CCCP All Star Team 1972-92
Sovjetunionen föll samman 1992 och då delades nationen upp, det här laget består av spelare som var med om Sovjets dominans på 1970- och 1980-talet då landslaget var näst intill oslagbart.
I den tionde delen återvänder vi till Sovjetunionen och dess fruktade lagmaskin.
Om ni tror att ni ska få läsa om Fetisov, Makarov och Larionov i den här artikeln blir ni besvikna, det här laget innehåller inga spelare som slagit sig in i det ryska NHL All Star Team genom tiderna som publiceras senare. Tidiga giganter som Firsov saknas också eftersom de är med i CCCP All Star Team -1972 och just 1972 blev en perfekt avdelare mellan de två lagen från Sovjetunionen.
Summit Series 1972 då Sovjetunionen mötte NHL-proffsen för första gången är en anledning, en annan är att Tarasovs tid som tränare var ute och Tikhonov tar snart över och för det tredje så var epoken med Firsov som fixstjärna slut och Kharlamov var 1970-talets nya lysande stjärna i öster. Om flera av namnen i CCCP -72 var okända för yngre läsare och hockeyfans så borde de allra flesta känna igen åtminstone två tredjedelar av spelarna i det här laget.
OBS! Det är med två spelare i laget som deltog i OS i Albertville under den svenska förkortningen OSS och även spelade i det ryska landslaget från 1993 och framåt. All statistik i texten nedan är bara fram till och med säsongen 1990-91 då de representerade Sovjetunionen och eftersom Sovjetunionen upphörde att existera 1992 så är all statistik från säsonger efter 1991 irrelevant för laguttagningen.
Så här ser laget ut, hur jag resonerat kring spelarna kommer efter laguppställningen där spelarna presenteras i bokstavsordning:
Målvakter
Sergei Mylnikov
Mylnikov debuterade i Traktor Cheljabinsk som 18-åring och med undantag för 2 säsonger var i SKA Leningrad och Torpedo Yaroslavl så blev han klubben trogen under hela sin 16 säsonger långa karriär i Sovjet/Ryssland. Säsongen 1989-90 försökte han ta en plats i Quebec Nordiques men det blev bara 10 matcher i NHL för Mylnikov som avslutade sin karriär med 2 säsonger med Säters IF i svenska division 2 1993-95.
Mylnikov debuterade i landslaget i december 1984 och tog över som landslagets förstemålvakt under Canada Cup 1987. Mylnikov spelade 67 landskamper och deltog i 1 OS, 5 VM och 1 Canada Cup och samlade på sig 1 OS-guld, 3 VM-guld, 1 VM-silver och 1 VM-brons, han och Sovjet förlorade dessutom finalen i Canada Cup 1987. Mylnikov blev 1985 medlem av det som i dag är ryska Hockey Hall of Fame.
Vladimir Myshkin
Myshkin debuterade som 16-åring i A-laget i moderklubben Olimpiya Kirovo-Chepetsk som spelade i den sovjetiska tredjeligan. Året efter spelade han för Krylja Sovjetov i den högsta sovjetiska ligan, 1980 gick han till Dynamo Moskva och där stannade han tills han avslutade sin karriär med 1 säsong i Lukko Rauma i den finska ligan. Sammanlagt blev det 527 matcher i den högsta sovjetiska ligan för Myshkin som vann mästerskapet för enda gången under sin sista säsong i Dynamo.
Han debuterade i landslaget i september 1978 och i februari 1979 slog han igenom på allvar när han höll nollan i den tredje matchen i Challenge Cup som det året spelades i stället för NHL:s vanliga All Star match. I OS i Lake Placid fick han ersätta Tretiak efter den första perioden i matchen mot USA då ställningen var 2-2, som de flesta vet så vann sedan USA med 4-3 och tog därmed hem OS-guldet (efter att ha slagit Finland i den sista matchen).
Myshkin spelade 87 landskamper och deltog i 2 OS, 8 VM och han har 1 OS-guld, 6 VM-guld, 1 OS-silver och 2 VM-brons i sin medaljsamling. Han deltog också i två Canada Cup-turneringar, Sovjet vann 1981 och när Sovjet förlorade finalen 1984 blev Myshkin uttagen i turneringens All Star Team. Myshkin avlutade verkligen sin elitkarriär på bästa sätt, förutom att Dynamo tog hem mästerskapet under hans sista säsong så höll han samma säsong nollan i sin sista VM-match. Efter spelarkarriären blev han målvaktstränare i Schweiz och Ryssland, mellan 2009 och 2014 hade han olika uppdrag åt de olika ryska landslagen innan han 2014 blev målvaktstränare i Zug i NLA och det jobbet har han fortfarande. Han blev redan 1979 medlem i det som i dag är ryska Hockey Hall of Fame.
Vladislav Tretiak
Mannen, myten, legenden Tretiak började inte spela ishockey förrän han fyllt 11 år, när han var 18 hade han redan debuterat i det Sovjetiska landslaget. Han förblev CSKA Moskva trogen under hela sin karriär men hade antagligen tagit chansen i Montreal Canadiens och NHL om han fått tillåtelse under 1980-talet. Han debuterade i CSKA redan säsongen 1968-69 (han är född den 25 april 1952) och avslutade den efter 482 matcher på 16 säsonger. Han och CSKA vann den sovjetiska ligan 13 gånger och Tretiak blev uttagen i All Star Team 1 14 säsonger i rad, han blev dessutom utsedd till ligans MVP vid 5 tillfällen.
Han vann OS-guld 3 gånger, Canada Cup 1 gång och VM 10 gånger, han hade 1,87 i GAA efter 19 OS-matcher och 1,92 i GAA efter 98 matcher i VM. I VM- och OS-sammanhang blev han ofta förbisedd pga Sovjetunionens dominans men han blev utsedd till VM:s bäste målvakt vid fyra tillfällen och uttagen i All Star Team 1 tre gånger. I hans medaljsamling finns förutom gulden 1 OS-silver, 2 VM-silver och 1 VM-brons.
1990 blev han utnämnd till Chicago Blackhawks målvaktstränare och imponerade så mycket på coachen Mike Keenan att denne ska ha sagt att den 38-årige Tretiak som inte hade spelat på sex säsonger antagligen hade platsat som förstemålvakt i flera sämre NHL-lag.
1989 blev Tretiak den förste spelaren i modern tid som valdes in i Hockey Hall of Fame utan att ha spelat en enda match i NHL. Han hade redan 1971 blivit invald i det som idag är ryska Hockey Hall of Fame och 1997 blev han invald i IIHF:s Hall of Fame. 2003 blev Tretiak invald i det ryska parlamentet och 2006 blev han utsedd till president i det ryska ishockeyförbundet.
Övriga som var med i diskussionen men som inte platsade eller föll bort av andra skäl: Alexander Sidelnikov, Andrei Trefilov, Yevgeni Belosheykin och Arturs Irbe
Backar
Zinetula Biljaletdinov
Biljaletdinov debuterade i Dynamo Moskva som 19-åring och förblev klubben trogen under hela sin karriär. Han slutade 1988 men gjorde comeback året efter för att hjälpa Dynamo att ta sig tillbaka till den högsta ligan i Sovjetunionen men 1991 slutade han för gott. Under karriären gjorde han 63 mål på 588 matcher i den högsta sovjetiska ligan som han som spelare aldrig fick vinna. Som coach ledde han däremot Dynamo Moskva till det Ryska mästerskapet 2006 och Ak Bars Kazan till vinst i Gagarin Cup 2 år i rad 2009 och 2010.
Biljaletdinov debuterade i landslaget precis före Canada Cup 1976 och spelade sin sista landskamp i februari 1988. Han spelade 244 matcher i landslaget under sin 12 år långa landslagskarriär där han deltog i 2 OS- och 8 VM-turneringar. Han spelade dessutom de tre första Canada Cup-turneringarna och under karriären samlade han på sig 1 OS-guld, 6 VM-guld, 1 OS-silver, 1 VM-silver och 1 VM-brons.
Efter karriären blev han som sagt coach och förutom Dynamo Moskva och Ak Bars Kazan har han varit ass. coach i Winnipeg Jets under 2 säsonger och dessutom var han under 2 säsonger ass. coach i Jets farmarlag. Han har även coachat Lugano i NLA och under fyra säsonger har han varit headcoach för det ryska landslaget. Han blev medlem i det som idag är ryska Hockey Hall of Fame 1978.
Aleksander Gusev
Gusev spelade pojk- och juniorhockey i CSKA Moskva men fick debuterade i A-lagssammanhang i SKA MWO Kalinin säsongen 1965-66. 1967 fick han debutera i CSKA som han förblev trogen till sin sista säsong som han tillbringade i SKA Leningrad. Han gjorde 64 mål på 335 matcher i den högsta sovjetiska serien och vann mästerskapet med CSKA vid sju tillfällen.
Gusev som av svensk media gärna beskrevs som en buse debuterade i landslaget i december 1969 och spelade sammanlagt 128 landskamper under 8 säsonger i landslaget. Han deltog i 1 OS-, 4 VM- och 1 Canada Cup-turnering och i hans medaljsamling finns 1 OS-guld, 2 VM-guld, 1 VM-silver och 1 VM-brons. Han spelade dessutom i både Summit Series 72 och Summit Series 74 och hans spelstil kom mer till sin rätt när Sovjet spelade mot lag från andra sidan Atlanten. Efter spelarkarriären var han tränare i SKA MWO Kalinin (klubben heter idag THK Tver) mellan 1984 och 1990. Gusev blev 1973 medlem i det som idag är ryska Hockey Hall of Fame.
Alexei Kasatonov
Talangmässigt hör givetvis Kasatonov hemma i det ryska NHL All Star laget men han spelade för kort tid i NHL för att ta en plats (han var under de första säsongerna klart bättre än Fetisov som blommade ut när han kom bort från New Jersey Devils). Kasatonov debuterade i SKA Leningrad när han fyllt 17 år och stannade i klubben tills han 1978 kallades till CSKA Moskva. Han spelade i CSKA i tolv säsonger innan han under säsongen 1989-90 tilläts lämna Sovjet och blev ”proffs” i New Jersey Devils. Han spelade sju säsonger i NHL för New Jersey Devils, Mighty Ducks of Anaheim, St. Louis Blues och Boston Bruins innan han avslutade karriären med en sista säsong i CSKA.
Kasatonov spelade 383 matcher i NHL-karriären som förstördes av skador och 529 matcher i den sovjetiska ligan där han vann 11 mästerskap med CSKA. Han debuterade i landslaget i mars 1979 och hans första stora turnering var OS i Lake Placid 1980. Han spelade 299 landskamper och gjorde 56 mål, han deltog i 3 OS-, 8 VM- och 4 Canada Cup-turneringar och i VM 1983 blev han utsedd till turneringens bäste back. I medaljsamlingen återfinns 2 OS-guld, 5 VM-guld, 1 OS-silver, 1 VM-silver och 2 VM-brons, han och Sovjet vann en Canada Cup och förlorade en final.
Efter spelarkarriären flyttade han tillbaka till USA där han blev tränare i sin sons hockeylag, han blev 2004 headcoach vid Columbia University. 2008 återvände han till Ryssland där han blev headcoach för Krylja Sovjetov, efter en kort tid i CSKA Moskva blev han 2011 GM för SKA St. Petersburg. Han var under en period också GM för det ryska landslaget och i april 2014 slutade han i St. Petersburg, Kasatonov blev 2009 invald i IHF:s Hall of Fame och 1981 blev han medlem i det som idag är ryska Hockey Hall of Fame.
Vladimir Lutchenko
Den stenhårde Lutchenko började sin karriär som 17-åring i CSKA Moskva säsongen 1966-67 och när han slutade 1981 hade han spelat 459 matcher för den enda klubb han representerade och gjort 58 mål. Han vann det sovjetiska mästerskapet 10 gånger (11 om man räknar hans sista säsong då han bara spelade 9 matcher innan han slutade) med CSKA under sina 15 säsonger.
Lutchenko debuterade i landslaget 1967 och deltog i sitt första VM året efter. Han spelade 281 landskamper och gjorde 34 mål under sina 14 säsonger i landslaget. Han deltog i 2 OS- och 11 VM-turneringar, han spelade dessutom i båda Summit serierna mot NHL- resp. WHA-proffsen och i Canada Cup 1976. Han har 2 OS-guld, 8-VM-guld, 2 VM-silver och 1 VM-brons i sin medaljsamling. Han blev 1970 medlem i det som idag är ryska Hockey Hall of Fame och jobbar sedan 2004 som scout för New York Rangers.
Vasili Pervukhin
Pervukhin var bara 16 år när han spelade sin första A-lagsmatch med hemstadens lag Digel Penza i den sovjetiska trejdeligan. När han var 20 hamnade han i Dynamo Moskva där han stannade tills han slutade 1989. 1995 gjorde han comeback för Krylja Sovjetov och han spelade sedan för Severstal Cherepovets och Molot-Prikamie Perm innan han slutade spela för gott vid 43 års ålder. Pervukhin spelade 703 matcher i den högsta sovjetiska ligan och gjorde 93 mål.
Pervukhin debuterade i landslaget i december 1976 och var sedan given i landslaget till 1987. Han deltog i 2 OS-, 9 VM- och 3 Canada Cup- turneringar och samlade på sig 1 OS-guld, 6 VM-guld, 1 OS-silver, 1 VM-silver och 3 VM-brons. Han har dessutom varit med om 1 vinst i Canada Cup och 1 finalförlust i Canada Cup. Pervukhin spelade under sin landslagskarriär hela 280 landskamper och gjorde 22 mål och 1978 blev han medlem i det som idag är ryska Hockey Hall of Fame.
Gennady Tsygankov
Efter att han spelat i sin modersklubb fram till militärtjänsten skickades Tsygankov 1966 till SKA Chabarovsk (idag heter klubben Amur Chabarovsk). Tsygankov spelade två säsonger i Chabarovsk innan han som så många andra handplockades till CSKA Moskva där han spelade 6 matcher under debutsäsongen 1968-69. Han stannade i CSKA tills han under sin sista säsong 1979-80 lämnade laget efter halva serien för SKA Leningrad. Han spelade 362 matcher i den högsta sovjetiska ligan och vann mästerskapet med CSKA vid 8 tillfällen.
Tsygankov debuterade i landslaget under våren 1971 och spelade 9 VM- och 2 OS-turneringar för Sovjetunionen, Den tuffe Tsygankov spelade mot de nordamerikanska proffsen i NHL och WHA både i Summit Series 72 och Summit Series 74 men han deltog inte i Canada Cup 76 då Sovjet skickade ett ungt och orutinerat lag. Tsygankov spelade 201 landskamper för Sovjet och vann 2 OS-guld, 6 VM-guld, 2 VM_silver och 1 VM-brons under karriären. Han blev 1972 medlem i det som i dag är ryska Hockey Hall of Fame.
Valeri Vasiliev
Vasiliev är antagligen den tuffaste spelaren som representerat Sovjetunionen, ska man kritisera honom för något så var han inte hälften så bra offensivt som defensivt. Han debuterade i den sovjetiska ligan 1966 i Torpedo Gorky (numera heter klubben Torpedo Nizjnij Novgorod) och året efter hämtades han till Dynamo Moskva där han stannade ändå tills han 1989 tilläts bli ”Europaproffs” i Ungern och Västtyskland. Vasiliev spelade 619 matcher i den högsta sovjetiska ligan och gjorde 71 mål. Vasiliev är enligt mig Dynamo Moskvas bäste back genom tiderna och när det gäller Sovjetunionen är det bara Fetisov och Kasatonov som kan rankas före honom.
Vasiliev spelade sin första landskamp i februari 1970 då Sovjetunionen mötte Sverige i Stockhom och sin sista landskamp i VM 1982 då Tjeckoslovakien och Sovjet spelade 0-0. Vasiliev deltog i 3 OS- och 11 VM-turneringar och samlade där på sig 2 OS-guld, 8 VM-guld, 1 OS-silver, 2 VM-silver och 1 VM-brons. Vasiliev spelade dessutom i de båda Summit serierna 1972 och 1974 då Sovjetunionen mötte lag från NHL respektive WHA och i de två första Canada Cup-turneringarna där Sovjetunionen vann den andra.
Tre gånger blev Vasiliev utsedd till VM:s bäste back och han blev uttagen i All Star Team fem gånger under sina VM-turneringar, sammanlagt spelade han 285 landskamper och han gjorde 43 mål. Han blev medlem i det som idag är ryska Hockey Hall of Fame 1973 och 1998 blev han invald i IIHF:s Hall of Fame.
Övriga som var med i diskussionen men som inte platsade eller föll bort av andra skäl: Slava Fetisov, Yuri Lyapkin, Igor Kravchuk, Alexei Gusarov, Vladimir Konstantinov, Igor Stelnov och Ilya Byakin
Forwards
Helmut Balderis
Letten Balderis var bara 17 år när han spelade sin första A-lags match med Dynamo Riga som då spelade den näst högsta sovjetiska ligan. Han stannade i klubben som han hjälpte upp i den högsta sovjetiska ligan under 10 säsonger innan han 1977 hamnade i CSKA Moskva. Han hade året innan vunnit både mål- och poängligan med 40 mål resp. 63 poäng, Han stannade bara 3 säsonger i CSKA (han blev sovjetisk mästare alla 3 säsongerna) innan han återvände till Riga och där vann han poängligan 1982-83 med sina 63 poäng. Han valde att sluta 1985 efter att han för tredje gången gjort flest mål i den högsta sovjetiska ligan. Sammanlagt blev den 333 mål på 463 matcher med CSKA och Dynamo Riga i den högsta sovjetiska ligan för puckkonstnären från Riga.
1989 dvs 4 år efter att han slutat draftades han som 36-åring av Minnesota North Stars, han blev när han valdes i den tolfte ronden den äldste spelaren genom tiderna som valts i draften. Han gjorde comeback och gjorde 9 poäng på 26 matcher med Minnesota innan han slutade igen. Han gjorde comeback igen 1991 och de närmaste 5 säsongerna spelade han för olika lag i den nystartade inhemska lettiska ligan. Kvalitén på ligan var inte speciellt hög, Balderis gjorde som 40-åring säsongen 1992-93 76 mål och 142 poäng på 22 matcher för Latvijas Zelts Riga. Han slutade för gott 1966 och är i dag medlem i styrelsen för det Lettiska Ishockeyförbundet.
Balderis debuterade i Sovjetunionens landslag under hösten 1975 och deltog i sin först stora turneringen året efter. Fram till sin sista landskamp som han spelade 1985 gjorde Balderis 74 mål på 147 landskamper. Han deltog i 1 OS, 5 VM och 1 Canada Cup turnering plus att han spelade i Challenge Cup 1979 och i medaljskåpet finns 3 VM-guld, 1 OS-silver och 2 VM-brons. När han gjorde comeback för andra gången spelade han några matcher för Lettland inför landets första VM-turnering sedan 1939, Han var sedan förbundskapten när laget vann C-VM 1993 och blev tvåa i B-VM 1994, han lämnade posten efter att han misslyckats leda Lettland till A-VM 1994 men kom tillbaka som GM under VM-turneringen 2000. Balderis blev 1974 medlem i det som i dag är ryska Hockey Hall of Fame och 1998 blev han invald i IIHF:s Hall of Fame.
Vyacheslav Bykov
Bykov gjorde säsongen 1979-80 80 poäng på 60 matcher i den sovjetiska andraligan och det blev givetvis uppmärksammat. Året efter spelade han i Traktor Chelyabinsk i den sovjetiska högsta ligan och gjorde som 21-åring 42 poäng på 48 matcher. Han spelade ytterligare en säsong i Traktor innan han 1982 handplockades till CSKA Moskva där han stannade i 8 säsonger innan han flyttade till Fribourg-Gottéron i NLA. Han hade 1989 draftats av Quebec Nordiques men valde trots det att aldrig pröva på spel i NHL, han spelade 10 säsonger i NLA innan han slutade 2000.
Bykov vann 7 sovjetiska mästerskap och gjorde 195 mål på 430 matcher, i NLA vann han assistligan 5 gånger, poängligan 3 gånger och målligan 1 gång. När Bykov slutat blev han tränare och han ledde ryska landslaget under 5 säsonger, han har också varit coach i CSKA Moskva. Salavat Yulaev Ufa, SKA St. Petersburg och Fribourg-Gottéron. Han blev 1983 medlem i det som idag är ryska Hockey Hall of Fame och 2014 blev han invald i IIHF:s Hall of Fame.
Bykov debuterade i landslaget i VM 1981 och spelade sin sista landskamp för Sovjet 1991 (fortsatte sedan i landslaget för OSS och Ryssland). Han spelade 199 landskamper och gjorde 87 mål, han deltog i 1 OS, 7 VM och 1 Canada Cup turnering för Sovjet ( han deltog också i 1 OS för OSS och 2 VM för Ryssland). Som spelare vann han 1 OS-guld (2), 4 VM-guld (5), 1 VM-silver och 2 VM-brons och som coach 2 VM-guld, 1 VM-silver och 1 VM-brons.
Sergei Kapustin
Kapustin debuterade som 18-åring i Krylja Sovjetov 1971 och under sin tredje säsong vann han det sovjetiska mästerskapet med Krylja. Säsongen 1977-78 gick han till CSKA Moskva men där stannade han bara två säsonger (2 nya sovjetiska mästerskap). Från och med 1980 tills att han efter 3 matcher säsongen 1986-87 fick bli ”proffs” i Europa spelade Kapustin för Spartak Moskva . Han avslutade säsongen 86-87 med 65 poäng på 37 matcher i Innsbruck och avslutade sedan sin karriär med en säsong i Salzburg. Kapustin som draftades av NY Rangers 1982 spelade sammanlagt 517 matcher och gjorde 277 mål i den högsta sovjetiska ligan.
Kapustin debuterade i landslaget i november 1972 och spelade sin sista landskamp 13 år senare. Sammanlagt spelade han 208 landskamper och gjorde 120 mål under sina 13 säsonger i landslaget. Kapustin deltog i 1 OS och 9 VM-turneringar plus att han spelade i Summit Series 74 och i de två första Canada Cup turneringarna. Han hann samla på sig 1 OS-guld, 7 VM-guld, 1 VM-silver och 1 VM-brons innan han spelade sin sista landskamp. Kapustin som tragiskt avled i en hjärtattack bara 42 år gammal blev 1975 medlem i det som idag är ryska Hockey Hall of Fame.
Valeri Kharlamov
Kharlamov är antagligen den mest mytomspunne sovjetiske stjärnan och det faktum att han efter ha överlevt en bilolycka 1976 avled i en bilolycka 1981 har bara spätt på myterna. Kharlamov vars mor var från Baskien bodde ett år i Spanien men familjen återvände till Sovjetunionen där läkarna upptäckte ett hjärtfel på honom. Trots att läkarna avrådde föräldrarna, så lät de honom fortsätta spela både fotboll och ishockey och han hade inga problem med hjärtat som vuxen.
Han debuterade i CSKA Moskva som 19-åring våren 1968 efter att han startat säsongen i Zvezda Cherbakul som spelade i tredjeligan. Han gjorde 2 mål och 5 poäng på sina 15 första matcher i CSKA men redan året efter etablerade han sig som en av de största stjärnorna i CSKA genom att göra 37 mål och 49 poäng på 42 matcher. Sammanlagt blev det 14 säsonger i CSKA innan bilolyckan där både han och hans hustru omkom. Han spelade 436 matcher för CSKA och gjorde 293 mål och 505 poäng, han vann mästerskapet med CSKA 11 gånger. Han vann målligan i ligan 1971, poängligan 1972 och blev två år i rad utsedd till ligans MVP (1972, 1973).
Han debuterade i landslaget i december 1968 och spelade sin sista landskamp den 18 augusti 1981 bara nio dagar före olyckan som krävde hans liv. När han dog hade han precis fått veta att Tikhonov beslutat sig för att peta honom från det sovjetiska laget till Canada Cup turneringen 1981. Kharlamov spelade 292 landskamper och gjorde 193 mål, han deltog i 3 OS- och 11 VM-turneringar. Han deltog också i både Summit Series 72 och Summit Series 74 då Sovjet mötte spelare från NHL respektive WHA.
I hans medaljsamling finner man 2 OS-guld, 8 VM-guld, 1-OS-silver, 2 VM-silver och 1 VM-brons och han vann både mål- och poängligan i OS 1972. Han spelade inte i Canada Cup 1976 eftersom han fortfarande inte var helt återställd från bilolyckan tidigare samma år. Kharlamov hade varit klart bäst i det sovjetiska laget i Summit Series 72 då Bobby Clarke med en slashing bröt den sovjetiske superstjärnans fotled. Clarke har aldrig förnekat att han med slashingen försökte ändra dels matchbilden och dels göra så att Kharlamov blev försiktigare på isen. Att slashingen tog så illa att ett ben i foten gick av var en slump men visst ville Clarke visa att NHL-spelarna var beredda att göra allt för att vända serien, vilket de också gjorde till viss del beroende på att Kharlamov inte kunde spela i den sjunde matchen och bara var en skugga av sig själv i den åttonde matchen.
Kharlamov fick efter sin död ett minnesmärke inte långt från olycksplatsen där det står ”Här föll den Ryska Hockeyns Stjärna”. Han blev redan 1969 medlem i det som idag är ryska Hockey Hall of Fame, 1998 valdes han in i IIHF:s Hall of Fame och 2005 gjorde han Tretiak sällskap i Hockey Hall of Fame.
Andrei Khomutov
Khomutov plockades till CSKA Moskva mitt under säsongen 1979-80, anledningen var att han vräkte in mål i den sovjetiska tredjeligan. Året efter fick han debutera i både juniorlandslaget och seniorlandslaget och det var inte så underligt eftersom han som 19-åring gjorde 41 poäng på 43 matcher med CSKA. Han spelade i CSKA till och med säsongen 1989-90 då han valde att gå till Fribourg-Gottéron i NLA, till skillnad från många andra toppspelare i Sovjet valde han inte att gå till NHL när järnridån försvann (han draftades 1989 av Quebec Nordiques).
Anledningen till att han och hans kedjekamrat Vyacheslav Bykov valde Schweiz berodde troligen på att de båda var relativt småväxta och inte byggda för det tuffare spelet i NHL. Khomotov stannade i Fribourg-Gottéron resten av sin karriär som tog slut 1998 efter 8 säsonger i NLA. Khomutov vann det sovjetiska mästerskapet 9 gånger och gjorde 197 mål på 421 matcher, han blev dessutom utsedd till ligans MVP 1990. Under åren i Schweiz vann han målligan 3 gånger och poängligan 1 gång.
Khomutov debuterade i landslaget i december 1980 och spelade sammanlagt 226 landskamper fram till december 1990 (han spelade sedan för både OSS och det ryska landslaget efter 1992). Under den tiden gjorde han 88 mål och deltog i 8 VM- och 2 OS-turneringar plus 2 Canada Cup turneringar för Sovjet (1 OS och 2 VM efter Sovjets upplösning). I hans medaljsamling finns 2 OS-guld (3), 6 VM-guld (7), 1 VM-silver och 1 VM-brons. När spelarkarriären var över blev han tränare och han har varit headcoach för lag i NLA och KHL men på senare tid har han varit juniortränare i Schweiz. Khomutov blev 1982 medlem i det som idag är ryska Hockey Hall of Fame och 2014 blev han invald i IIHF:s Hall of Fame.
Vladimir Krutov
Krutov debuterade i CSKA Moskva som 18-åring 1978 och när Igor Larionov kom från Khimik Voskresensk blev han en del i KLM-kedjan som var amatörvärldens mest fruktade enhet under 1980-talet. Han spelade i CSKA fram till 1989 då han skrev på för Vancouver Canucks som draftat honom 1986. Han trivdes inte alls i Nordamerika och efter en fiaskosäsong återvände han till Europa där han under de kommande 6 säsongerna spelade för Zürich och de svenska småklubbarna Östersund och Brunflo där han gjorde 16 poäng under sin sista säsong. Krutov spelade 439 matcher för CSKA och gjorde 288 poäng och han blev sovjetisk mästare 11 år i rad, han vann dessutom poängligan två år i rad (1987 och 1988).
Krutov blev JVM mästare två år i rad och 1980 gjorde han sin första stora seniorturnering i OS-turneringen i Lake Placid. Han spelade i landslaget under 10 säsonger och gjorde hela 150 mål på 254 landskamper. Krutov deltog i 3 OS- och 7 VM-turneringar plus 3 Canada Cup turneringar. Han samlade på sig 2 OS-guld, 5 VM-guld, 1 OS-silver, 1 VM-silver och 1 VM-brons plus en seger i Canada Cup. Han vann poängligan i OS 1988 och i VM 1987 och han blev utsedd till VM:s bäste forward 1986 och 1987. 1981 blev han medlem i det som idag är ryska Hockey Hall of Fame och 2010 blev han invald i IIHF:s Hall of Fame.
Alexander Maltsev
Kan man vara underskattad trots att man gjort 213 mål för Sovjetunionen? Ja, jag tycket faktiskt det eftersom Alexander Maltsev hela tiden har fått stå i skuggan av Firsov, Kharlamov, Mikhailov och andra storheter. Maltsev som var ganska blyg och tillbakadragen trivdes antagligen utmärkt med att andra spelare fick de största rubrikerna. Maltsev är enligt mig Dynamo Moskvas största spelare genom tiderna även om Valeri Vasiliev och Alexander Ovechkin som hade just Maltsev som sin store idol som barn också har vissa anspråk på den titeln. Han har på senare tid fått lite upprättelse genom att vissa experter faktiskt börjar luta åt att han kanske är Sovjetunionens bäste hockeyspelare genom tiderna.
Maltsev debuterade i Dynamo Moskva 1967 som 18-åring och han var sedan klubben trogen under hela karriären som varade till 1984. Han spelade 530 matcher för Dynamo och gjorde 329 mål och 527 poäng under sina 17 säsonger. Säsongen 1989-90 gjorde han comeback då han gjorde 20 poäng på 13 matcher för UTE i den ungerska ligan. Han vann målligan i den sovjetiska ligan 1971 då han gjorde 36 mål på 37 matcher och året efter blev han tillsammans med Valeri Kharlamov utnämnd till ligans MVP.
Maltsev dominerade JEM under slutet av 1960-talet (JVM fanns ännu inte) och spelade sin första seniorlandskamp i december 1968. Maltsev spelade sin sista landskamp i maj 1983 och sammanlagt spelade han 321 landskamper (sovjetiskt rekord) och gjorde 213 mål (också sovjetiskt rekord). Maltsev deltog i 3 OS-, 12 VM- och 2 Canada Cup-turneringar och under de 17 turneringarna samlade han på sig 1 Canada Cup seger, 2 OS-guld, 9 VM-guld, 1 OS-silver, 2 VM-silver och 1 VM-brons. Han vann poängligan i VM 2 gånger (1970, 1972) och blev utsedd till VM:s bäste forward 3 gånger (1970, 1972, 1981).
Han spelade dessutom samtliga 16 matcher i de båda Summit Series 72 och 74 då Sovjetunionen mötte proffsen från NHL respektive WHA. Han gjorde 17 mål och 31 poäng på 18 OS-matcher och 77 mål och 153 poäng på 108 VM-matcher. Han blev 1969 medlem i det som i dag är ryska Hockey Hall of Fame och 1999 blev han invald i IIHF:s Hall of Fame och hans tröja med #11 är givetvis pensionerad av Dynamo Moskva.
Boris Mikhailov
Mikhailov debuterade som 18-åring i Avangard Saratov i den sovjetiska andraligan, tre år senare spelade han sin första match i den högsta sovjetiska ligan för Lokomotiv Moskva. 1967 debuterade han för CSKA Moskva och där han skulle tillbringa resten av sin spelarkarriär, han blev 1975 utsedd till lagkapten och var det till och med säsongen 1979-80. Mikhailov avslutade sin karriär med 4 mål och 9 poäng på 15 matcher för CSKA säsongen 1980-81.
Mikhailov spelade 580 matcher i den högsta sovjetiska ligan och gjorde smått otroliga 428 mål och 644 poäng (en del källor har andra uppgifter de här siffrorna kommer från eliteprospects) vilket givetvis är rekord både när det gäller mål och poäng. Han vann 11 sovjetiska mästerskap med CSKA och han var ligans bäste målskytt tre säsonger (1975, 1976, 1978) och 1978 blev han utsedd till ligans MVP.
Landslagsdebuten skedde i december 1967 och fram till den sista som spelades i september 1980 gjorde han sammanlagt 288 landskamper. Han gjorde 207 mål under landslagskarriären och med det är han tvåa bakom Maltsev, hans 288 landskamper ger honom den sjunde platsen genom tiderna. Han deltog i 3 OS- och 11 VM-turneringar och samlade där på sig 2 OS-guld, 8 VM-guld, 1 OS-silver, 2 VM-silver och 1 VM-brons.
Han spelade dessutom i både Summit Series 72 och Summit Series 74, lagom till VM 1973 blev han utsedd till lagkapten i landslaget och han var fortfarande lagkapten under sitt sista mästerskap som var OS i Lake Placid 1980. Under sina 11 VM och 105 VM-matcher gjorde Mikhailov otroliga 98 mål och 164 poäng, han vann målligan i VM 2 gånger (1977, 1978), poängligan 1978 och blev utsedd till turneringens bäste forward både 1973 och 1979.
Mikhailov blev 1969 medlem av det som i dag är ryska Hockey Hall of Fame och 1999 blev han invald i IIHF:s Hall of Fame. Efter spelarkarriären blev han tränare och har bland annat lett Ryssland till 1 VM-guld, större delen av tränarkarriären tillbringade han i SKA St. Petersburg men han har också var coach för CSKA Moskva och Metallurg Novokuznetsk.
Vladimir Petrov
Den urstarke Petrov debuterade 1965-66 som 18-åring i Krylja Sovjetov och han spelade även den kommande säsongen i det ryska flygvapnets lag. 1967-68 blev hans första säsong i CSKA Moskva och han gjorde omedelbart succé med 40 poäng på 37 matcher. Han stannade i CSKA tills han 1981 gick till SKA Leningrad där han året efter spelade sin sista säsong. Han fick ganska snabbt Boris Mikhailov och Valeri Kharlamov till kedjekamrater och den trion skrev in sig i hockeyhistorien.
Petrov gjorde 370 mål och 708 poäng under sina 585 matcher i den högsta sovjetiska ligan, under sina 14 säsonger i CSKA vann han poängligan 5 gånger (1970, 1973, 1975, 1978, 1979) och målligan 3 gånger (1970, 1973, 1979). Hans poängmässigt bästa säsong var 1969-70 då han gjorde 51 mål och 72 poäng på 43 matcher. Han vann det sovjetiska mästerskapet 11 gånger med CSKA.
Petrov debuterade i landslaget i december 1968, samma säsong deltog han i sitt första större mästerskap när VM avgjordes i Stockholm. Petrov spelade 13 säsonger i landslaget och gjorde smått otroliga 189 mål på 281 landskamper, han vann poängligan i VM 3 gånger (1973, 1977, 1979) och målligan en gång (1973). Han deltog i 3 OS- och 11 VM-turneringar, Han spelade dessutom mot proffsen i NHL och WHA i Summit Series 72 och 74 plus att han deltog i Challenge Cup 1979. Han samlade på sig 2 OS-guld, 9 VM-guld, 1 OS-silver, 1 VM-silver och 1 VM-brons.
Petrov spelade 101 matcher under de 11 VM-turneringar han deltog i och gjorde 74 mål och 152 poäng, han är med det fyra i poängligan över VM. Petrov var under 1990-talet president i det ryska ishockeyförbundet och redan 1969 hade han blivit medlem i det som idag är ryska Hockey Hall of Fame och 2006 blev han invald i IIHF:s Hall of Fame.
Vladimir Shadrin
Shadrin debuterade 1965-66 i Spartak Moskva som 17-åring och stannade i klubben under hela sin elitkarriär, Han blev sovjetisk mästare med Spartak tre gånger (1967, 1969, 1976) och gjorde 213 mål på 445 matcher innan han 1979 fick tillåtelse att bli hockeymissionär i Japan. Han spelade 4 säsonger i Oji Eagles i den japanska ligan och gjorde 218 poäng på 95 matcher innan han slutade 1983.
Han debuterade i landslaget i december 1968 och spelade sin första stora turnering 1970 då han deltog i VM i Stockholm. Han deltog i 2 OS- och 7 VM-turneringar plus att han spelade samtliga 16 matcher mot NHL- och WHA-proffsen i Summit Series 72 och 74. Han spelade 169 landskamper och gjorde 71 mål när han samlade på sig 2 OS-guld, 4 VM-guld, 2 VM-silver och 1 VM-brons. Under OS-turneringen 1976 gjorde han 6 mål och 10 poäng vilket räckte för att bli turneringens bäste mål- och poänggörare. Det är imponerande statistik för en center som under nästan hela sin karriär var tredjecenter i landslaget. Shadrin blev medlem i det som idag är ryska Hockey Hall of Fame 1971.
Viktor Shalimov
Jag hade visserligen redan bestämt mig för att låta Shalimov ta en plats i det här laget men när jag såg födelseorten var allt tvivel borta, är man född i en stad som heter Solnechnogorsk så förtjänar man att vara med. Shalimov spelade för Spartak Moskva mellan 1969 och 1985 och gjorde under sina 16 säsonger i Spartak 293 mål på 572 matcher. Han vann det sovjetiska mästerskapet 1976 och samma säsong vann han poängligan. Han avslutade sin karriär med tre säsonger i Österrike där han spelade för Innsbruck och Salzburg. Efter karriären blev han tränare och var bland annat head coach i Spartak under en säsong.
Han spelade sin första landskamp hösten 1972 och gjorde sin sista landskamp i december 1982. Han petades från landslaget under några säsonger och men efter några strålande säsonger i början av 1980-talet kom han med i landslaget igen. Sammanlagt spelade han 126 landskamper och gjorde 66 mål, han deltog i 1 OS, 2 Canada Cup och 5 VM-turneringar plus att han spelade i Summit Series 1974 då Sovjet spelade mot proffsen i WHA. Han vann poängligan i VM 1975 och målligan i VM 1975 och 1982 och i medaljsamlingen finns 1 OS_guld, 3 VM-guld, 1 VM-silver och 1 VM-brons plus att han var med när Sovjet vann Canada Cup 1981.
Alexander Yakushev
Som 17-åring debuterade Yakushev säsongen 1963-64 i Spartak Moskva och gjorde 1 mål och mål skulle han gör under hela sin karriär. Yakushev spelade bara för Spartak och gjorde 3339 mål på 568 matcher för klubben i den högsta sovjetiska ligan. Han blev sovjetisk mästare en gång och han gjorde flest mål i ligan tre ånger samtidigt som han vann poängligan en gång. Efter 17 säsonger i Spartak lämnade Yakushev klubben 1980 för att avsluta karriären i Kapfenberger SV i Österrike. Efter spelarkarriären blev han tränare och han har varit headcoach för Spartak, HC Ambri-Piotta i NLA och Vityaz Chekhov. Han var dessutom headcoach för det ryska landslaget under två säsonger och säsongen 2014-15 var han Team Manager för Rysslands JVM-lag.
Han debuterade i landslaget 1965 och spelade sin sista landskamp 1979 och precis som i klubblaget så vräkte han in mål i landslaget. Sammanlagt blev det 145 mål på 221 landskamper och Yakushev blev 1975 utsedd till VM:s bäste forward efter att han gjort flest mål i turneringen. I Summit Series 72 gjorde han 7 mål och 11 poäng på de 8 matcherna mot NHL-proffsen och blev med det näst bäst efter Phil Esposito som gjorde 13 poäng. Yakushev deltog även i Summit Series 74 då Sovjet spelade mot proffsen i WHA och även där blev han näst bäste poängplockare (6 mål och 8 poäng), den här gången efter Bobby Hull som hade 9 poäng.
Yakushev deltog i 2 OS- och 10 VM-turneringar men saknades som så många andra sovjetiska veteraner i Canada Cup 1976. I hans medaljsamling finns 2 OS-guld, 7 VM-guld, 2 VM-silver och 1 VM-brons. Under sina 80 matcher i VM-sammanhang gjorde Yakushev som tillsammans med Vyacheslav Starshinov anses vara Spartak Moskvas bäste spelare genom tiderna 60 mål och 93 poäng. Yakushev blev 1970 medlem i det som dag är ryska Hockey Hall of Fame och 2003 blev han invald i IIHF:s Hall of Fame.
Viktor Zhluktov
Som 17-åring flyttade Zhluktov till Moskva för att studera vid Moskvas Flyg- och Rymdinstitut och 1972 debuterade han som 18-åring i CSKA Moskva. Han stannade i CSKA tills han tvingades sluta på grund av sjukdom 1985 och han gjorde 198 mål på 456 matcher. Han vann det sovjetiska mästerskapet tio gånger under sin 13 säsonger långa karriär. Innan Igor Larionov kom till CSKA 1981 var det Zhluktov som var center mellan Sergei Makarov och Vladimir Krutov. Tio år efter att han slutat blev Zhluktov president i CSKA Moskva och under sex säsonger ledde han den gamla mästarklubben antingen som president eller GM.
Zhluktov debuterade i landslaget hösten 1975 och spelade 195 landskamper fram till att han spelade sin sista landskamp 1985. Den store och starke centern som gjorde 79 mål i landslaget slog igenom i Canada Cup 1976 där han gjorde 5 mål och 9 poäng vilket gjorde honom till bäste poängplockare i turneringen trots att han spelade 2 matcher mindre än spelarna i Tjeckoslovakien och Canada. Han deltog i 2 OS- och 7 VM-turneringar plus Canada Cup 76 och 81. I hans medaljsamling finns 1 OS-guld, 5 VM-guld, 1 OS_silver, 1 VM-silver och VM-brons. Han blev 1978 medlem i det som idag är ryska Hockey Hall of Fame.
Övriga som var med i diskussionen men som inte platsade eller föll bort av andra skäl: Sergei Makarov, Igor Larionov, Nikolai Drozdetsky, Vladimir Golikov, Aleksandr Golikov, Yuri Lebedev, Aleksander Skvortsov, Vyacheslav Anisin, Sergei Shepelev, Sergei Svetlov, Valeri Kamensky, Sergei Nemchinov, Pavel Bure, Alexander Semak och Antoli Semonov.
Nutida ryssar som Alexander Radulov, Sergei Mozyakin, Denis Zaripov, Maxin Sushinsky och Alexei Morozov har aldrig varit aktuella eftersom spelarna i det här laget måste spelat för Sovjetunionen och inte Ryssland (Sovjetunionen upplöstes i praktiken den 31 december 1991).
Hur jag resonerade
Alla spelare utom två i det här laget fanns med på min inledande kladd där jag skrev upp vilka spelare som var aktuella för de två olika lagen från Sovjetunionen. Den ryska nationalsången (som då var Sovjetunionens) spelades under VM-turneringarna i ishockey under 1960-, 70- och 1980-talet så ofta att många skämtsamt kallade den för ishockey-VM:s signaturmelodi. Eftersom Hockey-VM på den tiden var otroligt stort (sista matchen i VM-turneringen 1970 som spelades mellan Sverige och Sovjetunionen sågs till exempel av 82 % av den svenska befolkningen eller 5,051,000 svenskar. Vill ni se matchen som slutade 3-1 till Sovjet (utan ljud så ni missar de populära svenska kommentatorerna Lars-Gunnar Björklund och Rolle Stoltz) så finns den här: http://www.oppetarkiv.se/video/1168436/vm-i-ishockey-herr-vm-i-ishockey-1970-final-sverige-sovjet
Två av målvakterna var givna, legenden Vladislav Tretiak och hans lille efterträdare Vladimir Myshkin kunde ingen hota. Sen var det ganska glest med bra målvakter, Sergei Mylnikov som tog över efter Myshkin var ensam om att ha spelat över 50 landskamper så det kändes ganska självklart att han fick platsen före Arturs Irbe, Alexander Sidelnikov, Andrei Trefilov och Yevgeni Belosheykin.
På backsidan fanns det från början fem helt givna spelare nämligen Valeri Vasiliev, Gennady Tsygankov, Vladimir Lutchenko, Zinetula Biljaletdinov och Alexander Gusev: När det stod klart för mig att Alexei Kasatonov inte platsade i det ryska NHL All Star laget så blev han givetvis den sjätte backen. Slava Fetisov var inte aktuell eftersom han tog en plats i just det laget där Kasatonov inte platsade. Efter lite sökande i böcker och på nätet hade jag sju kandidater till den sjunde platsen som alla spelat över 100 landskamper för Sovjet: Igor Stelnov, Yuri Lyapkin, Igor Kravchuk, Alexei Gusarov, Vladimir Konstantinov, Vasili Pervukhin och Ilya Byakin.
Jag började med att plocka bort Konstantinov, Gusarev och Kravchuk eftersom de förknippas mer med NHL än med #The Big Red Machine” (OBS! Jag menar inte Hells Angels utan givetvis CCCP). Stelnov hade en spelstil som var mer transatlantisk än rysk och försvann på grund av det. Lyapkin och Byakin fick till slut ge sig av den enkla anledningen att Pervukhin är en av bara åtta backar som spelat över 200 landskamper för Sovjetunionen.
Forwardsplatserna räckte inte till på långa vägar, trots att Yevgeni Mishakov, Yevgeni Zimin, Vladimir Vikulov och Anatoli Firsov fick platser i det tidiga Sovjetlaget stod det 20 forwards på min kladd. Lite letande i böcker gjorde att siffran steg till 28 namn. Som väl var försvann tre namn direkt när Makarov, Larionov och Bure hamnade i det ryska NHL laget, Semak, Kamensky, Nemchinov och Semenov plockade jag också bort beroende på deras många säsonger i NHL.
Då var det kvar 21 namn och 13 platser, nu tittade jag på vilka spelare som var helt givna och där hamnade: Petrov, Mikhailov, Kharlamov, Krutov, Maltsev, Yakushev, Kapustin, Bykov och Khomutov. Då återstod 4 platser och 12 spelare. Det var lätt att ta bort Anisin och Svetlov men sen blev det riktigt svårt, Zhluktov fick den tionde platsen samtidigt som jag plockade bort bröderna Golikov för det vore inte riktigt rättvist att bara ta med en av dem och bägge kunde omöjligt få en plats.
Shadrin, Lebedev, Skvortsov, Shalimov, Shepelev, Balderis och Drotzdetsky kvar men bara tre tomma platser. Lebedev och Skvortsov blev de första två jag plockade bort, sedan insåg jag att jag bara hade plats för en trollkonstnär och då fick det bli Balderis samtidigt som jag plockade bort ”Drutten”. Två tomma platser och tre namn kvar, till slut valde jag att ta med Shadrin och Shalimov och lät därmed Shepelev vara utanför laget.
