Tre Kronor i Karjala Cup
Här kommer en genomgång av Tre Kronors trupp i Karjala Cup 2008. Notabla spelare är bland annat debutanten Jonas Gustavsson samt comebackande försvararna Mattias Timander och Dick Tärnström.
Målvakter
1 Jonas Gustavsson, Färjestad
Jonas Gustavsson är ende debutanten i Tre Kronor – han har inte spelat i några landslag på någon nivå – och har imponerat under hösten i Färjestad, där han konkurrerat ut Reinhard Divis, och varit en av anledningarna till värmlänningarnas fina försvarsspel. Gustavsson släpper in minst mål per match i Elitserien och har näst bäst räddningsprocent.
30 Johan Holmqvist, Frölunda
Frölunda har underpresterat under hösten sett till förväntningarna, men även om Johan Holmqvist kan bättre, så har han varit en av lagets bästa spelare – inte minst på slutet. Den 30-årige Tierpsonen har svarat för många kanonräddningar, men också släppt in många enkla mål – men kapaciteten finns där, vilket han visat både i Tre Kronor och NHL sedan tidigare. ”Lill-Honken” startar mot Ryssland.
Backar:
2 Robin Jonsson, Timrå
Robin Jonsson har blivit ett bestående inslag i landslaget de senaste säsongerna, och Timråbacken är en laglojal och stabil spelare som gör sitt jobb, men som knappast förändrar en matchbild. 24-åringen har stundtals problem med tempot internationellt, men klarar sig förhållandevis bra på grund av sin vilja och inställning.
3 Mattias Timander, Modo
Tidigare har Mattias Timander inte varit speciellt sugen på landslagsspel, men nu har han valt att tacka ja igen – och han blir värdefull i vinterns landslag, och mot Ryssland är han också lagkapten. Den defensive bjässen är en av Elitseriens absolut bästa backar med sin tyngd och fysik som kombineras med en förhållandevis bra rörlighet. Med sina 107 kg har den numera 34-årige världsmästaren från 2006 också en hel del att sätta till i sargspelet.
4 Johan Åkerman, Lokomotiv Yaroslavl
I våras valde Bengt-Åke Gustafsson att rata Johan Åkerman i VM, och kanske berodde det på de små rinkarna i Nordamerika där backens bristande tempo kanske hade blivit en för stor akilleshäl. En spelskickligare back får man dock leta efter, både vad gällande brytningar och passningar – och på stor rink kommer han ofta till rätta. Hur sejouren i Ryssland påverkat honom är dock oklart – och något som ska få svar nu.
5 Johan Fransson, Linköping
Spelskicklige skridskovirtuosen Johan Fransson etablerar sig allt mer i blågult, och med sin rörlighet och sitt spelsinne börjar han också växa i kostymen tack vare att hans defensiv förbättrats betänkligt sedan han kom till Linköping. Den forne stortalangen har dock en tendens att blanda och ge stundtals – i alla fall internationellt – men med rätt backpartner blir han effektiv.
7 Jan Sandström, Luleå
Jan Sandström är ytterligare ett av de bestående inventarierna i Bengt-Åke Gustafssons landslag, och den hårdföre och stabile backens lojalitet och enkelhet ska man inte underskatta, även om han, liksom Robin Jonsson, inte ändrar på en matchbild. Sandström, som ska matchas med just Jonsson, är främst en defensiv bricka som ska spela enkelt. 30-åringen har en tendens att få problem när tempot skruvas upp.
8 Sanny Lindström, Rapperswil-Jona
Sanny Lindström saknar egentligen skridskoåkningen, markeringsspelet och tålamodet för att spela i landslaget, men det väger den store krigaren upp med sitt fantastiska hjärta och sin offervilja. Det nyblivna Schweizproffset tvekar aldrig att täcka skott, vilket är värdefullt i numerärt underläge. Ibland har Lindström dock en tendens att dra på sig onödiga utvisningar – bland annat för otimade tacklingar – och där måste han bli noggrannare.
11 Oscar Hedman, Frölunda
Den kanske största överraskningen i den svenska truppen är backen Oscar Hedman, som i somras valde att byta Modo mot Frölunda, men som inte haft någon blixtrande höst i ett trögt Göteborgslag. Det finns dock en hel del kvaliteter i allroundkunnige backen, och han har ett internationellt snitt i sig, där han kombinerar tyngd, fysik och rörlighet på ett bra sätt. Hedman blir en av de mest intressanta spelarna att följa i Karjala Cup.
28 Dick Tärnström, AIK
Tanken var att Dick Tärnström skulle göra comeback i Tre Kronor redan i dubbellandskamperna mot Finland i september, men då satte en skada stopp för AIK-backen som i somras kom hem från Nordamerika och NHL-spel. Veteranen har varit stabil hela hösten i HockeyAllsvenskan, och besitter både den rutin och den spelskicklighet som behövs i Tre Kronor.
Forwards
9 Tony Mårtensson, AK Bars Kazan
Det har varit både upp och ner för Tony Mårtensson under hösten i ryska AK Bars Kazan där kraven på den spelskicklige centern är höga. Hans fjolårssäsong i Linköping var magnifik liksom hans VM i våras där han ledde kedjan med Mattias Weinhandl och Per Ledin. Den offensiva spelkompetens som finns i Mårtenssons handleder besitter inte många svenska spelare. Mårtensson blir en nyckelspelare i det svenska laget.
10 Dick Axelsson, Djurgården
I somras skrev Dick Axelsson på ett kontrakt med svensklaget Detroit Red Wings men ska spela på lån hela säsongen i Djurgården – och den kraftfulle och spelskicklige ytterforwarden är en stor framtidstalang med stor potential. Med rätt understöd kan den 21-årige Stockholmssonen säkerligen uträtta mycket offensivt – för han har både fysiken (fast han borde utnyttja den mer) och tekniken som starka attribut.
12 Karl Fabricius, Frölunda
Vårens VM-spelare Karl Fabricius har vuxit fram som en av Bengt-Åke Gustafssons lojala vattenbärare, och den ettrige och energiske anfallaren brukar alltid spela bra i landslaget. Något annat än femmans växel existerar inte för 26-åringen som brukar riva stora sår i motståndarförsvaren samt skapa massor av chanser – men han har fasligt svårt att få in pucken i mål.
14 Niklas Nordgren, Rapperswil-Jona
Niklas Nordgren gör en intressant comeback i Tre Kronor, och han har en del spetskvaliteter som kanske annars saknas i laget, inte minst det rappa skottet och näsan för mål. 29-åringen stukade självförtroendet något i NHL, men har levererat gott om mål de senaste åren i Schweiz. Nordgren, som karakteriseras av den kvicka skridskoåkningen, fick spela tre landskamper ifjol också.
15 Rickard Wallin, Färjestad
I vårens VM var Rickard Wallin stabiliteten själv som tredjecenter, men det sprakade knappast om 28-åringen, och det lär det inte göra nu heller. Wallin bidrar först och främst med fysiskt spel, defensivt slit och bra tekande – anfallsspelet får komma i andra hand. Stockholmarens ledaregenskaper – assisterande lagkapten i blågult – ska inte heller underskattas.
16 Jonas Nordquist, Frölunda
Den klass som Jonas Nordquist höll i Luleå för några säsonger sedan – och som gjorde honom till VM-center 2006 – kom han inte upp till i NHL, och den klassen har han ännu inte visat i Frölunda. Nordquist är i grunden i allroundcenter med fin offensiv, men utmärker sig numera mest defensivt – bland annat på grund av att han har en annorlunda roll nu, i Luleå var han given offensiv center i alla spelformer. I landslaget är Nordquist främst ett pålitligt centeralternativ som knappast kommer att glänsa, men som gör sitt jobb.
20 Martin Thörnberg, HV 71
Efter att ha blivit avstängd i tre matcher efter en bentackling mot Skellefteås Nikos Dimitrakos missar Martin Thörnberg inledningsmatchen mot Ryssland i Karjala Cup. Ettrige Thörnberg är en rivig forward som spelar med hög frekvens i skridskoåkningen – men även om poängen ökar varje säsong, känns det som att lite av aggressiviteten har försvunnit. Den måste finnas där om Thörnberg ska vara med i landslaget, för han var inte speciellt bra i blågult ifjol.
21 Andreas Engqvist, Djurgården
Han är knappast någon stjärna i Elitserien men Djurgårdscentern Andreas Engqvist har flera attribut som Bengt-Åke Gustafsson gillar, och han hoppas att 20-åringen ska kunna växa ut till en pålitlig landslagscenter. Engqvist sätter laget före jaget, är pålitlig defensivt, har offensiva kunskaper och har potential att bära en hel femma. Med Fredrik Emwall och Marcus Nilson bildar han en tung kedja i Karjala Cup.
25 Johan Harju, Luleå
Landslagsmässigt har Johan Harju fortfarande en hel del att bevisa. Talangen finns i Luleåcentern – som dock kommer spela på en kant till att börja med – men hans fysik och hårdhet har inte imponerat i blågult än. Harju har både fysik och teknik för att överleva internationellt, men måste våga ta för sig mer och spela tuffare – något som Tampa Bay Lightning, som listade Harju 2007, också vill se.
26 Marcus Nilson, Lokomotiv Yaroslavl
I vårens VM inledde Marcus Nilson trögt, men spelade upp sig och var mot slutet en av lagets bästa spelare. Nilson är inte lika fysisk som han var som ung, men spelar kraftfullt och bryter gärna in på mål – men framförallt är han en pålitlig tvåvägsforward som är duktig på att stänga ytor defensivt, oavsett om han spelar center eller ytterforward. Den för detta Djurgårdsforwarden bidrar också med rutin.
33 Fredrik Emwall, Linköping
Store Fredrik Emwall spelade VM både 2006 och 2007, men ifjol blev det inga landslagsuppdrag, och därför var det något överraskande att Bengt-Åke Gustafsson nominerade den laglojale 32-åringen nu. Emwall är en perfekt lagspelare, och även om han inte öser in poäng, så är han nyttig offensivt eftersom han skapar ytor för kedjekamraterna och dessutom jobbar hårt i sarghörnena.
41 Daniel Widing, Brynäs
Säsongsinledningen var inte speciellt bra för Daniel Widing trots att Brynäs gick bra, men sedan vaknade den skridskostarke och skottvillige anfallaren till och åtta mål på 19 matcher är bra. Widing, som spelade VM i våras efter att ha varit en av de sista spelarna som anmälts, syns ofta i matcherna – mycket tack vare sin intensitet och förmåga att vara där det händer.
51 Mika Hannula, CSKA Moskva
OS-skrällen från 2006, Mika Hannula, har varit borta från landslaget sedan han blev Rysslandsproffs förra hösten, men nu är den tvåfaldige VM-spelaren tillbaka. Tanken är att den energiske 29-åringen ska bringa energi, frenesi och fart till blågult – och kanske en och annan poäng, även om det inte blivit så mycket av den varan på rysk mark.
