Onsdagen påminde mig om varför jag älskar ishockey - på lördag vill jag att Templet fylls igen
Då var det dags. Restriktionerna har släppt och det var en kraftsamling direkt från SSK som fixade fri entré för matchen mot MoDo på onsdagskvällen. Vet inte om klubben hinner reparera taket som lyftes vid 2-2 till lördagen men om det sker har jag en vädjan att Scaniarinken ska fyllas mot AIK.
Det var länge sedan jag var så taggad för att gå på hockey.
Inför matchen skrev jag av mig känslorna inför kvällen:
“Idag är en sådan underbar dag. Vaknar upp halvt döende, när jag ser mig själv i badrumsspegeln ser jag förjävlig ut och har en huvudvärk som nästan får mig att spy men det spelar ingen roll. Ikväll öppnar livets portar, jag ska stå där igen med över 5000 andra och naivt hoppas på att bättre tider kommer. Äntligen får jag stå, där jag alltid brukar stå. Äntligen får jag prata om hur jävla dåliga dem är efter en period med människor jag inte har träffat på ett tag. Äntligen får jag skaka av nervositet inför tredje. Det är dags att få bortaklacken att undra varför vi är så jävla dumma i huvudet när vi skanderar att vi har Sveriges godaste kebab. Kommer man vakna upp imorgon och tycka att livet är skit och tycka att en flaska klorin är mer aptitlig än morgonkaffet? Högst troligt men fy fan vad underbart det kommer vara att få ha den känslan samtidigt som man har tappat rösten. Ikväll återförenas man med sitt livs kärlek.”
MoDo besegrade SSK efter straffar men klorinflaskan känns inte alls aptitlig.
Första tanken var givetvis att man önskar att den tysta bortaklacken drog till Linköping men när jag tänkte på matchen, så fylldes jag med värme.
Tänker på trycket direkt vid början, när taket lyftes vid 2-2 och hur decibelnivån även lyckades hålla taket i luften direkt efter.
Ni vet att jag brukar vara analytisk och gå in på detaljer i spelet men jag nöjer mig så här;
Domarna tappade matchen totalt.
Fyra av sex poäng mot Björklöven och MoDo är klart godkänt.
Killarna har en helt ny energinivå och de sträckte på sig efter straffavgörandet och klappade om Tolopilo. Med all rätt. Finns ingen tid för att deppa.
Utvecklingen av försvarsspelet, spelet i mittzon samt boxplay är enorm.
MoDo spelade som det topplaget de är men SSK bjöd upp till dans.
Man blev tillbakatryckta vissa perioder men nog lyckades man allt till stor majoritet hålla MoDo på utsidan. Det kändes även som man lyckades rensa undan nästan varje retur som Tolopilo släppte.
Däremot hade man problem med att komma på insidan i anfallszon och powerplay är fortsatt ett förbättringsområde.
Ja, där fick ni några tankar om själva matchen.
Blir inte mycket om det idag för nu vill jag prata om det som värmde mitt hjärta: Publiken.
Tror inte jag kommer ha någon röst imorgon och det var det värt.
Detta är vad man saknat.
Det var sång och människor som uttryckte sina känslor.
Ingen trumma, inga äckliga handklappor och inget NHL-jippo.
För mig är det vad detta handlar om.
En passion du inte kan uppleva någon annanstans.
Fly från verkligheten två och en halvtimme, inte bry sig om något annat än en gummibit.
Det var bra tryck mot Björklöven med tanke på restriktionerna.
Det var ett obeskrivligt bra tryck i onsdagens match mot MoDo.
Vill tro att det är en av anledningarna till att laget kunnat bibehålla en sådan hög energinivå, trots motgångar i matcherna som tidigare skulle få detta lag att kollapsa.
Vill tro att dessa grabbar behöver oss.
Vi vet vad vi kan, det finns inte många atmosfärer som slår ett fullsatt Scaniarinken.
Även om vi kanske nästan glömt bort det.
På lördag kommer AIK, som har en uppåtgående trend, på besök.
De lär ha ett stort bortafölje, även om man aldrig kan veta säkert med fotbollssupportrarna.
Eftermiddagsmatch en lördag och rivalmöte. Kan det bli bättre förutsättningar för en publikfest? Vill att vi slår dagens publiksiffra på 5034, kalla mig dum i huvudet om ni så vill men nu när vi fått nya tränare samt spelare måste vi försöka rädda oss kvar tillsammans.
Fem poäng bakom Almtuna men en match färre spelad.
Det ska gå.
Onsdagen fick mig att känna en genuin tro, på grund av en kombination av spelet vi sett och stämningen vi upplevt.
Onsdagen fick mig att känna all den motivation jag behöver för att orka bevaka detta lag ända in i kaklet.
Onsdagen fick mig att komma ihåg varför jag älskar ishockey men kanske framförallt;
Varför jag älskar SSK.
Lördag, klockan 15:00, SSK-AIK i Scaniarinken.
Var på plats och bidra med det du kan för att rädda vår förening.
Klicka här för att köpa biljett.
