Gunnarsson: Sedan när var det så här underbart att vara SSK:are?
Att vara SSK:are senaste åren har inte alltid varit lätt, det har präglats med flertalet motgångar och ibland vill man bara ge upp. Vändningen är dock på gång, jag känner det på mig. Det är dags att sluta tvivla. Mikael Samuelsson har givit mig möjligheterna till att våga drömma igen, drömma om framgångar för klubben som vi alla har lärt oss att älska!
Bitterheten inom mig är enorm efter den riktigt sura uddamålsförlusten borta mot Björklöven.
Förstår verkligen inte hur man kan ge bort ytterligare en match på grund av passivitet.
Nu var nog drömmen om andraplatsen körd, förmodligen tredjeplatsen också.
Vänta lite…
Andraplats och tredjeplats?
Sedan när tillät man sig själv att drömma om sådana tabellplaceringar?
År efter år och det har alltid känts som att man haft blickarna mot de två sista platserna i tabellen.
År efter år har man pustat ut vid säkrat kontrakt eller så har hjärtat gått i kras.
Vinnarmentaliteten vår kära Sportklubb en gång besatt, har sakta men säkert försvunnit genom åren.
Fram till att årtiondets bästa rekrytering anlände i Mikael Samuelsson.
Kommer alltid vara oerhört tacksam över de som tog oss tillbaka från mörkret i hockeyettan men det fanns inte några som helst tecken på vinnarmentalitet efter uppflyttningen.
Under brinnande säsong 19/20 transformerade Samuelsson ett bottenlag till en SHL-utmanare innan corona orsakade att säsongen blev inställd.
Nu sitter jag här vid datorn, en januarikväll och är besviken över att det ser tufft ut att nå en topp-3 placering i tabellen.
För bara något år sedan fanns inte en sådan placering i min vildaste fantasi.
Mikael Samuelsson har fått mig att våga drömma igen!
Drömmar om att en dag ta sig tillbaka till finrummet där vi hör hemma.
Drömmar om att få uppleva dagen då laget i mitt hjärta kan titulera sig som svenska mästare för åttonde gången i historien.
Ja, kalla mig gärna galen som får sådan hybris.
Dock någonstans tycker jag att det är dags att släppa det negativa tankesättet som jag vet att jag och många andra supportrar förståeligt nog har haft de senaste åren.
Det här laget har en “grit” utöver det vanliga.
Visst tredjeperioden mot Björklöven var under all kritik stundtals men vilken annan säsong som helst hade en sådan här match runnit iväg ordentligt.
Lagmoralen det här laget visar när de vänder 3-0 mot Väsby och Björklöven, är något jag aldrig har upplevt under min tid som SSK:are.
Lagmoralen det här laget visar när pressar de Timrå in i det sista trots underläge med 4-0 en bit in tredje och vara så när att få med sig poäng, är något jag aldrig har upplevt under min tid som SSK:are.
Lagmoralen det här laget har visat under hela säsongen, trots att allt inte alltid klaffar till hundra procent, har tagit SSK till en stabil topp-4 placering och är något jag aldrig har upplevt under min tid som SSK:are.
Räkna ut SSK i en matchserie och du åker ut med huvudet före.
Det här laget är inte storfavoriter på något sätt inför slutspelet men det här laget är riktigt bra och jag anser att vi har alla ingredienser för att matcha vilket lag som helst i ett slutspel.
Vi har sett stunder av SSK:s bästa ishockey den här säsongen, högstanivån är riktigt bra och jag tvivlar inte en sekund på att detta lag kommer kunna leverera när det gäller som mest.
Det smärtar verkligen ända in i själen att vi inte kan uppleva det här laget på plats.
Hoppas dessa hjältar förstår hur mycket det betyder att kunna drömma om framgångar för SSK igen.
Alltifrån spelare, ledare, sportchef med mera…
Ni lyser upp min och flera andra SSK:ares vardag just nu.
Är bara 17 år och har mestadels bara upplevt motgångar som SSK-supporter, det enbart under några få år och jag kan verkligen inte föreställa mig smärtan, som ni som en gång bevittnade när SSK var en av Sveriges största klubbar, behövt gå igenom ett tag nu.
Vill dock rikta ett meddelande, till alla som av förklarliga skäl fortfarande tvivlar:
Våga dröm igen.
Våga dröm om dagen din favoritspelare återvänder.
Våga dröm om tre poäng.
Våga dröm om att Nick Olesen skickar ut AIK i kvartsfinal med ett solomål i overtime.
Våga dröm om en ljus framtid för klubben vi alla har lärt oss att älska.
Vägen kommer kanske inte alltid vara spikrak, det kanske känns ibland som att allt förfaller och att vi är tillbaka på ruta ett men då reser vi oss och kommer tillbaka starkare än någonsin.
För Mikael Samuelsson har byggt upp en vinnarmentalitet som ger oss förutsättningar för det.
Saknar att sjunga bort rösten från ståplats men förhoppningsvis kommer vi alla kunna vara tillsammans igen, inom en inte alltför lång framtid.
Förhoppningsvis kommer vi då att kunna skapa nya minnen, som vi aldrig kommer glömma.
Varje matchdag senaste tiden har jag känt mig som ett litet barn som sitter och väntar dagen innan julafton och jag kan knappt bärga mig till att pucken släpps.
Sedan när var det så här underbart att vara SSK:are?
Om ni hör en sång...
