JVM-Krönika: Framtidsdrömmar
Junior-VM är inte bara en ishockeyturnering för världens bästa talanger, det är också en händelse där drömmar besannans – eller går i kras. Konkurrensen är mördande, och alla blickar riktas mot det glamourösa livet i NHL. Vissa lyckas, andra inte.
Lönetaket har bromsat de skenande lönerna i NHL, men fortfarande är det en pengastinn liga där världens bästa spelare lirar och tjänar sitt levebröd. Drömmen om NHL är stark hos alla världens hockeytalanger – men det är en dröm som förverkligas få.
Nu inleds en ny upplaga av Junior-VM där världens bästa hockeytalanger ska göra upp om en VM-titel, och samtliga spelare i turneringen spelar inte bara för lagets framgång, utan också för en framtid i NHL. Vissa kanske inte skyltar med det lika mycket som andra, men drömmen finns där, det kan jag garantera.
Läktarsektionerna i hockeytokiga Tjeckien kommer att vara nersulade av scouter som letar efter en bortglömd talang, en spelare som blommar ut, eller bara bevakar talanger man redan beslaglagt rättigheterna för. Spelarna kommer att ge allt – precis allt – för att visa att de – i motsats till tjuren Ferdinand – vill vara med på den stora scenen.
Men NHL-drömmar i all ära, att bara spela i landslaget är hedrande för de unga talangerna, och turneringen brukar bjuda på bra spel, stor energi och hög intensitet. Det brukar vara aggressivt, fysiskt och känslosvallande – vilket i min bok är adelsmärken för ishockeyn. Ungdomarna lever ut hockeyn, och det är underhållande.
Jag tyckte fjolårsturneringen i Sverige var underhållande, och den här upplagan ser jag inte skulle bli sämre.
Tre Kronor mönstrar som vanligt ett kompetent lag. Dock så saknar man – som vanligt – bredden och kompetensen för att ta ett guld, men visst ska man kunna blanda sig i striden om medaljerna. En bra dag kan man besegra dominanterna Kanada och Ryssland, men då måste också allt stämma.
Jag gillar den attityd som finns i det svenska laget, framförallt på forwardssidan. Jag tror att en fysiskt stark och aggressiv forward som Thomas Larsson kan bli en nyckelspelare. Han kommer att gå in och göra skitjobbet, irritera motståndarna, skapa utryumme för egna laget, och framförallt, bidra med värdefull energi.
För det kommer att gå undan i JVM – det har det alltid gjort, och det kommer attt göra det igen.
Julen har varit precis som vanligt - på gott och ont - men tack och lov väntar JVM runt dörren, och där hoppas jag verkligen inte att allt blir som vanligt för Tre Kronor. Även om vägen känns lång till en medalj för de blågula, så är det inte omöjligt.
Hoppet är bekant det sista som överger människan.
Det är nog så som spelarna i turneringen också tänker. Drömmen om NHL finns där – närmare för vissa, längre bort från andra – men hoppet lever. Och så länger det lever är det bara ut och köra.
Det hoppas jag verkligen Tre Kronor gör.