SSK-hjärtat blöder - men en gnutta hopp skymtar i horisonten
Vi firar jul på negativ kvalplats i Hockeyallsvenskan. Ska jag vara ärlig känns det som man är van. Lika ont gör det dock ändå. Ångesten inför mellandagsmatcherna är total. Går allt fel firar vi nyår som jumbo. Går allt rätt finns det dock en chans att rädda säsongen. Mina förhoppningar för veckan som kommer är inte stora men för första gången på flera månader… känner jag lite hopp.
Mikael Samuelssons avgång var oundviklig.
Det finns mycket jag gillar med Samuelsson och det finns mycket bra han har gjort för föreningen som helhet.
Dock har resultaten med det han varit ytterst ansvarig för varit alldeles för dåligt.
Ska inte heller spela efterklok, trodde det här laget skulle kunna härja i mitten av Hockeyallsvenskan. Ser man på lagbygget är det en mängd chansningar.
Såg ut som mellanmjölk för mig men hade också kunnat bli bingo eller katastrof.
Blev det senare.
Nog med det.
Har sedan i vår tjatat om brist på ambition.
Sedan allt började gå åt Linköping har jag tjatat om mer drastiska förändringar.
Det senare fick vi i och med Rickard Öqvist och Anders Eldebrinks intåg.
Direkt efter det fick vi ett uttalande om att klubben har som målsättning att bli en topp-3 klubb i Hockeyallsvenskan nästa säsong.
Äntligen.
Ambition är det som säljer.
Visa att man vill någonstans.
Folk går inte på hockey efter två decennier av motgångar om klubben inte visar vilja. Man kan tycka vad man vill om det men alla har sin smärtgräns.
Det är sådant här som säljer säsongskort och lösbiljetter. Att säga att man ska ha tålamod när man haft det väldigt länge, utan ens att veta varför man ska ha det… Säljer kanske inte lika bra.
Sedan om vi slutar fyra eller femma, skitsamma.
Man har visat att man menar allvar och försöker värva tillbaka spelare som tidigare representerat klubben samtidigt som tagit in ung spets i Pasic och säkrar upp talangerna Leon Wallner samt Alex Ciernik.
Dock, det kanske inte var så att man jublade för fullt.
Det kändes lite som att man försökte få bort fokus från alvaret som vi befinner oss i här och nu. En förutsättning för att komma topp-3 nästa säsong kanske är att överleva som elitförening…
Man har dock visat att man försöker ta sig ur den här situationen och gjort klart med Dragan Umicevic samt Greg Squires.
Den förstnämnda på ett långtidskontrakt, den sistnämnda säsongen ut.
Ska vara ärlig och säga att jag kanske inte hyllar det på förhand.
Har inte sett Dragan på tio år och kortsiktigt behöver vi dra i alla trådar vi kan men jag höjer verkligen på ögonbrynen när man skriver kontrakt till 2024 med en 37-åring.
Greg Squires har jag absolut ingen koll på.
Magkänsla säger att det antingen blir dundersuccé eller superflopp.
Nu låter jag väldigt negativ.
Säger inte att dessa killar kommer misslyckas. Det kanske dock inte är helt självklart att de kommer lyckas heller.
För att komma till min poäng i alla fall: Klubben agerar.
Att klubben inte gjort det är något vi alla blivit frustrerade över senaste månaderna och jag är glad att vi äntligen får se lite handling.
Det finns förbättringspunkter, absolut.
Är väldigt skeptisk till tränarduon.
Bemströms väldigt märkliga uttalanden senaste tiden kanske är värd en krönika i sig.
Kommunikationen kan förbättras och många inom klubben skulle möjligtvis kunna lära sig en del om supporterkulturen.
När man såg TV-intervjun med Kjell Svensson hoppas man att GRW:s tjänster inte är speciellt dyra…
Vi försöker glömma det där för en kort stund.
Finns det handlingskraft, så finns det möjlighet till förändring.
Finns det möjlighet till förändring, så finns det hopp.
Det känns eventuellt som det går att skymta en väg framåt, långt borta i horisonten.
Vill att vi sluter upp nu och säljer slut på de här 2500 biljetterna klubben får sälja nu när man visat handlingskraft.
Vet att många tvivlar, tro mig, det gör jag med.
En degradering skulle dock kunna innebära slutet för oss som elitförening.
När klubben nu gör något kanske vi ska försöka göra det vi kan.
Det vi är bra på.
Klarar vi den här säsongen så kanske vi kan hitta en väg framåt.
Som vi supportrar kan vandra tillsammans tillsammans med klubben.
Hitta ett “vi” igen.
Någonstans tror jag på det själv när jag ser det men samtidigt…
Vet inte riktigt.
Hjärtat må blöda men en gnutta hopp går att skymta.