Ryssland straffade Tre Kronor
Det svenska landslaget hade en halvdan afton när man tog emot den ryska björnen på hemmais i Cloetta Center. Man fick dock med sin en poäng från en match som blev sönderryckt av massvis med utvisningar.
Premiärmatchen i Ceska Pojistova Cup 2006 är knappast någonting som kommer gå till historieböckerna som någon välspelad tillställning. Istället fick se två lag som båda misslyckades totalt med att anpassa sig till den nya bedömningsnivån.
Tidigt ledningsmål
Redan efter 14 sekunder spelade visade i domaren Jyri Rönn var nivån låg. Hans Jonsson plockar bort Alexei Morozov med ojusta medel och åker genast ut på två minuter. Ryssarna visar genast vilket spelskickligt lag man är, inte bara på papperet utan även på isen. Man spelar med säkra passningar och använder också en liten portion av finess och skapar på så sätt rörelse i den svenska boxen. Man visar även att man inte bara är spelskickliga utan även fysiskt starka då Nicklas Bäckström får bekanta sig med isen lite mer efter en tung tackling i mittzonen då den unge supertalangen inte riktigt är vaksam. Nästan genast efter att ryssarnas powerplay är över går pucken ner i kortsidan till den ryske målvakten Alexander Eremenko som tar lite väl god tid på sig, Mika Hannula är där påpassligt och snor pucken mitt framför näsan på backen Kirill Koltsov som i momentet senare styr in ett löst skott från Johan Davidsson klubba i eget mål. Ett psykologiskt mycket viktigt mål för det svenska laget.
I anfallet efter visar svenskarna att man fått igång ångan på allvar, Tony Mårtensson lättar in pucken snyggt i mitten till Joakim Eriksson vars styrning tyvärr är lite för lös för att orsaka några riktigt problem för Eremenko. Spelet böljar sedan lite fram och tillbaka och misstagen avlöser varandra titt som tätt. Bland annat lurar tidigare syndabocken Koltsov skjortan av Hans Jonsson med en ganska simpel skottfint, det efterföljande avslutet vållade dock inte några särskilda problem för Daniel Henriksson.
Individuella misstag
Efter dryga sju minuter spelade av matchen var det återigen dags för spel i numerärt överläge för det svenska laget efter att Mathias Månsson förtjänstfullt arbetat i den ryska zonen. Spelet med en man mer är dock under all kritik och det blågula laget får sig knappt in i ryssarnas anfallszon, vilket är en blandning av bra rysk press men också ett fantasilöst svenskt spel. När det strax efter är Rysslands tur att spela med en man mer visar man än en gång vilket spelskickligt lag man är. Gång på gång spelar man bort det svenska försvaret med fina kombinationer och högt passningstempo, det närmaste man kommer mål är ett ruggande stolpskott av den NHL-meriterade backen Dmitri Bykov.
Utdelningen ska dock komma när svenskarna olyckligt är för naiva på offensiv blå. Magnus Johansson står upp medan Nicklas Bäckström slarvar med täckningen hemåt. Det gör att debutanten Tobias Viklund ställs ensam med två ryssar och Sergei Zinoviev kan iskallt placera pucken på Daniel Henrikssons plockhandssida. Repliken från svenskarna låter dock inte vänta på sig speciellt länge då ryssarna drar på sig två utvisningar tätt efter varandra. För första gången i matchen lyckas de blågula skapa ett ordentligt tryck mot det ryska målet och det ger tillslut utdelningen när Anton Strålman med ett välplacerat slagskott trycker dit pucken bakom Eremenko efter ett mycket fint växelspel med Kenny Jönsson.
Föga oväntat får sedan Ryssland chansen även dem en kort stund senare. Sverige spelar ett mycket bra försvarsspel fram till att Magnus Johansson tappar pucken mitt framför eget mål. Alexei Morozov och Anton But väggspelar snyggt bort den kvarvarande svensk försvararen innan Morozov lite turligt trycker dit pucken i nät.
Sammanfattningsvis i den första perioden kan man säga att det märks att ryssarna är lite mer individuellt skickliga än vad svenskarna är. Tre Kronor verkar dock fortfarande rida lite på framgångsvågen man hade förra säsongen och har med hjälp av tron på sig själv och ett speedigt spel lyckats hålla jämna spel med de mer meriterade ryssarna som efter den första akten av matchen måste ses som aningen bättre. Svenskarna som ska ta tag i det offensiva spelet med Nicklas Bäckström och Magnus Johansson i spetsen tar för sig på tok för lite, istället finlirar man för mycket utan att komma till något egentligt framåt.
Sönderryckt av utvisningar
Den andra perioden skulle inte visa sig innehålla många glädjeämnen för något av lagen. Istället kom flytet i spelet helt av sig på grund av att domare Rönn titt som tätt tvingades att höja sin högra arm för att visa ut såväl rödblåa som gulblåa spelare. Ryssland får dock spela lite mer i numerärt överläge än Sverige och man gör det dessutom så bättre än sina motståndare. Bland annat var man riktigt nära att sätta pucken i nät då man fick spela med två man mer efter två täta svenska utvisningar, båda i anfallszonen. Svenskarna skulle dock repa mot och äntligen så klev de två största offensiva krafterna i det blågula laget, Nicklas Bäckström och Magnus Johansson fram och byggde upp ett anfall som inte bara tvingade ryssarna till ännu en utvisning utan också ett par riktigt kvalificerade svenska målchanser.
Trots det så var det ett ryskt mål som hängde i luften och vi var många som trodde att det skulle komma då Mika Hannula får ett totalt hjärnsläpp och testar att dribbla helt utan understöd på offensiv blå. Naturligtvis tappar han pucken och David Petrasek tvingas dra ner den fria ryssen vilket resulterade i ett ryskt straffslag som den ryske ynglingen Nikolai Kulemin lade vantarna på. Och på vilket sätt han slog straffen, på typiskt ryskt manér vickade han på kroppen för att få Henriksson ur balans innan han gjorde två snabba dragningar och satte pucken högt. Dock lite för högt den här gången då pucken retligt tog i ribban, straffen i sig var helt klart värd ett bättre öde. Blundern som Hannula gjorde garanterade honom i alla fall en dubbellektion med Bengt-Åke Gustafsson i ämnet ”logiska saker man bör undvika på isen”.
I slutet av perioden fick så svenskarna fick så svenskarna chansen i spel med två man mer. Liksom i det numerära överläge då man satte 2-1 målet så var det även den här gången Anton Strålman och Kenny Jönsson som satte upp spelet. Och även den här gången resulterade det i mål sedan Jönsson gjorde en pausfint av absolut världsklass innan och han placerade pucken med en handledsskott i nättaket bakom Eremenko. Rättvist var det knappast, men vilken prestation av Kenny Jönsson.
Liksom den första perioden visade ryssarna återigen i den andra att man är ett individuellt mer skickligt lag än Sverige. Men det blågula laget verkar ha något som det rödblåa saknar för dagen, vinnarinstinkt. Frågan inför den sista perioden var och det verkligen skulle räcka hela vägen till seger?
Snabb rysk kvittering
Lika snabbt som det svenska ledningsmålet kom i den första perioden, lika snabbt kom så den ryska reduceringen i den tredje perioden. Den här gången är det Alexei Morozov som snurrar upp hela det svenska försvaret innan han släpper upp pucken till Ilya Nukilin på backplats om drar på ett tungt skott som Henriksson i det svenska målet har svårt att hålla. Morozov själv kan sedan raka in returen då Tobias Viklund inte har mycket att säga till om framför målet.
Resterande del av perioden rycks liksom hela matchen sönder av utvisning efter utvisning. Det som visas upp är mestadels dåligt powerplay samt ett halvhyfsat boxplay från båda lagen. Ibland blixtrar man dock till med någon fin kombination men som helhet kan inte protestera att mot ett oavgjort resultat.
Att matchen tvingades avgöras på straffar var knappast någon vidare överraskning, väl där visade återigen ryssarna sin individuella skicklighet, speciellt en man vid namn Alexei Morozov som får det att se så lekande enkelt ut att sätta en straff i nät.
För Tre Kronors del finns det mycket att slipa på, bland annat måste man sluta ta så oerhört många onödiga utvisningar. Men trots allt var det här första matchen för säsongen och det är i princip omöjligt att dra några slutsatser av dagens match.
När det gäller individuellt spelarkritik så är det som vanligt en spelare som sak nämnas före alla andra. Kenny Jönsson som knappt gör ett misstag under hela matchen och visade att han är en eller kanske till och med två klasser bättre än samtliga spelare på isen. Någonting som dock är lite oroväckande är glappet mellan bäste back och sämste back för dagen. David Petrasek, Hans Jonsson och Tobias Viklund hade minst sagt stora problem ikväll. Det som saknades i det svenska landslaget för dagen var en offensiv spelare som klev fram, någonting som Nicklas Bäckström förväntades göra men det ska man inte dra för stora växlar av i dagsläget. Trots allt var det hans första landskamp som center, att då gå in som härförare och visa var skåpet ska stå är svårt, nästintill omöjligt. Det man kan konstatera är att ett Sverige med NHL-flyktande Andreas Karlsson och alltig pålitlige Jörgen Jönsson med allra största sannolikhet hade vält det ryska laget på ryggen. Dessa två spelare kommer att bli mycket svåra att ersätta i den blågula dressen den här säsongen, det bevisade inte minst dagens match.
Summa summarum kan sägas att det var en typisk premiärmatch, inget ordnat spel och två osäkra lag som nu dessutom blev helt sönderryckt av utvisningar.
Tre Kronor kan mycket bättre och det kommer att visa sig såväl mot Tjeckien på lördag som mot Finland på Söndag.
Matchfakta
Sverige – Ryssland 3-4 (2-2, 1-0, 0-1, 0-0)
Första perioden
1-0 (02:33) Johan Davidsson (Johansson, Hannula)
1-1 (15:25) Sergei Zinoviev (Morozov, But)
2-1 (17:39) Anton Strålman (Jönsson), spel fem mot tre
2-2 (19:35) Alexei Morozov (But), spel fem mot fyra
Andra perioden
3-2 (38:29) Kenny Jönsson, (Strålman, Emwall), spel fem mot tre
Tredje perioden
3-3 (41:15) Alexei Morozov (Nikulin), spel fem mot fyra
Skott: 39-28 (11-6, 9-13, 15-6 4-3)
Utvisningar: Sverige 30minuter, Ryssland 30 minuter.
Domare: Jyri Rönn, Finland
Publik: -
Matchens stjärnor
Sverige
Kenny Jönsson
Ryssland
Alexei Morozov