSK in helt fel, ett dåligt byte och det var 0-1 direkt och AIK fick ett momentum de skulle ha ett bra tag men Södertälje vägrade ge sig, man arbetade sig in i matchen och en oerhört stark individuell skicklighet samt ett riktigt effektivt powerplayspel bäddade för tre poäng.
Man arbetade för varandra, man visade upp en riktigt fin “grit” och vägrade se sig besegrade, även i stunderna AIK fullkomligt dominerade.
Man tog över andra halvan av matchen, även om det fortsatt såg knackigt ut rent spelmässigt.
Sedan i tredjeperioden kändes det säkert, det kändes inte passivt utan SSK spelade kontrollerat.
Om vi backar bandet till den individuella skickligheten.
Med spelare som Marcus Davidsson, Lucas Carlsson, Christopher Bengtsson, Rasmus Kahilainen, Andreas Hjelm, Måns Lindbäck, Hugo Gustafsson och Ludwig Blomstrand besitter det här laget en individuell skicklighet som gör att man kan slå alla lag utan att briljera rent spelmässigt.
Då har jag inte ens nämnt Nick Olesen och Emil Alba som var skadade under bägge 08-derbyna eller de två stekheta målvakterna.
Var lätt att vara kritisk efter hemmamatchen mot Gnaget under lördagen då det långt ifrån var en bra utförd match.
Dock efter att man satt där och såg den ena briljanta individuella prestationen efter den andra kunde jag inte låta bli att tänka:
“Får tränarna ihop det här kan det bli riktigt bra.”
Det har kommit in många nya spelare. Det kan ta tid att få ihop det.
Ur den aspekten kanske jag var lite väl snabb med min kritik inför AIK-matcherna.
SSK visade verkligen i returmötet på bortaplan hur bra det kan vara när det stämmer rent spelmässigt.
Skottäckningar, tålamod, vann kampen framför bägge målen, korrekta avvägningar och stressade fram flertalet misstag hos AIK.
Klockren defensiv match rakt igenom.
Så lugn som jag var i sista perioden har jag inte varit på väldigt länge.
Visst, saknades långa anfall och powerplay var inte alls lika bra som i lördags men det kommer.
Det här var ett gigantiskt steg i rätt riktning.
Jussi Rynnäs ska även han ha beröm, fick en mardrömsstart då han gjorde en ganska grov målvaktstavla men spelade upp sig rejält och var sedan lugnet själv.
Nu återstår tre omgångar av grundserien innan det är dags för slutspel.
SSK har kopplat grepp om tredjeplatsen och har en chans att komma tvåa ifall man går rent de återstående matcherna.
Man har bevisligen ett lag som är bra nog och man visade nu att det här laget kan vara samspelta samt att man har en tro på det man gör.
Det här laget sätter själva gränserna för hur långt man kan gå.
Det här kan bli bra. Riktigt bra.
