JVM-krönika: Vakna Wikegård!
För helskotta, Wikegård, nu får du vakna. Jag tycker att den kontroversielle bisittaren mest kritiserade juniorhockeyn istället för att premiera den igår. Uselt, om du frågar mig.
Jag måste säga att JVM-premiären mellan Sverige och Slovakien blev en emotionellt sett händelserik resa. Det var ett tag sedan en landskamp gav mig en sådan adrenalinkick, för det är sällan A-VM gör det numera.
Irritationsmomentet var dock Niklas Wikegårds insats som expertkommentator i SVT:s sändning.
Den före detta gormande tränaren menade att ojämnheten i matchen berodde på att det var juniorer som spelade, vilket är ett absurt uttalande. Det är hockey, herr Wikegård, och sporten är funtad så att det brukar gå i vågor. Alla matcher gör det, oberoende av om det är juniorer eller inte som spelar.
Wikegård pratar hela tiden om att man måste premiera juniorhockeyn och att den måste få mer uppmärksamhet, och samtidigt sitter han och konstaterar att juniorhockeyn inte håller samma nivå som seniorhockeyn. Det kommer knappast öka intresset kring densamma.
Missförstå mig inte, jag gillar Wikegård som kommentator. Jag tyckte dock att han var bättre när han kom fram för några år sedan då han kändes som en frisk fläkt med sina ”glidande utedass”, men i takt med sitt kändisskap verkar han ha fått prestationsångest. Hans nationalism må vara acceptabel, och har lugnat ner sig med åren, men ibland är han lite väl snabb med sina analyser.
Och han vägrar äta upp det när han har fel, utan försöker linda in sina tyckanden i ett tafatt sätt att rädda sig själv när repriser på ett klart sätt visar att han var något förhastad i sitt utlåtande.
Nej, Wikegård, hylla det som är bra med juniorishockeyn istället. Klanka inte på det virriga försvarsspelet, de ojämna prestationerna och de underliga misstagen, premiera istället farten, viljan, offensivlustan och det fysiska spelet. Juniorhockey är underhållande, och man måste ta den för vad den är.
Wikegård kallar JVM för hockeyårets höjdpunkt, och jag är beredd att skriva under det påståendet, för det enda som kan konkurrera är de avgörande matcherna i NHL-slutspelet. Så Niklas, beröm och plocka fram allt som är bra med juniorhockeyn, för det är den förtjänt av, och den behöver det.
Med en natts sömn sedan den gastkramande segern passar jag också på att dela ut en känga till. Wikegård kritiserade backen Eric Moe för att ha spelat för få matcher i Timrå för att egentligen vara aktuell för JVM, men han kanske inte tänkte på att han matchat konsekvent med Sundsvall, och att han varit skadad i både axeln och foten.
Du får gärna läsa på lite till, herr Wikegård.
Men jag kanske inte ska sitta i soffan och gorma, SVT har ju ÄNTLIGEN valt att överhuvudtaget sända JVM. Det är alltid något.
---
Men Wikegård är inte sämst påläst när det gäller JVM, långt därifrån. Jag blickade på TV 4:s sammandrag av matchen under kvällssporten, och referenten lyckades få med Niklas Hjalmarsson som målskytt fram till 3-1. Det är bara det att han inte ens är med, han spelade i JVM ifjol, och är just nu i Nordamerika och spelar AHL-hockey med Norfolk.
Hur ska juniorhockeyn få respekt när de svenska medierna nonchalerar turneringen?
---
I irritationens tecken ska jag till sist också leka förbundskapten. Som vanligt vet man bäst i TV-soffan, men med tanke på Slovakienmatchen tycker jag att nordamerikanska proffsen Carl Hagelin och Mario Kempe förtjänar mer istid.
Därför skulle jag vilja se följande kedjor mot Danmark;
Möller – Berglund – Alcén
Figren – Andersson – Larsson
Hagelin – Lagerström – Kempe
Backlund – Lundh – Forsberg
Svensson-Pääjärvi
---
Alla aggressioner borta, nu blickar jag framåt mot en intressant turnering. Blir det bara hälften så spännande som mot Slovakien, så är jag nöjd.
Slutminuten var nämligen gastkramande.
