Valborgskrönikan
Valborgsmässoafton och eldar i skyn. Men hur ska vi kunna skrämma ryssen på flykt? Räcker det med eldarna?
Valborgsfirandet är en uråldrig nordisk tradition som firas i framförallt Sverige och Finland. Det har funnits olika innebörder i högtiden och vissa impulser har hämtats från andra länder och högtider. Men i gemensamhet med högtiden Allhelgona eller Hallowen så uppmärksammas ett årstidsbyte, i det här fallet från vinter till sommar. I dessa årstidsbyten har det traditionellt föreställts att det varit särskilt hög andlig aktivitet av onda och magiska krafter. Allhelgona har inneburit att man tände ljus för att de döda människor som var på vandring i denna tid skulle hitta hem till sina gravar. Dagens datum, Valborgsmässoafton den 30 april räknas som vinterns sista dag och eldar tänds för att bränna ut det gamla och välkomna det nya. Tidigare seder har även förknippat Valborgseldarna med en skrämselaktion mot alla de rovdjur som lurade i skogarna och utgjorde ett hot för boskapen som skulle bli utsläppta i samband med årstidsskiftet. Enligt tradition från Tyskland har högtiden firats med eldar tänts mot de häxor som under sista april for mot Blocksberg som sedan översatts till svensk tradition och blivit Blåkulla. Denna tradition tros ha kommit till Sverige via Upplandstrakten som hade stort utbyte med tyska köpmän under 17- och 1800-talen.
När vi nu snart ska bänka oss framför TV:n för första omgången i mellanrundan i hockey-VM så är det samtidigt som eldarna tänds över hela vårt land för att skrämma slag på rovdjur och häxor och fira in den nya årstiden. Och för ikväll lär det även behövas att vi tänder en extra eld för att skrämma bort ett annat rovdjur, den ryska björnen. Det är nämligen så att den ryska björnen blivit starkare, elakare och mer blodtörstig än på många år och påminner mycket om den gamla CCCP- björnen från 70- och 80-talen. Sverige lär bli en munsbit på vägen mot ett försvarat ett VM- guld för denne björn som växt till sig de senaste åren i rasande fart. Bara en sådan sak att de tre nominerade till Hart Trophy i NHL är ryssar är tecken nog på att det skett en styrkeförskjutning österut inte bara rent finansiellt och utvecklingsmässigt utan också i Hockeyns värld. Ryssarna är samspelta tunga och sylvassa. Trots att Khabibulin och Varlamov är kvar i Nordamerika och gör succé och att Nabokov inte kommit över så har man en riktigt tung målvakt i Bryzgalov. Trots att några tunga namn saknas både på backsidan och forwardssidan, bland annat de tre kandidaterna till Hart Trophy, så ser det här ryska laget minst lika starkt ut som fjolårets.
Så det vill till att Tre Kronor mobiliserar sina krafter ordentligt och satsar på en skrämseltaktik från början med tända eldar och intensiv forechecking. Det gäller att ligga nära och störa redan i uppspelsfasen. För får ryssarna komma med fart genom mittzonen blir det livsfarligt direkt då de svenska backarna i årets VM väger lättare än de flesta Elitserieförsvaren till och med. Johnny Oduya blev idag klar för VM och tog den sista platsen i truppen och trots att Johnny lyckats oväntat väl i New Jersey de senaste åren så har jag svårt att se att hans närvaro ska lyfta hela försvaret. För trots en imponerande vändning av gammalt klassiskt svenskt märke så såg man uppenbara brister i försvarsspelet mot jänkarna, som inte vara sena att utnyttja dessa med några knivskarpa attacker. Vi får snarast vara glada att USA slappnade av och tänkte framåt efter halva sista för annars hade kvartsfinalplatsen varit allvarligt hotad. USA är dessutom aett starkare lag än Sverige ch borde vunnit matchen igår om den gällt något för deras del. De är vassa och lär bli att räkna med framöver.
Sverige har mer att jobba på och måste få igång en sån som Patrik Berglund. Han får inte mycket uträttat och verkar tung i benen efter en lång NHL- säsong. Han behöver någon typ av vitamininjektion- kanske vi kan hoppas att Valborgseldarna tänder honom ikväll. Det skulle vi behöva för ryssarna är stora favoriter och en förlust kan trassla till det. Schweizarna är inget oävet gäng och Letterna är fortfarande med i striden. Det blir tufft, tuffare än många trott att ta sig till kvarten. Sverige känns ju för de allra flesta som ett givet slutspelslag men backlinjen har stor betydelse i dagens hockey och har vi inga tunga backar att sätta in i BP så blir vi straffade som vi blev igår. Det gör att målvakterna får större press än de haft tidigare, och likaså anfallet att producera fler mål än vad som behövs normalt. Det ser inte helt bra ut men vi är nordbor, är vana vid arktiskt klimat med bistra vindar, vi viker aldrig ner oss! Dessutom kan vi ikväll sätta vårt hopp till eldarna – att de skrämmer björnen på flykt!