Matchkrönika: ”Goliat fick sista ordet till slut”
Att underdogs vinner brukar alltid vara roligt – om man inte sympatiserar med favoriten som faller, givetvis. Nu gick det vägen mot Slovakien, men det var minst sagt med andan i halsgropen.
"David mot Goliat"-historier är bland det mest fascinerande som finns i idrottsvärlden, det vill säga när den underlägsne vinner mot giganten. Publiken älskar när David slår Goliat.
Men det är inte speciellt roligt att vara Goliat.
Nu slapp Sverige uppleva Goliats öde, men helskotta vilken nervpirrande historia det blev i JVM:s semifinal mot uppstickaren Slovakien med den levande väggen Jaroslav Janus mellan stolparna. Parallellerna till slovakernas fantastiska kvartsfinal mot USA var tydliga, då Slovakien utnyttjade sina få, om än sylvassa, målchanser, samtidigt som Janus stod på huvudet och räddade allt.
Nu gick det vägen för svensk del till slut, men det var på det berömda håret – men det är som vanligt i ishockeyn små marginaler som avgör. Sverige vann i alla fall rättvist till slut. Det var fantastisk underhållning som vi bjöds på, minst sagt.
Goliat fick i alla fall sista ordet, till slut.
---
”Inga avgörande passningar nu” skrek Chris Härenstam i den sista perioden.
---
Mikael Backlund har inte varit den lysande stjärnan i JVM som i alla fall Pär Mårts hoppades inför turneringen. Men Backlund visade återigen att han har en spetskvalitet som man inte kan lära sig, något som sitter i ryggmärgen: Han gör de tunga, de viktiga, de avgörande målen.
Ifjol avgjorde han semifinalen mot Ryssland på övertid. Under Playoff till Kvalserien med Västerås sköt han fyra mål på fem matcher. De stora spelarna karakteriseras av att göra de stora målen – och det gör Mikael Backlund. Hans två mål mot Slovakien var oerhört viktiga.
---
”Han har starr på knapparna” sade Niklas Wikegård som inte var nöjd med alla slovakiska hakningar.
---
Det är fascinerande att följa ett lag som har flyt. Ishockey är en marginalsport, och när man är som bäst så går allt rätt väg, vilket Slovakien är ett briljant exempel på. Både 1-0 och 2-1 var psykologiskt viktiga mål i slutet av perioder. Sveriges första 2-2-mål, indundrat av Nichlas Torp, var någon tiondel för sent. Nu räckte inte marginalerna hela vägen för Slovakien – bara nästan.
---
Jaroslav Janus. En levande vägg. Häpnadsväckande bra.
---
Alla som såg Mattias Tedenbys förarbete till 4-2-målet hoppas jag njöt av hockeykonsten, ni som inte sett det borde kolla omedelbart. Det lär inte dröja länge innan det ligger på YouTube, kanske redan är där när du läser de här raderna. Tedenbys fart är anmärkningsvärd, men det som imponerar ännu mer är att han kan hantera pucken i den fantastiska farten.
New Jersey Devils har säkerligen varit oroliga för hans storlek, men Tedenby delade ut tacklingar så det stod härliga till. De vill nog se honom i Nordamerika ganska snart.
---
Det finns dock några saker som Sverige måste göra bättre i finalen, oavsett om man möter Kanada eller Ryssland, varav det viktigaste är att träffa mål med sina skott. Det haglade skott utanför Jaroslav Janus stolpar mot Slovakien, och det duger inte. Siktet måste – och då syftar jag inte minst på Oscar Möller och Erik Karlsson – bli bättre.
---
Och så var det dags att dela ut dagens känga, och den går oavkortat till SVT.
Snacka om kalkonsändningar från JVM. Inget studiosnack, inga analyser, inget ritande. Sverige spelar semifinal i JVM, det är jämnt, tufft, ovisst, och SVT sänder inslag om materialare och Daniel Alfredsson som möjligen kan vara intressant, men som i den här kontexten blev löjeväckande. Snacka om att dra ner stämningen.
Sedan detta eviga snack om Jacob Markström som lyfts fram som en fantastisk frälsare. Jag har inget emot att han hyllas, men han är den ende som får fokus. Det snackas mycket lite om de andra svenskarna, och inget alls om de andra lagens spelare. Vad fick vi veta om Slovakien? Ingenting.
Svenskfokuset är totalt, vilket jag personligen tycker är jävligt trist. Det späs ytterligare på av att man vägrar visa några andra matcher än Sveriges. Andra semifinalen mellan Kanada och Ryssland är glödhet, men sänds inte. Matchen produceras ju tv-mässigt, Härenstam och Wikegård är där – varför inte sända?
Jag ska sluta spy galla över SVT, men det här var inte speciellt bra.
Enbart snacken med Peter Wallén och Steve Yzerman räddade den totala kalkonstämpeln.
---
”Det satt i ryggmärgen” sade Mattias Tedenby om drömmålet. Snacka om iskallt.
---
Måste också plussa för Magnus Pääjärvi-Svensson. Hans mod att hela tiden bryta in på mål kan bli guldvinnande för Sverige i den här turneringen. Sverige har spelare som vågar gå in i skiten – ursäkta uttrycket – och i den kategorin spelare räknar jag också in Niklas Lasu (hoppas skadan inte var allvarlig), Simon Hjalmarsson och Carl Gustafsson.
Pääjärvi hade en handfull målchanser mot Slovakien – vi får hoppas på en ketchupeffekt i finalen.
---
Jag drack ett antal koppar kaffe till den här matchen, vilket nog inte var så smart. Istället för att vara lugn, blev spelet stressande och att sitta still var lika omöjligt som i semifinalen och finalen ifjol. JVM är otroligt nervigt, för i juniorhockey kan verkligen vad som helst hända. Underhållningen mot Slovakien var inte minst ett bevis för det.
Ifjol trodde jag inte på Sverige i finalen, men i år gör jag det, oavsett om det blir Ryssland eller Kanada. Sverige har ett lag med karaktärer, matchvinnare och spelare som vågar gå in i skiten.
Finalen kommer bli en höjdare.
Jag tror på en ny, kanske värre, nervpärs.
Jag tror på guld.