Krönika: Orosmoln och star power
Får Tre Kronor ihop helheten? Eller räcker det med individuella prestationer?
Hur ska man förhålla sig till Tre Kronors VM-insats hittills? Å ena sidan har spelet över sju matcher inte varit i närheten av vad laget har potential för. Men å andra sidan är gruppspelet en transportsträcka in i slutspelet och det går inte att räkna bort laget på papperet.
Nu ska man inte dra allt för stora växlar av avslutningsmatchen mot Slovakien. Visst var det ett svagt motstånd som pressade Tre Kronor, men matchen saknade egentlig betydelse för Sverige. Att komma tvåa eller trea i gruppen är av mindre vikt och för Tre Kronor var det nästan viktigare att undvika svåra situationer och eventuella skador inför kvartsfinalen.
Men det håglösa och slarviga spelet var knappast någon engångsföreteelse. Det har vi sett genom hela mästerskapet.
Mot Tyskland, Lettland, Italien, Danmark och Slovakien gick Tre Kronor rent, men man snubblade ofta till på vägen dit. Trots två storsegrar har man sällan övertygat ens i de matcherna. Laget har gått som på en autopilot med barnsjukdomar. Man når slutmålet relativt smärtfritt, men resan dit var skakig.
Inte heller mot de stora nationerna har Tre Kronor imponerat. Och det är här det finns orosmoln. Att man går på rutin mot de mindre nationerna är fullt förståeligt, men när man är steget efter såväl Ryssland som USA – även om det var tidigt i mästerskapet – bör man trots allt känna oro.
Ryssarnas teknik och finurlighet ligger på en annan nivå. Samma sak kan sägas om amerikanernas snabbhet. Tre Kronor fick rejäla problem när Ryssland och USA växlade upp.
Men förutsättningarna har ju faktiskt förändrats.
Med Henrik Lundqvist och Nicklas Bäckström är Sverige ett annat lag. Lundqvist kommer visserligen från en svag säsong med New York Rangers, men har matchvinnaregenskaper som Viktor Fasth eller Eddie Läck inte kommer i närheten av. Bäckström är en toppcenter i NHL och en av ligans bästa playmakers i powerplay.
Duon kommer också med en star power som ger respekt. Det är en helt annan grej att gå upp mot Lundqvist istället för Fasth när du behöver jaga en kvittering eller kommer i ett friläge. Det är en helt annan grej att försvara ett numerärt underläge med Bäckström istället för Linus Omark som speluppläggare.
Lundqvist har varit lite skakig hittills, men har också visat sin klass. Bäckström hittade direkt ett härligt samarbete med William Nylander.
De två har gett Tre Kronor en spets som behövs. Henrik Lundqvist kan vara VM:s bästa målvakt. Nicklas Bäckström kan vara VM:s bästa center. Kombinera det med en försvarsbesättning som har enorm potential och en annan toppkedja (Gabriel Landeskog, Victor Rask och Elias Lindholm) som har imponerat.
Tre Kronor har guldingredienserna. Men får de olika delarna ihop en tillräckligt bra helhet? Eller kan man faktiskt klara sig igenom ett slutspel på individuella prestationer från Lundqvist, Bäckström och Nylander?
