Dags att övervinna kvartsfinalspöket
I de tre senaste stora turneringarna har Tre Kronor fallit i kvartsfinalerna. Varje gång har Sverige varit favorittippade efter att ha imponerat i gruppspelet, men varje gång har laget vikit ner sig. Det är dags att övervinna kvartsfinalspöket.
Sällan har väl ett landslag låtit oss slita vårt hår som Tre Kronor. I de tre senaste stora turneringarna har Sverige fallit så fort det börjat gälla något. I gruppspelens obetydliga matcher har man imponerat och byggt upp förväntningarna, men så fort kniven har kommit på strupen har man vikit ner sig.
Att förlora tre raka kvartsfinaler är kanske inte en katastrof resultatmässigt i turneringar där alla de bästa finns med. Nej, det är snarare på sättet man förlorat som fått det att koka både av ilska och besvikelse. Alla tre kvartsfinalerna har blivit klassiker på sitt sätt, men ur en negativ synvinkel med svenska ögon sätt. Det är till och med svårt att rangordna förlusterna för alla är så usla på sitt egna sätt.
· OS 1998, kvartsfinal: Sverige – Finland 1-2
Ett fruktansvärt passivt Tre Kronor övergav sitt eget spel och anpassade sig efter Finland i en ovanligt temposvag och tråkig match. De offensiva stjärnorna, Peter Forsberg och Mats Sundin, gavs inget utrymme att prestera och efter ställningskrig i två perioder kunde Finland avgöra i den tredje akten. Svenskdödaren Teemu Selänne gjorde två vackra mål som innebar att Sverige fick lämna turneringen i stor besvikelse. Sverige började spela hockey först när Finland tagit ledningen, och då var det för sent. Den bleka insatsen mot ett nederlagstippat Finland var en stor besvikelse.
· 
OS 2002, kvartsfinal: Sverige – Vitryssland 3-4
Hur Sverige kunde förlora den här matchen är fortfarande en stor gåta. Sverige hade imponerat stort med att besegra Kanada, Tjeckien och Tyskland och det pratades redan om vilka Tre Kronor skulle möta i semifinalen. Kvartsfinalen blev en match som präglades av stora misstag från svenska försvaret och man skapade egentligen ingenting framåt. Underskattningen var total och laget lyckades inte luckra upp det täta vitryska försvaret, och Kopats mål från mittzon på en underligt agerande Tommy Salo är en bild som hockeyfans kommer att bära med sig resten av livet. Det som inte fick hända, hände.
· World Cup 2004, kvartsfinal: Sverige – Tjeckien 6-1
Turneringen, som rubricerades som den stora revanschen efter de tidigare nederlagen, slutade med ett nytt fiasko. I ett fullsatt Globen blev Tre Kronor taktiskt utmanövrerade av ett skickligt Tjeckien. Sverige blev till slut förnedrade på hemmaplan då siffrorna rann iväg och man uppträdde ovanligt blekt efter att ha visat stor vilja och effektivitet i den tidigare matchen mot Tjeckien då man vann. Tjeckien är utan tvekan ett kompetent lag och det är inte förlusten som grämer, utan vilket sätt man förlorade på.
Att Sverige presterat så bra som man gjort i gruppspelsmatcherna, som i alla de här tre turneringarna varit betydelselösa då alla gått till slutspel, och vikit ner sig så totalt i kvartsfinalerna är en gåta. Kanske har man lagt ner för stor energi på de andra matcherna istället för att fokusera på de viktiga kamperna.
Vad är det då som talar för att det blir en förändring i Turin?
Egentligen är det två saker.
Många av de spelarna som har varit med om de här nederlagen är med igen. Erfarenheterna från förlusterna finns med, och nu vet man vad som gäller i de avgörande matcherna. Man måste ha lärt sig något av det som hänt.
Det andra som talar för Sverige är ganska enkelt. Man kan helt enkelt inte förlora igen. Tre raka kvartsfinalförluster är en svit som är otrolig i sig. Det kan helt enkelt inte hända igen. I alla fall inte på det sättet det skett tidigare.
Det är omöjligt.
Eller?
