Ny medarbetare på redaktionen, vi välkomnar Lars Bergström till familjen!
Vi fortsätter vår satsning för en utökad bevakning säsongen 21/22. Vi kan med stor glädje presentera Lars Bergström som ny medarbetare på Sportklubbens SvenskaFans-sida. Lasse har en stor passion för Sportklubben och kommer bland annat hjälpa oss med hantering av podcast samt starta upp någon form av KlubbTV. Kanske framförallt dock kommer han även skriva en del artiklar. Vi bjuder på en kort presentation av vår nya kollega!
Kan du berätta lite kort om dig själv?
Mitt namn är Lasse Bergström 61, som varit galen hockeynörd sedan Stisses dagar på -70 talet. Har tre barn och fyra barnbarn (hittills). Från ståplats till att numera hålla till på (+/-) rad tolv på sektionerna K, M och N, så man kan heja på lite vildare än övriga sektioner. Ställer mig alltid upp vid mål och "power breaks" på grund av dåliga knän, som behöver sträckas på så mycket och så ofta det bara går. Känns som det bara är jag som gör det....
Vad fick dig att vilja söka till SvenskaFans?
Är ledig lite mer nu under och efter pandemin och jag vet att jag kan skriva, särskilt om SSK. Glöden och passionen finns där. Numer är jag betydligt bättre på att koppla på respektive av än vad jag var förut. Då mådde man som SSK.s senaste bedrift, det vill säga bra om de vann och lika dåligt när det blev torsk. Under mellanstadiet (jag är född och uppvuxen i Stockholm), så hade jag hela skolan efter mig när AIK (någon enstaka gång) eller Djurgården vann mot SSK. Då var det alltid domarens fel om de förlorade i kombination med osannolik otur som gjorde att de förlorade, för de var ändå alltid bäst. Egentligen. Numer kan jag ibland skönja att motståndet kan vara för dagen övermäktigt. Ett sundare synsätt, som gör engagemanget mindre emotionellt belastande. Ibland har man en dålig dag, det är bara att erkänna och lära sig något av det. Förnekelsen däremot lär man sig ingenting alls av.
Vad är din koppling till Sportklubben?
Blev medlöpare till min far och äldre bror på -70 talet, sen blir det nästan som en livsstil. Min bror och jag åkte pendeltåg och buss till matcherna, utan att tycka att det var märkvärdigt från 10-11 års ålder. I tre timmar tur och retur plus tre timmar match (inklusive tidig ankomst), för att kolla på uppvärmningen.
Vad är dina bästa SSK-minnen?
1985 och 1996 slår det mesta. Av dessa två så vinner 1996. Uppflyttning är förenat med så mycket stolthet och lycka, med SM-guldet var man också glad förstås men nästan åt mallighet samt skyhöga förväntningar åren därpå. 1985-86 gjorde SSK egentligen en ännu bättre säsong än året innan. När man förlorade mot Färjestad i finalen. Sen på tredje plats kommer avancemanget till allsvenskan för några år sedan, det året fick Mats Waltin lite av all den cred han ska ha men sen blev av med året därpå. Det var sorgligt att se. Mats Waltin, en av SSK:s mest dominanta spelare genom tiderna. Detsamma gäller Björn "Böna" Johansson. Dessa två förtjänar mer uppmärksamhet. Gudabenådade spelare båda två. Mats Waltins status sjunker kanske lite i och med att han lämnade oss några säsonger för spel i Djurgården. Nu tänker jag att vi snart kanske kommer få dra på smilbanden igen, tror nämligen att SSK är på rätt väg. Tänk att få fira 120-årsdagen som ett SHL-lag, det vore helt fantastiskt. I nuläget känns det avlägset men om tio månader kan det vara ett faktum. Inget är omöjligt, om alla bitar faller på plats. Det är inte mindre sannolikt än vad framgångarna 1996 och 1985 var. Då hade ingen heller tankarna på att det var möjligt att lyckas, som man de facto ändå gjorde. En bra grupp som trivs och genomför en bra sommarträning och successivt blir bättre tillsammans varje dag, det kan räcka hela vägen.
Vi önskar Lasse varmt välkommen till familjen!
Tillsammans ska vi arbeta för ett ökat engagemang kring Sportklubben!
Vill du också bli en av oss? Läs mer här!
