Krönika: En avslagen OS-turnering
OS-hockeyn 2018 är inte vad OS-hockeyn brukar.
Olympiska vinterspelen är som alltid ett välkommet inslag. Det är något visst med OS och allt vad det innebär. Det är en tid då den globala idrottsrörelsen får visa sin verkliga kraft då den engagerar såväl oss sportnördar till privatpersoner som de högst uppsatta politikerna hos enskilda nationer.
I och med att VM ständigt spelats varje år har OS-hockeyn många gånger fått statusen som ishockeyns största landslagsturnering. Det var då som varje nation fick loss sina absolut bästa spelare från NHL och ishockeyns världsledande nationer kunde göra upp på riktigt.
Jag har alltid älskat vinter-OS av just den anledningen. Det har varit mäktiga bataljer på isen av absoluta högsta hockeyklass man kan få. Häftiga inramningar, stora dueller och en ishockey som bjuder på det bästa av den här underbara sporten.
OS 2018 är inte av samma karaktär.
Sedan NHL stängde dörren för spel i vinter-OS förlorade turneringen ganska direkt sin status. När NHL avstår helt riskerar denna turnering att bli en klass lägre än det årliga VM som spelas. Ishockeyn känns helt plötsligt ganska avslaget och ointressant.
Skulle Sverige mot all förmodan ta hem denna turnering känns det inte som någon revansch från Sotji 2014. Det här är inte samma status, inte samma turnering. Visst känns det tråkigt att NHL ska ha påverkat den så pass mycket. Men när hockeyns stormakt inte släpper sina spelare får vi nöja oss med det här. OS-hockeyn har förvandlats till en B-VM turnering, eller en glorifierad Karlaja som Viberg skriver.
Dessutom fortsätter omgångarna här hemma i SHL. Lag som Skellefteå, Färjestad, Frölunda och Linköping drabbas hårdast samtidigt som Växjö förlorar sin bästa målvakt och Brynäs sitt bästa backpar.
SHL är i början av sitt slutskede och tabellsituationerna för varje enskilt lag börjar bli på blodigt allvar. Det känns något viktigare än om Sverige vinner sin grupp eller inte. Tabellkampen mellan tabelltrean Färjestad raka vägen ner till tabelltian Brynäs (eller tabellnian Luleå) känns stekhett. Samtidigt pågår en svettig kvalstreckstrid mellan Mora och Örebro där tabelljumbon Karlskrona har en chans att få vara med och Rögle fortfarande riskerar att hamna i.
Nu går SHL före OS.
Som grädden på det här slaskiga OS-moset toppas allt med bedrövliga matchtider. Matcherna går mitt på dagar eller tidiga morgnar. Visst, det är inget nytt när det gäller OS-sammanhang. Men med turneringens tappade status känns Sverige – Norge idag 8:40 utan Rasmus Dahlin och Sverige – Tyskland imorgon 13:10 som mindre intressant. Jag kan lika gärna börja alstra på den där rapporten chefen tjatar om.
Smånationernas OS?
Det är inte mycket som talar för det egentligen. Men utan NHL-spelarna har giganter som Sverige, Finland, Kanada och USA samt Ryssland försvagats. Även om flera länder kan hämta från KHL, inte minst Ryssland hoppas jag ändå att se jämnare matcher än vad vi brukar i landslagssammanhang. Är det något OS där nationer som Norge, Schweiz eller Slovakien verkligen ska kliva fram är det denna.
En riktig Hockey-bragd skulle vara något som kunde piffa upp den här turneringen... eller ett bevis på turneringens status?
Om inget annat blir man ju alltid ett knasigt stort curling-fan en gång vart fjärde år eller skriker på Kalla så TVn-spricker… men visst hoppas man alltid oavsett på seger till Tre Kronor och likt förbannat bänkar man sig framför rutan när Sverige tar sig an slutspelet.
OS är ju alltid OS.
