VM-Krönika: Tre Ören under en buande publik
Ineffektiviteten står fortfarande som ett frågetecken och kommunikationen tycks vara låg. Förstärkningen från NHL kommer som en tröst från ovan menar krönikören Viktor Alner
Jag hoppas att det är jag som drömmer eller att detta bara är en godnattsaga om tre små kronor ute på hal is. För det jag ser ute på isen är inte hockey, åtminstone inte svenskt. Inte som jag minns den i alla fall.
Slovenien har 953 licenserade spelare, 7 ishallar (När Brynäsvallen får väggar och tak har min hemstad Gävle lika många ishallar som Slovenien) och två elitlag – varav ena nyligen gått i konkurs.
Sverige har 64 300 licensierade hockeyspelare, 285 ishallar (uterinkar ej inräknat) och har en högt rankad Elitserie samt en andraliga (Allsvenskan) som håller hög klass.
Men när nationerna möts så verkar Sverige krympa till Tre Ören som kan allt förutom att göra mål. Det måste vara det mest ineffektiva landslag som jag sett på väldigt länge.
Att publiken buar redan efter första perioden talar med alla språk om den brist på effektivitet som Sverige har. Det är läskigt… nej, skrämmande att se med tanken på att vi riskerar möta Kanada i kvartsfinal.
Jag har ifrågasatt coachningen, jag har ifrågasatt hierarkin i gruppen men idag tar jag mig en allvarlig funderare hur kommunikationen på isen fungerar. Hur många gånger såg vi gula tröjor åka in i varandra egentligen? Påminde om en insats från ungdomsserierna (ålder 9-15 år).
Nej, såhär långt har Tre Kronor inte imponerat och kvartsfinalen närmar sig med stormsteg mot Kanada om inte norrmännen förvandlas till superguttar mot Schweiz. Åtminstone får vi en förstärkning till nästa match mot Danmark. Sveriges sista chans att finslipa innan allvaret börjar och då är det bara att hålla i hatten.
Sedinarna och Edler till uppsättning för vårt avlånga land men kommer det att räcka? Själv sitter jag och nästa ber litegrann till hockeygudarna att Lundqvist ska dyka upp. Inget ont om Enroth som jag anser är klar förstemålvakt, sorry Markström. Lunkan är idag Sveriges absolut bästa målvakt som man inte bör, kan eller får tacka nej till om det ges tillfälle.
Sagan om de tre små kronorna fortsätter, kan bara hoppas på ett lyckligt slut.
