Sverige - Finland: Duellerna
I finalen mellan Sverige och Finland finns det en oerhört stor rivalitet och spelarna känner varandra oftast utan och innan efter tidigare matcher. Matcherna i matchen blir nyckelhändelser i drabbningen som kommer avgöra vilken nation som kan kalla sig olympisk mästare.
Målvakterna
Både Sverige och Finland kommer till spel med två relativt unga målvakter i Henrik Lundqvist, 23, och Antero Niittymäki, 25, och båda i år gör sina första NHL-säsonger som ordinarie i NHL och har gjort det strålande så här långt. Svenske Lundqvist har den bättre statistiken i NHL medan finske Niittymäki har imponerat mest i OS. Båda kommer att få nyckelroller i den stundande finalen.
Henrik Lundqvist har två raka VM i ryggen som förstemålvakt och resultatet har blivit ett silver och en fjärdeplats, ett väl så gott resultat med tanke på att Rangersspelaren tog över efter legenden Tommy Salo som innan dess vaktat buren i sju raka VM. Den före detta Frölundaspelaren, som vann två SM-guld i hemmaklubben, är redan hyllad i New York och kan förhoppningsvis förvandlas till en mardrömsspelare för Finland.
Antero Niittymäki fick den här säsongen chansen som andremålvakt i Philadelphia efter att ha varit med och vunnit Calder Cup i AHL under lockouten och där blivit utsedd till slutspelets bäste spelare. Den före detta TPS-målvakten har imponerat under säsongen och svag form kombinerat med skador på Robert Esche har gjort att finländaren vaktat målet i många matcher, och det har han skött galant. Niittymäki saknar rutin från tidigare internationella turneringar men det har inte hämmat honom i den här turneringen och tre nollor på fem matcher har det blivit så här långt.
Det här är det största ögonblicket i de båda målvakternas unga karriärer även om båda har varit med och spelat finaler förr. Kommer de klara trycket?
Försvararna
Försvarsspelet kommer att bli nyckeln till vinst i finalen men båda backbesättningarna är ordentligt försvagade av skador. Sverige saknar givna spelare som Mattias Norström, Kim Johnsson och Mattias Öhlund medan Finland får klara sig utan Sami Salo, Ossi Väänänen och Joni Pitkänen. I deras frånvaro är det desto viktigare att toppspelarna stiger fram, och lagets givna ledargestalter är Nicklas Lidström och Kimmo Timonen.
Lidström har efter en något trög start på den här säsongen spelat upp sig och den tre faldige Norris Trophy vinnaren tillhör fortfarande NHL:s elitskikt. 35-åringen har varit Tre Kronors bäste back i den här turneringen och har äntligen visat den svenska hockeypubliken på hemmaplan hur bra han kan spela. Detroitspelaren spelar i första backpar med lagkamraten och lärlingen Niklas Kronwall efter att Mattias Öhlund lämnat turneringen med en revbensskada, och de två kommer att ges ett stort förtroende mot Finlands bästa spelare. Rutinerade Lidström har ännu inte vunnit något stort internationellt men har tre Stanley Cup att se tillbaka på.
Kimmo Timonen har länge klassats som Finlands bäste back och det ryktet har han också levt upp till i den här turneringen. Nashvilleförsvararen leder första backparet med 37-årige Teppo Numminen och enheten har varit ruggigt effektiv så här långt och har stor del i att Finland bara släppt in fem mål och hållit nollan fem gånger på sju matcher. 30-åringen har liksom Lidström aldrig vunnit något internationellt även om det var nära i VM 1998 då Sverige vann genom att göra finalseriens enda mål. Timonen visade också upp sig för den svenska hockeypubliken ifjol då han gjorde ett tio matcher långt framträdande i Brynäs innan han åkte hem till Finland och senare representerade nationen i VM.
Både Lidström och Timonen är två spelskickliga försvarare som är följsamma, passningssäkra och offensivt lagda. Båda har tillhört turneringens allra bästa försvarare, men nu kommer pressen vara en annan. Vems försvar kommer att hålla tätt?
Målskyttarna
Mål är en nödvändighet om man vill vinna några matcher och Mats Sundin och Teemu Selänne är mycket medvetna om var målet är beläget, speciellt i matcher nationerna emellan. Båda har varit med och avgjort klassiska matcher och båda är fruktade av motståndarbackarna. Sundin och Selänne producerar alltid mot Finland respektive Sverige.
Mats Sundin har växt in i den här turneringen och hans två mål i kvartsfinalen visar att lagkaptenen har kvar känslan för mål trots en trög och skadedrabbad höst i Toronto. Centern leder Sveriges förstakedja och är den som många hoppas ska avgöra mot Finland, något som han gjort innan. Hans två mål i VM 1991 med mindre än minuten kvar av matchen som gav 4-4, hans 1-0 i den otroliga vändningen i VM 2003 och hans förnedring av det finska försvaret i World Cup 1996 är bara några exempel på mål som 34-åringen gjort mot Finland.
Teemu Selänne har upplevt en ny höst i NHL och Anaheim och varit het hela säsongen efter att ett års uppehåll under lockouten gjort att hans kropp fått läka ordentligt. Finländaren har varit OS bäste spelare så här långt och 35-åringen ser ut att vara tio år yngre med sin intensiva skridskoåkning och energi. Högerforwarden måste ha Sverige som favoritmotståndare för han lyckas ofta näta mot just Tre Kronor. Hans två mål i OS-kvartsfinalen 1998 och hans tre mål i VM-kvartsfinalen 2003 är de mest minnesvärda och målskytten fås inte ges något utrymme alls när han visar upp den form han nu besitter.
Selänne har varit hetare än Sundin så här långt i OS, men båda har kapaciteten att helt plötsligt blixtra till och göra ett otroligt mål. Bli inte förvånade om antingen Selänne eller Sundin avgör morgondagens final.
Lirarna
Peter Forsberg och Saku Koivu besitter fyra av världens känsligaste handleder. Deras spelskicklighet och förmåga att hitta sina lagkamrater samtidigt som de med sin irrationalitet kan hitta lägen för sig själva gör dem till världsspelare. Med målskyttar av världsklass vid sin sida som Mats Sundin och Teemu Selänne som ofta hittar de rätta ytorna finns det också spelare som kan ta emot de brillianta passningarna.
Peter Forsberg är en av världens mest kompletta spelare, men också en av världens mest skadebenägna. 32-åringen har haft stora problem med ljumskarna under säsongen och kunde heller inte spela alla gruppspelsmatcherna på grund av det. I slutspelet har dock centern hittat sin plats som ytterforward bredvid Sundin och svensken har imponerat med sina tvära vändningar och passningsspel. Den före detta Modospelaren och tvåfaldige Stanley Cup vinnaren har en otrolig blick för spelet, ett fantastiskt passningsspel och en förmåga att bryta mönster som få spelare besitter. Forsberg kan göra mål helt på egen hand och kommer inte att tveka att spela tufft mot rivalen Finland.
Saku Koivu må inte vara den störste hockeyspelaren, 178 cm och 83 kg, men har ett stort hjärta och är spelskicklig som få. Montrealcentern har alltid pucken nära klubbladet och hittar ofta öppna passningsvägar. 31-åringen hade en fantastisk start på säsongen i Montreal men har mattats något ju längre säsongen fortskridigt men där är ingen som synts under OS. Koivu har varit en av Finlands och hela turneringens allra bästa spelare och en stor anledning till lagets framgång. Eller som många säger, spelar Koivu bra, spelar Finland bra. Den hårt arbetande lagkaptenen var med och bärgade VM-guldet 1995 då han fick sitt stora internationella genombrott men det är det enda guldet som finns i prisskåpet.
Forsberg och Koivu är spelare som kan göra det omöjliga på isen, och det kommer bli deras uppgift att lirka upp försvaren i finalen.
Kämparna
Thomas Holmström och Jarkko Ruutu är två spelare som knappast kommer att lägga fingrarna emellan i finalen. Båda är tunga spelare som inte tvekar att ge sig in i tung trafik men samtidigt är de olika spelartyper.
Thomas Holmström är i grunden en offensiv spelare som har som främsta egenskap att stå framför mål i numerärt överläge för att skymma och styra in puckar, ett område där han kanske är världens främste. 33-åringen må inte vara världens graciösaste på skridskorna men norrbottningen spelar med stort hjärta och ger aldrig upp. Vänsterforwarden har också en underskattad teknik och är väldigt bra med pucken på små ytor där han ofta lyckas tråckla iväg en passning eller ett skott. Holmström är också väldigt stryktålig och har en imponerande lång stubin med tanke på alla smällar han får ta emot i sin roll som gruffare.
Jarkko Ruutu är till skillnad från Holmström en mer defensivt inriktad spelare som får en hel del förtroende i numerärt underläge. Även om 30-åringen har hittat målet fler gånger än normalt den här säsongen är finländarens primära uppgift att tackla, störa och reta upp motståndarna. I den rollen är 188 cm långe och 96 kg tunge högerforwarden en världsspelare och kunde han bara lära sig att kontrollera sitt humör och avväga vilka situationer han ska ge sig in i skulle han bli en ännu bättre spelare. Ruutu har redan varit i blåsväder i den här turneringen efter sin tackling på Jaromir Jagr men finländaren är, och har alltid varit, en spelare som spelar med stort hjärta och som aldrig viker undan någon situation.
Holmström och Ruutu är två spelare som kommer att göra allt för att laget ska vinna imorgon, och även om de visar upp sitt hjärta och kämparandra på ett något olikt sätt ska deras betydelse för Sverige och Finland inte underskattas. Den som lyckas arbeta hårdare än motståndaren kommer att vinna finalen, och Holmström och Ruutu kommer inte att vika ner sig.
Läs mer om Flaskjakten här: