Lagbanner
Minnesvärda matcher mot Kanada
Mats Sundin har varit med och förlorat mot Kanada många gånger.

Minnesvärda matcher mot Kanada

Sverige och Kanada har mötts ett otal gånger genom historien och många matcher har etsat sig fast i minnet tack vare sin spänning och underhållning kombinerat med viljan att alltid vilja besegra storebror. Bataljerna är många, minnena likaså. Kanske skapas nya stora ögonblick i årets semifinal.

Av de stora matcherna som spelats mellan Sverige och Kanada är det många som fortfarande finns inpräntade i minnesbanken. De två förlusterna i VM-finalen 1997 finns så klart där då den kändes oerhört snöplig efter att Tre Kronor länge i den turneringen varit det bästa laget men rasat i det avgörande läget. Ett Kanada som inte hade något att spela för i VM 1987 förlorade med 9-0, ett resultat som självklart gjorde att nationens stolthet fick sig en törn. I senaste VM:s dramatiska drabbning ledde Kanada med både 2-0 och 3-1 innan Sverige kunde vinna och årets dominant, Kenny Jönsson, slog in matchavgörande 5-4 i den sista perioden. Alla dessa är minnesvärda, men här nedanför följer några av de riktiga höjdarna. Läs, minns och rys;

Kanada – Sverige 5-4, finalmatch 2 i Canada Cup 1984 

Innan årets OS-final hade Tre Kronor bara varit i en final när alla världens bästa spelare varit tillgängliga och det var i Canada Cup 1984. Nyblivne förbundskaptenen Leif Boork satte sin prägel på det nya Tre Kronor och med sju återbud från kvalitativa proffs med Börje Salming, Anders Hedberg, Stefan Persson och Tomas Jonsson i spetsen, ett avhopp från målvakten Pelle Lindbergh och ratande av andra proffs som Willy Lindström och Jörgen Pettersson var det många som ifrågasatte det nya lagbygget. Boork trodde dock stenhårt på sin idé och med Pekka Lindmark, Kent Nilsson (bilden), Håkan Loob och Thomas Steen i uppställningen tog sig laget till final mot favoriten Kanada. 

I finalen, som spelades i bäst av tre matcher, vann Kanada först klart med 5-2 men i den andra matchen, som är en klassiker, stretade Tre Kronor emot väl. Efter knappa 17 minuter av första perioden ledde Kanada med förkrossande 5-0 men Kent Nilssons reducering innan paus skulle tända det svenska laget. Tre mål i mittakten följdes av artisten och pucktrollkarlen Kentas andra mål för kvällen i början av tredje till 5-6 och då var Kanada ordentligt tillbakapressade. Laget lyckades dock hålla undan och Anders Eldebrinks två stolpskott var det närmaste Tre Kronor kom ett oavgjort resultat.

Sverige – Kanada 3-2 (straffar), OS-final 1994 

En av de mest klassiska matcherna i svensk hockeyhistoria innehöll också ett av de största ögonblicken. Överraskningslaget Kanada hade besegrat Tre Kronor i gruppspelet och ledde med 2-1 med mindre än två minuter kvar av finalen. Då klev lagets store stjärna och gunstling Peter Forsberg fram och serverade Magnus Svensson en perfekt droppassning i numerärt överläge som Leksandsbacken utan pardon pangade in bakom Corey Hirsch. Forsberg och Hirsch skulle också vara centrala figurer i det dramatiska straffavgörandet som följde, ett avgörande som aldrig kommer glömmas. 

Svenska kommentatorerna Arne Hegerfors i TV och Lasse Granqvist i radio förmedlade den stora dramatiken till det svenska folket och när Forsberg med sin straff kopierade Kenta Nilssons dragning från VM några år tidigare och grundlurade Hirsch innan han lade in pucken i öppet mål med en backhand var lyckan total. Med en underlig räddning i straffen efteråt berövade Tommy Salo Paul Kariya ett mål var guldet säkrat. Avslutningen, som fortfarande får gåshuden att resa sig på överarmarna, är ett av de största ögonblicken i modern idrottstid för svenskt vidkommande. 

Kanada – Sverige 3-2 (förlängning), semifinal i World Cup 1996 

Oturen grinade onekligen ett starkt Tre Kronor, som ditintills imponerat stort med segrar mot Finland och Tjeckien, i ansiktet i den tempostarka och underhållande semifinalen i World Cup 1996. Alla proffsen hade inte gjort upp på en ishockeyrink sedan 1991 då sista Canada Cup spelades och spelarnas tändning var total, adrenalinet sprutade och prestigen var oerhört stor. Med Mats Sundin och Peter Forsberg i spetsen pressade det svenska laget tillbaka stjärnfyllda Kanada och bombarderade lönnlövens mål med kvalitativa skott. Men mål ville det inte bli. Istället kunde Kanada genom fysik och individuell skicklighet både göra 1-0 och 2-0 innan Tre Kronor skulle få utdelning. 

Symptomatiskt nog, efter alla öppna och klara lägen, kom reducering genom en slumppuck från Tommy Albelin i mittzon som gled in bakom en överraskad Bill Ranford.  Sedan kunde Sverige också rättvist kvittera genom Michael Nylander med bara minuter kvar att spela. Det tunga, och bittra, avgörandet från Kanadas sida skulle komma med blott 13 sekunder kvar av den andra förlängningsperioden genom lille Theoren Fleury. Målet kom som en blixt från klar himmel sedan Tre Kronor i anfallet innan pressat tillbaka Kanada och genom Johan Garpenlöv skjutit ett skott så klockrent i målramen att Peter Forsberg säkert kan höra klangen i Philadelphia, där matchen spelades, än när han vandrar runt på stadens gator. Matchen koms fortfarande ihåg som en av de bästa Tre Kronor någonsin spelat.

Sverige – Kanada 5-2, gruppspel i OS 2002 

Självklart ska det inte dras för stora växlar på en gruppspelsmatch i OS, som dessutom var den första i turneringen för ett Kanada vana vid små rinkar, men inledningsmatchen i Salt Lake City 2002 har ändå legat kvar i minnet som en stor upplevelse. Förväntningarna på Tre Kronor var enorma inför turneringen som, minst sagt, slutade i en besvikelse. Kanada gick dock hela vägen och vann guld, men mycket av den guldglansen syntes inte mot Sverige. Tre Kronor imponerade stort i kampen som skulle sluta med förnedring av storebror Kanada. Andra perioden är en klassiker då Sverige gjorde fyra raka mål och Mats Sundins två fullträffar var av högsta kvalitet. Sverige briljerade med teknik, kombinationer och ruggig effektivitet i en match som egentligen inte betydde någonting. Men prestigen att vinna över Kanada fanns där, och matchen skulle senare visa sig vara turneringens enda glädjeämne för svensk del.

Kanada – Sverige 3-2 (förlängning), VM-final 2003 

Efter den historiska vändningen mot Finland i kvartsfinalen och den säkra utraderingen av Slovakien i semifinalen fick Tre Kronor en smakstart i finalen och ledde matchen med 2-0 efter mål av Mathias Tjärnqvist och Per-Johan Axelsson. Redan 40 sekunder efter andra målet kom dock Kanadas reducering och sedan vaknade lönnlöven till och dominerade över det svenska laget lett av storstjärnorna Mats Sundin och Peter Forsberg. 

Ett passivt lag lät Kanada kvittera i mitten av den sista perioden och trots att Sverige spelade upp sig på slutet och skapade några chanser togs matchen till en länge ihågkommen övertid. Efter böljande spel kunde Anson Carter, bröderna Sedins nya lekkamrat i Vancouver den här säsongen, med ett omdiskuterat mål avgöra kampen sedan han rundat Mikael Tellqvists målbur och tryckt in pucken köksvägen. Problemet var dock att ingen såg om pucken verkligen var inne, och efter en lång överläggning mellan domare och måldomare godkändes målet. Om det var rätt eller fel diskuteras än idag. En bitter förlust för ett starkt svenskt landslag.

Kanada – Sverige 5-3, VM-final 2004 

Året efter det omdiskuterade avgörandet ville Sverige få sin revansch i finalen och laget fick en ännu bättre start än året innan. Redan innan halva första perioden var spelad hade Sverige 2-0 efter mål av Jonas Höglund och Daniel Alfredsson och i början av den andra perioden kunde Andreas Salomonsson skicka in 3-1. 2003 tog det 40 sekunder för Kanada att reducera, den här gången tog det 52 sekunder och återigen skulle Tre Kronor, på nytt ledda av Peter Forsberg och Mats Sundin, blekna och tappa en ny ledning mot hungriga och fysiska kanadensare. 

Matt Cooke gjorde 3-3 i slutet av den andra perioden och 20 sekunder in i den tredje satte skridskoskicklige Jay Bouwmeester 4-3 och det nya svenska raset var ett faktum. Matchens stora händelse var Rob Niedermayers opolerade tackling i ryggen på Peter Forsberg när Sverige ledde med 2-0 och den händelsen vände matchen, gjorde Tre Kronor ängsliga och Kanada adrenalinstinna. Ett svagt Tre Kronor stod inte upp för sin stjärna och statuerade exempel, utan fick se sig överkört av ett Kanada som vägra visa respekt och tycka synd om sina motståndare. Det är alltid den största viljan att vinna som segrar. Den visar oftast Kanada.

Jonas Gustavsson2006-05-20 03:10:00
Author

Fler artiklar om Tre Kronor