Krönika: "Turneringen är räddad"
För att tala klarspråk: det var en jävla tur att Sverige vände det här. Annars är frågan man ens tagit sig till kvartsfinal. Nu finns det plötsligt anledning att hoppas.
Tänk vad lite det är som skiljer – och vad snabbt det kan vända.
Jag hade förberett mig på att skriva en krönika om hur illa det såg ut för svenskarna, att det största fiaskot sedan Salt Lake City stod och väntade runt hörnet och en ödesmatch mot Schweiz.
Hade det blivit förlust mot USA – som det länge såg ut att bli – tvivlar jag faktiskt på att Tre Kronor ens klarat kvartsfinal.
En seger mot Ryssland eller Schweiz hade då varit ett måste för att kunna knipa fjärdeplatsen. Och frågan är om ett Tre Kronor med ordentligt stukat självförtroende hade klarat det.
Ryssarna är outstanding på papperet och Schweiz har en grym hemmapublik i ryggen. Vi alla vet hur lag brukar växa av det. Schweizarnas senaste match mot just Ryssland är, om något, ett bevis på det.
Vilken förvandling, Huselius
Om det hade blivit förlust alltså. Men på något mirakulöst sätt lyckades Sverige vända. Riktigt, riktigt starkt. Det ska villigt erkännas att jag efter USA:s fjärde mål hade gett upp hoppet.
Det krävs karaktär för att fixa en sådan vändning och det var det många som visade.
Kristian Huselius är ett exempel. Hans spel har varit snudd på uselt. Lösningarna har varit för svåra, dribblingarna för många och för dåliga. Men sedan hände något. Förmodligen var det så enkelt att Huselius kom in i spelet på den stora rinken. Problemet från början var bara att han försökte gå in och dominera i stället för att ta det lugnt och metodiskt. Det ligger helt enkelt inte i hans natur.
Allra skönast – skönare än segern i sig – är statusen på backbesättningen just nu. Magnus Johansson var grym, vet inte om jag sett honom bättre någonsin. Offensivt då. Kenny Jönsson såg fräsch ut och Anton Strålman kommer bli en stor tillgång. Johnny Oduya på det och det ser riktigt bra ut. Som sagt: vad snabbt det kan vända. Så sent som för ett par timmar sen kändes det inte alls lika stabilt.
Känns egentligen konstigt att skriva så efter en match med fem mål i baken, och stundtals rätt svajigt spel, men så är det.
Växte något oerhört
Innan vi skenar iväg för mycket med hyllningarna efter bragdvändningen (det var det faktiskt), som kan liknas vid vad som utspelade sig mot Finland då Peter Forsberg totaldominerade och Mats Sundin skrek till stämbanden slutade svara, ska det påpekas att detta bara är en seger. En seger i det första gruppspelet.
Men en sådan här seger stärker något oerhört. En vändning är det ultimata sättet att vinna på. Särskilt med ett fiasko bakom sig.
Tre Kronor växte något oerhört av det här och nu finns det anledning att hoppas igen.
Njet, Ryssland rubbar man inte.
Redan på valborgsmässoafton, mindre än 24 timmar efter slutsignalen ljöd mot Staterna väntar alltså match mot Ryssland. Det är chans till revansch för den snöpliga förlusten i fjol. Men jag har faktiskt svårt att se att man ska rubba den röda maskinen.
Vjatjeslav Bykovs lag är grymt starkt. Enligt mig VM:s starkaste. Dessutom är det ett lag som verkligen inte viker ner sig, till skillnad mot för tidigare. Visst, det visades upp en hel del frustration och hängskalle i den första perioden mot Schweiz, men sedan reste man sig också. Det hade inte ett ryskt landslag gjort för fem år sedan. Nu ser de näst intill ut att vara omöjliga att stoppa.
Undviker Tre Kronor bara fjärdeplatsen och slipper Kanada i kvartsfinalen, kan det mycket väl bli spel om medaljer framöver.
Inte tack vare att det blev seger mot USA, utan tack vare sättet segern kom till på.
***
Robert Esche kan verkligen inte lastas för Mattias Weinhandls kvitteringsmål.
***
Aldrig mer någon annan än Jonas ”Monstret” Gustavsson i målet under den här turneringen.
***
Jag ger mig. Min hackkyckling, Marcus Nilson, var fantastiskt nyttig.
