Punktmarkerad: Johan Franzén
Inför matchen mot Kanada hade den välväxte Detroit-spelaren Johan Franzén en klar uppgift. En uppgift som gick ut på att skapa utrymme för sina puckskickliga kedjekamrater samt att bryta ner Kanadas anfall med ett hårt och fysiskt spel. En uppgick som utfördes lysande.
Doldis för svenska folket
Trots att Johan Franzén är en av endast fem NHL-spelare i det svenska landslaget så kanske han är den spelare som den svenska publiken känner till minst. Många av spelarna i Tre Kronor är nämligen profiler som dagligen kliver fram i sina respektive klubblag i Elitserien och skapar rubriker. När det gäller de övriga NHL-spelarna så har Henrik Zetterberg superstjärnestatus, Mikael Samuelsson frälste oss under förra världsmästerskapet samt är bekant sedan OS-turneringen i februari. Samma sak gäller Niklas Kronwall som den senaste VM- och OS-turneringen spelade in sig i det svenska folkets hjärtan. Också har vi ju den så omdebatterade Michael Nylander som ställt upp i var och varannan VM-turnering och trots en kanonsäsong borta i NHL inte fick chansen i OS. Nej, ingen har nog undgått dessa fyra herrar.
Visserligen finns det även mindre kända namn i denna trupp. Jonas Nordqvist är ju en spelare som inför den här säsongen inte var i närheten av en landslagsplats, men har under året gått kopiöst mycket framåt i utvecklingen. Annars så är det idel kända namn. Ronnie Sundin, Joel Lundqvist, Jesper Mattsson känner de flesta till sedan SM-finalspelet tidigare i vår. Magnus Johansson har ju liksom Fredrik Emwall spelat evigheter i Elitserien och behöver jag ens nämna bröderna Jönsson? Så även om det här kanske är det minst namnkunniga landslag på över tio år så känner vi de allra flesta spelarna utan och innan. Undantag finns dock och det mest lysande undantaget hittar vi bland de eftertraktade NHL-förstärkningarna.
Förbundskaptenens favorit
Johan Franzéns verkliga genombrott kom säsongen 2003-2004 då han noterades för 30 poäng på 49 matcher för elitserieklubben. Innan det hade den rödhåriga bjässen gjort två säsonger i den svenska högsta ligan med samma klubb. Då hade han dock endast stått för åtta respektive sex poäng för östgötaklubben. Men inför lockoutsäsongen 2004-2005 var alltså Franzén verkligen på gång. Man trots det fick han det inte riktigt att lossna. Franzén stod då endast för 14 poäng, någonting som måste ses underkänt. Trots den poängmässigt svaga säsongen tog den nye förbundskaptenen Bengt-Åke Gustafsson överraskande ut honom i den stjärnspäckade VM-truppen som senare skulle komma att sluta fyra. För Franzén personligen blev det dock inte särskilt mycket speltid. VM-platsen tillsammans med flyktande lockoutproffs gjorde dock att HV71 lade upp ett drömkontrakt som ”Frasse” skulle komma att acceptera. Det skulle dock inte bli någon speltid i Jönköpingsklubben utan istället så bröts kontraktet med HV och Franzén stack över till andra sidan Atlanten och Detroit Red Wings. En övergång som skulle väcka starka debatter hemma i Sverige då många menade att han blåst HV. Men fakta är att Franzén inte gjort något som helst fel.
Väl i Detroit har det blivit bra med speltid för den tufft spelande forwarden. Hela 80 matcher har han startat och noterats för 16 poäng fördelat på fyra mål och tolv assist. Att det skulle räcka till en VM-plats var det nog ingen som tvivlade på då han faktiskt varit ordinarie för ett av världens starkaste klubblag under hela säsongen. Men om man granskar spelare som Bengt-Åke Gustafsson spolat så kan det förefalla rätt märkligt. Alexander Steen och Fredrik Sjöström under säsongen noterats för 45 respektive 23 poäng var tvingade att spela sig in i truppen under LG Hockey Games. När ingen av de båda hade möjligt att närvara under denna turnering var det tack, men nej tack från Bengt-Åkes sida. Och när vi väll är inne på ratade spelare så kan säga att magikern Robert Nilsson så på 53 matcher stått för 20 poäng spolades rakt av.
Visserligen var anledning till att Nilsson inte fick chansen att han för tillfället befann sig i AHL så är det hela rätt mystiskt. Om nu Bengt-Åke sökte efter stora starka spelartyper så är det förståligt att han spolade Alexander Steen men Fredrik Sjöström är en av NHL: s mest fruktade powerforwards med sina 99 kilo och sin frenetiska skridskoåkning. Så visst måste förbundskapten hittat sig en liten favorit i Franzén.
Och fakta är dessutom att Franzén inte visat särskilt mycket hittills. Endast två poäng i form av två assists har han stått för. Det enda riktigt positiva som kommit från hans sida hittills är ett par riktigt tunga tacklingar samt att vid ett par tillfällen gjort sig stor framför motståndarnas målvakt. Men även på dessa två punkter har han stött på sin överman i form av Joel Lundqvist. Nu mot matchen i Kanada skulle dock Franzén få chansen att visa varför han under hela säsongen varit ordinarie i grundseriens i särklass bästa lag samt varför han är så respekterad på andra sidan Atlanten.
Råstyrka blandat med finkänslighet
Precis som de två senaste matcherna ingick Franzén i Sveriges förstakedja tillsammans med kompisen från Detroit, Henrik Zetterberg samt underbarnet Nicklas Bäckström. En kedja som dock inte producerat som väntat framåt. I inledningen av matchen så lyckades man dock etablera viss press och faktiskt så var det den tunge Franzén som såg allra piggast ut. Visserligen började han väldigt enkelt med att lägga puckar djupt för de betydligt mer skridskoskickliga Zetterberg och Bäckström att jaga på. Men ju längre perioden led ju mer tog Franzén för sig i själva spelet också. När Zetterberg samt Bäckström körde fast klev han fram och tog avslut, bröt in framför mål samt slog passningar för att vinna metrar i anfallszon. Det kryddar han med att visa ett enormt hjärta och låta skridskorna gå, trors den smått stappliga skridskoåkningen.
I den andra perioden går det dock lite trögare. Efter en misslyckad passning i anfallszon som ger Kanada ett kontringsläge så tappar han lite av sina produktiva initiativ. Istället blir det nu mer jobb för att locka fram ytor åt Bäckström och Zetterberg samt att ligga oerhört tätt på kanadickerna i det defensiva arbetet. Det som dock imponerar mest är förmågan att ta en smäll utan att klaga ett dyft. Istället sätter han emot extra hårt nästa byte och inte nödvändigtvis mot samma spelare.
I den tredje perioden visar så Franzén sin storhet. Liksom för hela det svenska laget blir det mycket jobb och slit samt fysiskt spel. Och det då han kommer till sin rätt. Genom hela slutakten präglats spelet av en brinnande vilja samt en isande kyla. Franzén väljer sina lägen perfekt då det gäller att bara köra som en gasell samt när det gäller att vara kolugn. Dessutom är han som en ett häftstift på Sidney Crosby som inte kommer någon vart.
Summa summarum kan sägas att hur omdebatterad eller inte Franzéns närvaro i det svenska VM-laget så kan ingen efter dagens match klandra Bengt-Åke för hans val. Johan Franzén visade sig från sin allra bästa sida när det som mest gällde och intygade också om att han inom några år mycket väl kan vara en av NHL: s bästa powerforwards. Och kanske så är han en av Sveriges nyckelspelare i Vancouver 2010. Hur som helst så har i alla fall Johan Franzén visat vad han har att tillföra till den svenska VM-truppen 2006.