Det här minns vi från OS 2018: Fiaskot, petningarna och det efterlängtade guldet
Vi blickar tillbaka på OS-hockeyn för fyra år sedan.
OS 2022 kommer allt närmare, men den stora hockeyfesten uteblir som bekant även den här gången. NHL drog sig ur och kvar står vi med samma förutsättningar som 2018 – ett OS med sämre trupper än vad vi till och med är vana vid från VM-turneringarna.
Med tanke på hur avslaget OS 2018 var kan det kanske behövas en tillbakablick för att påminna sig om vad som väntar nu…
---
Det här minns vi från OS 2018:
Svenskt fiasko
Ett profillöst Sverige – en trupp med Staffan Kronwall, Joakim Lindström och Joel Lundqvist som ledande spelare är givetvis inte värdigt ett OS – gav ingen vidare hype inför turneringen. Det förändrades inte heller när matcherna väl drog igång.
Tre Kronor gick visserligen igenom gruppspelet med tre raka segrar. Men det var utan att övertyga. 4-0 i premiären mot Norge var mestadels avslaget och tråkigt. Sverige överlevde en tysk press i den andra matchen och kom undan med 1-0 tack vare Jhonas Enroth. Gruppfinalen mot Finland var ett steg framåt och kanske något att bygga vidare på.
Så blev det som bekant inte, utan Sveriges OS tog slut i kvartsfinalen. Tre Kronor hämtade upp ett tvåmålsunderläge mot Tyskland, men föll i förlängning. Fiaskot var fullbordat. Och med tanke på prestationerna var det inte direkt oväntat eller orättvist.
---
Ryssland fick äntligen vinna
Då som nu tävlade inte Ryssland som Ryssland, utan under samlingsnamnet OAR (Olympic Athletes from Russia) efter den stora dopningsskandalen. När NHL-spelarna inte deltog kom Ryssland ändå med ett stjärnspäckat lag, i synnerhet i relation till de övriga nationerna.
Pavel Datsyuk och Ilya Kovalchuk var de stora namnen och de kompletterades av Sergei Mozyakin, Kirill Kaprizov, Vadim Shipachyov, Nikita Gusev och den problematiska Slava Voynov.
Det krävdes i alla fall ett OS utan NHL-spelare för att Ryssland skulle kunna vinna guld – det har man ju inte lyckats med sedan 1992, även det en turnering utan NHL-spelare. Ryssland var stora förhandsfavoriter 2018 och levde upp till förväntningarna då, även om man föll i premiärmatchen. Nog borde man klara av att leverera i år också?
Även den här gången kommer Ryssland – under samlingsnamnet ROC – med ett namnstarkt lag. Kovalchuk blev utsedd till MVP 2018 och har tagit på sig general manager-kostymen nu. I hans preliminära trupp hittar vi talanger som Yaroslav Askarov och Shakir Mukhamadullin samt välkända veteraner som Nikita Gusev och Vadim Shipachyov.
---
Elias Pettersson petad – Rasmus Dahlin fick knappt speltid
När NHL-spelarna saknas är det de unga talangerna som drar mångas blickar till sig. Därför var det högst anmärkningsvärt när Tre Kronor petade Elias Pettersson helt och hållet och bara gav sporadisk istid till Rasmus Dahlin.
Det här var alltså samma år som Pettersson, i Växjö, tog hem poängligan i såväl grundserien som slutspelet och slog Kenta Nilssons poängrekord för juniorer. Trots att han fortfarande klassades som junior var han alltså bäst i landet. Men platsa i en glorifierad Karjala Cup-trupp, det gjorde han inte enligt Rikard Grönborg & Co.
Rasmus Dahlin blev i alla fall uttagen till OS, men man vågade inte släppa fram honom. Med tanke på hur uselt det faktiskt såg ut på isen är det tämligen oförsvarbart, då som nu i efterhand.
I premiären var Dahlin på läktaren som åttondeback. I den andra matchen klev han in i matchtruppen istället för en sjuk Patrik Hersley och som sjundeback fick han hela fyra minuter och 36 sekunders istid. I gruppfinalen mot Finland petades han återigen. I kvartsfinalen var han tillbaka som sjundeback och när han väl kom ut på isen i den tredje perioden blev han direkt involverad i ett svenskt mål. Resultatet? Inte ens tre minuters istid.
Var han där för att ”se och lära”? I så fall såg han en inkompetent ledarstab och veteraner som skämde ut Tre Kronor. Den lilla färgklick som faktiskt fanns i laget vägrade man släppa fram och släppa loss. Maken till feghet har man sällan skådat.
---
Talangerna som faktiskt fick visa upp sig
Medan Rikard Grönborg & Co gjorde vad man kunde för att förstöra Rasmus Dahlin så var det andra förbundskaptener som släppte fram sina talanger.
I Finland snittade Miro Heiskanen strax under 17 minuter per match. Idag är det en av NHL:s mest framträdande unga backar. Eeli Tolvanen har visserligen inte lyft i NHL ännu, men var en av världens mest hypade talanger kring OS 2018 och tog hem den finska poängligan (3+6 på fem matcher).
Veteranen Vasili Koshechkin vaktade målet för Ryssland och bidrog starkt till att man också vann guld. Bakom honom hittade vi däremot både Ilya Sorokin och Igor Shesterkin – då som nu två otroligt intressanta målvaktstalanger. Mest framträdande var däremot Kirill Kaprizov. Han gjorde 5+4 på Rysslands sex matcher och tog sedan NHL med storm säsongen 20/21.
Faktum är att Ryssland hade den lägsta snittåldern i OS 2018, med en snittålder på 27 år, elva månader och 13 dagar. Kanada var det äldsta laget med en snittålder på 31 år och fem dagar. Tre Kronor var det fjärde äldsta laget med en snittålder på 29 år, nio månader och tre dagar.
2018 redan fortfarande Jordan Greenway och Troy Terry på JVM-hypen från föregående säsong och fick spela OS. Terry noterades för fem assist på lika många matcher och efter en lång startsträcka i Anaheim har han exploderat den här säsongen. Greenway har etablerat sig i NHL och Minnesota, men inte mycket mer än så.
---
Gubbarna som kom med
Det är så klart oundvikligt att några gubbar som aldrig vore aktuella i vanliga fall – det vill säga med NHL-spelare tillgängliga – blir uttagna under förutsättningarna som gällde 2018 och som gäller även i år.
Mest tydligt var det kanske i Kanada och USA. Spelare som Chris Lee och Chris Kelly ledde exempelvis de kanadensiska trupperna och i USA hade Noah Welch och Matt Gilroy mest istid tillsammans med den ökända draftfloppen Bobby Sanguinetti.
Mika Pyörälä är ett exempel från Finland och i Tre Kronor fanns det givetvis ett gäng veteraner som inte var värdiga ett OS.
Det är så klart så att det kan finnas en viss charm över någon gubbe här och där. Pavel Datsyuk, 39 år ung 2018, var fortfarande sevärd och Sergei Mozyakin kunde alltid hitta på grejer. Vidare fick även Christian Ehrhoff avsluta karriären med en OS-final för sitt Tyskland.
Men gubbarna vi charmas av är få och de flesta är trots allt ovärdiga ett OS-framträdande. Det lär inte vara annorlunda den här gången heller.
---
Rysk dominans bland de bästa spelarna
Föga förvånande var det guldmedaljörerna Ryssland som tog storslam när de bästa spelarna utsågs. När media röstade fram All Star-laget såg det ut enligt följande:
Målvakt: Vasili Koshechkin, Ryssland
Backar: Maxim Noreau, Kanada – Slava Voynov, Ryssland
Forwards: Ilya Kovalchuk, Ryssland – Pavel Datsyuk, Ryssland – Eeli Tolvanen, Finland
MVP: Ilya Kovalchuk, Ryssland
Direktoratet utsåg följande spelare till turneringens bästa spelare:
Bästa målvakt: Danny aus den Birken, Tyskland
Bästa försvarare: Slava Voynov, Ryssland
Bästa forward: Nikita Gusev, Ryssland