Tankar efter matchen: Fjärdekedjan stod emot stjärnorna
Om Timothy Liljegren, powerplay, fjärdekedjan, Martin Kaut och publiken.
(BUFFALO) Två gedigna svenska perioder räckte för att besegra Tjeckien och ta JVM:s andra seger. Sverige bjöd in tjeckerna i den andra perioden, men tog tag i matchen igen efter periodpausen och slutsiffrorna skrevs till 3-1.
SvenskaFans bjuder här på några snabba tankar från Buffalo.
Liljegren i skymundan?
Sverige har ett fantastiskt fint backpar i Rasmus Dahlin/Erik Brännström. Duon är ett prima exempel på att två offensiva och skickliga försvarare kan bilda ett alldeles utmärkt tvåvägspar och att ”defensivspecialister” inte behövs för att skapa en trygg defensiv. De två är med rätta hypade, både var för sig och som en duo – men det gör också att Timothy Liljegren inte alltid får det utrymmet han kanske förtjänar.
Även bakom Dahlin och Brännström har Juniorkronorna ännu ett stabilt backpar i Liljegren och Jacob Moverare. Liljegren är en mycket duktig back och när han har pucken i egen zon kan man nästan räkna med att något positivt sker. Antingen transporterar han upp den eller levererar en lång svepande passning som kan skära genom en forwardsenhet.
Fjärdekedjan fick ett härligt ansvar
Tjeckien har tre stora namn som står ut – Filip Chytil, Martin Necas och Filip Zadina. De två sistnämnda bildar tillsammans med Radovan Pavlik en lovande formation och svenskarna hade fullt upp med dem.
Ett stort ansvar föll på fjärdekedjan, med Axel Jonsson Fjällby och Marcus Davidsson i spetsen. Backparen varierade och tredjeparet med Gustav Lindström/Jesper Sellgren fick en hel del byten mot den tjeckiska andrakedjan. Det är spelare en bra bit ner i Sveriges hierarki, men de gjorde ett gott jobb mot stjärnmotståndare. Spelet hamnade ofta nere i den tjeckiska zonen och man belönades med ett mål tidigt i matchen.
Jonsson Fjällby står ut på många sätt. Det svallande håret gör så klart sitt, men framför allt är det hans kvickhet och forechecking som drar blickarna till sig. Fjärdekedjan imponerar och Jonsson Fjällby börjar växa ut till en personlig favorit.
Powerplay – förutsägbart men effektivt?
Ibland kan Sveriges förstauppställning i powerplay ge lite vibbar om förutsägbarhet. Elias Pettersson, Alexander Nylander och Rasmus Dahlin står utplacerade vid tekningscirklarnas topp och på blålinjen. Med vissa undantag är det också de tre som söker varandra. Allt som oftast vet motståndarna vad som väntar – det vill säga passning, sidledsförflyttning för målvakten och ett efterföljande direktskott.
Det är aningen förutsägbart på sina håll, men samtidigt är alla tre så pass skickliga att Sveriges powerplay likväl hotar hela tiden, oavsett vem det är som laddar för skott. När man dessutom hittar någon annan kombination eller några positionsbyten – som vi såg vid det andra målet – blir det en ny dimension.
Kaut ser fräsch ut
De tre stora tjeckiska namnen nämns ofta, men mot Sverige kom de inte alltid upp i förväntad nivå. Istället var det Martin Kaut som ofta märktes på isen. Kaut är en spelare som ska draftas till sommaren och han gjorde tre assist i premiärsegern mot Ryssland. Den insatsen följdes upp med en ny pigg match och kanske kan Kaut vara en spelare som ser sina aktier öka inför sommarens draft tack vare ett starkt JVM.
En öde arena
Key Bank Center har en publikkapacitet på knappt 20 000. När en övergripande majoritet av stolarna är tomma blir det en väldigt öde arena. När de få som dessutom har letat sig hit inte för allt för mycket oväsen blir stämningen inte heller något speciellt. Än så länge har matcherna på dagtid inte lockat allt för mycket publik och man hör snacket på isen hela vägen upp till pressläktaren högst upp i byggnaden.
Måtte Buffalopubliken tagga till ju längre in i mästerskapet vi kommer…
