Krönika: ”Det här laget är fan på riktigt”
Efter en hel del segrar tagna tack vare ett starkt försvarsspel och ett bra målvaktsspel fick SSK äntligen islossning med elva mål på två matcher denna vecka. Hur långt kan det här laget egentligen gå?
En 7-2 överkörning mot Kristianstad på hemmaplan i onsdags. 4-0 mot Östersund på hemmaplan i fredags. Innan den här veckan hade SSK gjort åtta mål på sina fem senaste matcher. En ohållbar siffra i längden även om man släppte in väldigt få mål. Nu har man elva mål på sina två senaste, är förbi Djurgården på målskillnad och befinner sig på en andraplats i tabellen. Islossning? Jo tack.
Tycker det såg tveksamt ut mot lag som inte är så framåtlutade både veckan efter landslagsuppehållet men även veckan innan, även om vi tog poäng. Den här veckan var det dock inget snack. Upplever att man är rejälare och går in på insidan mer. Vi har ingen Nick Schilkey men vi har lyckats sprida ut målskyttet denna vecka med ett bra spel i anfallszon. Vi har även fungerande kedjor just nu. Lucas Carlsson såg väldigt pigg ut i sin comeback mot Östersund, trots att han inte spelat sedan i mars. Ska även bli intressant att se hur kemin utvecklar sig mellan Nikola Pasic och Linus Videll. Leon Wallner och Alex Ciernik ser otroligt bra ut ihop. Kul att båda fick göra sitt första A-lagsmål denna vecka. Speciellt Wallner har verkligen jobbat sig till det med en del brända lägen den här säsongen.
Försvarsspelet är också fortsatt otroligt stabilt även om vi lyckats bli mer rörliga och desperata i anfallszon. Att vi endast släpper till fem avslut i skottsektorn mot Östersund säger väl det mesta. Backsidan är som många nämner helt fenomenal, samtliga sju förtjänar beröm. Även tränarna som satt detta grundspel. Förmodligen är SSK det tacksammaste laget att vara målvakt i, även om Talapilas och Bergviks utveckling verkligen förtjänar uppmärksamhet. Bra målvaktsspel gör det även tryggare att försvara sig.
Powerplay är väl det som fortsatt ser tveksamt ut, även om vi har gjort mål i den spelformen denna vecka, så tycker jag fortfarande inte att det klaffar spelmässigt. Pucktempot är lågt och det är få platsväxlingar. Det behöver komma upp en nivå till ifall spel i numerärt överläge ska vara ett starkt vapen mot topplagen.
Någonstans känns det overkligt att kunna vara så här positiv. Nåja, nu är det Kristianstad och Östersund vi har mött denna vecka men det finns inte mycket att klaga på i insatserna och vi har visat under säsongen att vi kan slå alla lag förutom serieledarna, som vi möter för första gången på onsdag.
Det är en så löjlig skillnad jämfört med föregående säsong och det var inte långt ifrån att 21/22 skulle få ett dystert slut. Då hade verkligheten varit annorlunda idag. Någonstans känner jag mig inte speciellt nervös inför ett slutspel. Njuter mest av att vi, för stunden, har en andraplats och att man kan ta sig till Scaniarinken och ha förhoppningar om seger, oavsett motstånd. Kontrasterna mot den råångest man kände under föregående säsong…
Det är en sak att se truppen och tippa oss trea.
Det är en annan sak att faktiskt uppleva det, efter alla år av misär.
På onsdag möter tabellettan tabelltvåan i Örnsköldsvik och jag är på plats.
På lördag nästa vecka väntar Mora i Scaniarinken och snälla ni, gå på matchen!
Att bygga upp en stor publikkärna igen kommer ta tid, det förstår jag. Det krävs mer än en bra höst för att få tillbaka förtroendet från de som har tröttnat. Dock ska det kunna finnas möjligheter för en bra publiksiffra en lördagkväll hemma mot ett topp/mittenlag.
Man får njuta av framgången så länge den varar.
Om ni hör en sång…