Nu börjar jakten på nya drömmar – det här var en kväll värd att minnas
Fredagkväll, rivalmöte och den överlägset snyggaste matchtröjan sedan millennieskiftet. Bättre förutsättningar kunde man inte ha begärt, när Södertälje Sportklubb under fredagen skulle inleda sin hundrade hockeysäsong och visst blev det en kväll värd att minnas. Nu fortsätter resan mot nya mål.
Få saker slår en premiärdag.
Du återsamlas med dina nära vänner, känner hur pulsen börjar stiga och du har en härlig känsla av ovisshet.
För oavsett hur optimistisk eller pessimistisk man än känner sig, när pucken släpps i match ett är säsongen ett oskrivet blad.
Allt är möjligt, hur klyschigt det än låter. Och man ser fram emot att få uppleva det tillsammans med sina bröder och systrar.
Det var exakt den känslan man hade när man begav sig mot Hovet för att se SSK ta sig an AIK på bortaplan.
SSK i år har en mer eller mindre intakt backsida, vi vet redan från föregående säsong att den håller för toppen av HockeyAllsvenskan.
Man har även värvat ihop ett målvaktspar som bör vara ett av seriens bästa.
Det som känns mest osäkert är forwardssidan.
Mycket hänger på att värvningarna av Juho Liuksiala, Carter Souch, Nolan Stevens och Nicolai Meyer faller ut väl.
Att den förstnämnda fick inleda säsongen på läktaren känns inte allt för betryggande.
Samtidigt behöver spelare som Miikka Pitkänen och Sebastian Dyk leverera.
Poängproduktionen kommer behöva spridas ut en del den här säsongen.
Där tycker jag faktiskt att SSK gav en hel del bra svar under fredagen.
Förstaperioden mot AIK var inget att hänga i julgranen, rent spelmässigt.
Hemmalaget var förvisso inte överlägsna och hade inte allt för många klara målchanser men de kändes lite hetare.
De vann fler närkamper och var betydligt rakare i sitt spel. Det kändes lite nervigt hos gästande Södertälje och som att en del puckar skvättes helt i onödan.
Frans Tuohimaa i kassen gav inte heller ett lugn och släppte en del märkliga returer.
Det var dock SSK som skulle gå till pausvila med ledning. Carter Souch lyckades finna Albin Carlson i slottet med en magnifik passning. Avslutet satt där det skulle och det var 0-1 på tavlan med åtta sekunder kvar av öppningsakten. Betydelsen av det målet ur ett psykologiskt perspektiv går verkligen inte att understryka tillräckligt.
I andraperioden tog SSK istället kommandot direkt och man körde över AIK fullständigt. Man var tajta i mittzon, man var först på nästan varje puck och vann mer eller mindre alla närkamper. Carter Souch, som briljerade denna afton, sköt 0-2 i powerplay drygt två minuter in i andra. Det var en mycket fin skymning av Viktor Liljegren på det målet för övrigt.
AIK kände sig tvingade att utnyttja sin timeout med drygt sex minuter kvar av mittenakten men det hjälpte föga. För bara 17 sekunder senare kändes det som att man reste tillbaka fem år i tiden.
Sebastian Dyk befann sig bakom mål och hittade mycket snyggt fram till Nicolai Meyer vid ena stolpen som lyckades sätta dit 0-3 pucken.
AIK gjorde ett målvaktsbyte en dryg minut efter det, Victor Brattström ut och Jonathan Stålberg in. Förmodligen i ett försök att väcka laget. För även om det stod 0-3 efter andra, hade det kunnat vara mer än så.
Ett maskineri hade verkligen satts igång i mittenakten där varje enskild individ verkligen bidrog.
I tredjeperioden tycker jag att SSK fortsatte att spela väldigt bra. Det blev lite mer tillbakalutat men det är nog bara naturligt. Det kändes inte heller som att AIK lyckades skapa något nämnvärt inledningsvis. Däremot hade SSK ett par lägen att göra 0-4. Det var hur tryggt som helst.
Sedan med 6:31 kvar av matchen lyckades AIK att spräcka målnollan.
1-3 signerat Lukas Zetterberg som satte den i första krysset från en dålig vinkel.
Det målet tror jag att Frans Tuohimaa vill ha tillbaka. Där får AIK ett rejält momentum. Med två minuter kvar tar hemmalaget ut målvakten. Bara några sekunder senare kom nästa reducering. Backen Simon Åkerström tog ett avslut som Jordan Bellerive styrde. Frans Tuohimaa räddade avslutet men hade ingen aning om var returen tog vägen — den rakade Oskar Magnusson in i öppet mål.
2-3 på tavlan men SSK höll undan. Viktor Liljegren satte 2-4 i tom bur med 20 sekunder kvar.
Man inleder sin hundrade hockeysäsong genom att tvåla dit AIK på bortaplan, inte fy skam. Man visade upp ett backspel som imponerade mycket på mig. Även kedjeformationerna kändes väldigt starka rätt igenom. Bra att de tilltänkta toppspelarna presterade och lyckades hamna i poängprotokollet. Överlag kändes SSK som numret större, även om bägge lagen hade sina perioder där man förde spelet.
Ska man vara kritisk till något; Egor Polin fick inleda säsongen som extraforward. Efter den försäsongen han hade, så förstår jag mig inte riktigt på det. Dumt att klaga på laguttagningen efter den här segern kan tyckas men jag måste ändå ställa frågan; Om en ung kille inte får en ordentlig chans efter att ha vunnit interna poängligan under träningsmatcherna, när ska han då få det?
Nåja, det är svårt att önska en bättre inledning.
Nu är vi igång igen och vi har en hel säsong framför oss.
Bara det i sig är verkligen helt fantastiskt.
