Finland NHL All Star Team genom tiderna
Suomi sägs var de tusen sjöarnas land, men när det gäller ishockey så har det under många år varit de tusen målvakternas land.
Det är ingen tvekan om att Finland har enormt många duktiga målvakter att välja bland, ett fåtal riktigt bra backar och en dryg handfull forwardsstjärnor. När man väl kommer längre ned i laguppställning så visar sig det att det saknas en hel del för att Finland ska kunna jämföras med de övriga fem ländernas NHL All Star Team. Det finns däremot flera unga spelare i NHL som om man gör ett liknande lag om tio år säkert är givna i ett finskt All Star Team genom tiderna och på juniorsidan ser det också riktigt ljust ut, speciellt på forwardssidan.
När det gäller NHL så fanns det finländare där betydligt tidigare än det fanns svenskar, säsongen 1926-27 spelade Albert Pudas 4 matcher med Toronto Maple Leafs (eller Toronto St. Pats som laget hette tills Conn Smythe tog över klubben samma säsong). Pudas föddes 1899 i Siikajoki i det som då var storhertigdömet Finland i det Ryska Kejsardömet (Siikajoki ligger lite söder om Uleåborg). 1936 var Pudas coach för Port Arthur Bearcats som det året tog hem en silvermedalj till Canada i OS-turneringen i Garmisch-Partenkirchen.
Näste finländare var Pentti Lund som vid sex års ålder flyttade med familjen till Canada där han spelade juniorhockey i Port Arthur (Pudas hade då slutat som coach och var istället domare i olika kanadensiska ligor). Lund blev proffs 1945 med Boston Olympics i EHL och säsongen 1946-47 vann han poängligan med sina 92 poäng på 56 matcher. Han fick samma säsong debutera i Stanley Cup då Boston Bruins kallade upp honom lagom till slutspelet. Året efter spelade han i Hershey Bears under säsongen och fick även då spela i Boston Bruins under slutspelet.
Sommaren 1948 tradades han till New York Rangers där han efter 14 mål och 30 poäng säsongen 1948-49 vann Calder Trophy efter att han blivit utsedd till ligans bäste rookie. Efter tre säsonger i Rangers tradades han tillbaka till Boston där han efter ytterligare två säsoner spelade sin sista match i NHL och Stanley Cup. Pentti Lund gjorde under NHL-karriären 44 mål och 99 poäng på 258 matcher och i Stanley Cup blev det 7 mål och 12 poäng på 19 matcher.
Sen dröjde till 1970-talet då många lockades till spel i WHA och även NHL: Veli-Pekka Ketola, Lauri Mononen, Pekka Rautakallio, Seppo Repo, Juhani Tamminen, Matti Hagman, Heikki Riihiranta, Risto Siltanen, Markus Mattsson och Hannu Kamppuri spelade alla matcher i WHA och säsongen 1976-77 blev Matti Hagman förste finländare skolad i Europa som tog sig in i ett NHL-lag. Hagman följdes 1979 av Risto Siltanen, Antero Lehtonen, Kari Makkonen och Pekka Rautakallio. 1979 blev Markus Mattsson den förste finske målvakten i NHL och han följdes av Jari Kaarela och Hannu Kamppuri.
Nog med historia och över till vilka spelare som jag valde att ta med i den här finska NHL All Star laget. På målvaktssidan fanns det som väntat flera mycket bra kandidater, Miikka Kiprusoff var given men sedan var det tufft att behöva peta tre av Kari Lehtonen, Tuukka Rask, Niklas Bäckström, Pekka Rinne och Antti Niemi. Det blev Lehtonen, Bäckström och Niemi som hamnade utanför laget tillsammans med Vesa Toskala, Pasi Nurminen och Antero Niittymäki som jag redan hade plockat bort.
Bland backarna fanns det tre helt givna spelare i Kimmo Timonen, Teppo Numminen och Reijo Routsalainen men sedan blev det tuffare. Ur en grupp på 12 spelare (när jag plockat bort alla aktiva) plockade jag bort Kari Eloranta eftersom han fick en plats i det finska ”amatörlaget” och gav Jyrrki Lumme, Risto Siltanen och Sami Salo var sin plats. Det innebar att Aki-Petteri Berg, Tony Lydman, Joni Pitkänen, Janne Laukkanen, Ville Siren, Hannu Virta, Janne Niinima och Ossi Väänänen gjorde upp om den sista platsen.
Berg, Väänänen, Siren, Laukkanen och Virta var de som förvann först och sedan plockade jag även bort Pitkänen. Valet mellan Lydman och Niinima var ett av de besvärligaste i alla de 18 lag jag plockat ut och det gick så långt att jag skrev en presentation för bägge spelarna och sköt upp beslutet i det längsta innan jag gav den sjunde och sista platsen till Niinimaa.
Bland forwards fanns det flera som var självskrivna i ett finsk All Star Team: Teemu Selänne, Jari Kurri, Saku Koivu, Jari Lehtonen och Esa Tikkanen måste givetvis vara med och spelare som Olli Jokinen, Sami Kapanen och lillebror Mikko Koivu måste också vara med. Efter de 8 spelarna blev det betydligt glesare med kvalificerade spelare, det finns massor med finska spelare som efter en kort NHL-karriär återvänt till Europa där de firat stora triumfer men varken Ville Peltonen eller Raimo Helminen har meriter nog för att bli uttagna i det här laget.
Efter att jag tagit bort fler yngre aktiva plus Helminen och Peltonen hade jag en lista på 19 namn som inte var speciellt imponerande. Sean Bergenheim, Mikko Mäkela, Juha Ylönen, Raimo Summanen, Ville Leino, Lauri Korpikoski, Antti Laaksonen, Antti Miettinen, Niko Kapanen och pionjären Pentti Lund plockades bort samtidigt som Jussi Jokinen , Petri Skriko och Ilkka Sinisalo fick var sin plats i laget.
Det innebar att Valtteri Filppula, Tuomo Ruuttu, Christian Ruuttu, Jarkko Ruutu, Matti Hagman och Niklas Hagman slogs om de återstående två platserna. De som jag till sist bestämde mig för att ta med i laget var Filppula och Ruuttu medan T Ruuto och J Ruutu plus far och son Hagman hamnade utanför laget.
Här är mitt finska NHL All Star Team genom tiderna
(aktiva spelare är markerade med *)
Målvakter
#34 Miikka Kiprusoff
Kiprusoff valdes av San Jose Sharks i den femte rundan av draften 1995 och 1999 valde han att signa för San Jose. Han spelade två säsonger för farmarlaget Kentucky Thoroughblades innan han fick debutera i NHL i mars 2001. De två kommande säsongerna var han backup till Evgeni Nabokov i konkurrens med Vesa Toskala och i november 2003 valde San Jose att trada den i deras ögon sämste finländaren (Kiprusoff) till Calgary Flames.
Kiprusoff lyckades betydligt bättre i Calgary och han förde laget tiill slutspelet efter löjligt låga 1,69 i GAA. Han storspelade även i slutspelet där Calgary bara var en vinst ifrån att ta hem Stanley Cup för andra gången i klubbens historia. Han blev efter säsongen tvåa i omröstningen till Vezina och fyra i omröstningen till Hart, under lockoutsäsongen 2004-05 valde han att spela i Sverige. När NHL startade igen 2005 fortsatte han att storspela och vann Vezina och kom trea i omröstningen till Hart. I början av säsongen 2006-07 hade han det tungt men repade sig och storspelade under slutspelet mot storfavoriterna Detroit Red Wings och efter säsongen blev han trea i omröstningen om Vezina.
De kommande åren tillhörde Kiprusoff fortfarande eliten bland NHL:s målvakter men det syntes att han inte riktigt klarade av den enorma arbetsbörda han hade (han spelade över 70 matcher under 7 av sina 9 säsonger i Calgary). Efter ett mindre lyckat år meddelade han i september 2013 att han slutade och han är fortfarande den finländske målvakt som spelat flest matcher och har flest segrar i NHL.
12 säsonger i NHL för San Jose Sharks och Calgary Flames
Vezina Trophy: 1 gång, 2006
All Star Team 1: 1 gång, 2006
623 matcher i NHL, 319 vinster, 2,49 i GAA, ,912 i SAV% och 44 shutouts
#35 Pekka Rinne*
Rinne spelade för Kärpät i Finland och var där backup bakom den några år äldre Niklas Bäckström när Kärpät vann två raka mästerskap 2004 och 2005. 2004 draftades han i den åttonde rundan av Nashville Predators och han debuterade i NHL säsongen 2005-06 men det dröjde till säsongen 2008-09 innan han lämnade farmarlaget Milwaukee för gott. Han blev efter säsongen fyra i omröstningen om Calder Trophy men eftersom vinnaren hette Steve Mason så kom han inte med i NHL:s All-Rookie Team. Rinne har sedan dess med undantag för 2013-14 då han opererat höften under sommaren tillhört NHL:s bästa målvakter och han har kommit tvåa i omröstningen om Vezina 2 gånger och trea 1 gång.
10 säsonger i NHL för Nashville Predators.
All Star Team 2: 1 gång, 2011
447 matcher i NHL, 238 vinster, 2,37 i GAA, ,917 i SAV% och 40 shutouts
48 matcher i Stanley Cup, 22 vinster, 2,52 i GAA, ,912 i SAV% och 1 shutout.
#40 Tuukka Rask*
Rask draftades av Toronto Maple Leafs i den första rundan 2005 men redan året efter tradades han till Boston Bruins i utbyte mot Andrew Raycroft. Han debuterade i NHL säsongen 2007-08 och den och den följande säsongen spelade han mest i Bostons farmarlag Providence. Säsongen 2009-10 tog han efter halva säsongen över som förstemålvakt i Boston men året efter fick han se Tim Thomas återfå storformen och med Thomas i målet vann Boston Stanley Cup.
Säsongen 2012-13 var Rask Bostons förstemålvakt igen och han hjälpte laget nå ytterligare en Stanley Cup final där Chicago blev för svåra. Rask var lysande i semifinalen när Boston besegrade Pittsburgh Penguins med 4-0 i matcher, han släppte bara in 2 mål under de fyra semifinalerna. Säsongen 2013-14 blev han den andre finländaren som belönades med Vezina Trophy och trots att Boston sedan dess missat slutspelet två år i rad fortsätter Rask att räknas bland NHL:s målvaktselit.
9 säsonger i NHL för Boston Bruins
Stanley Cup: 1 gång, 2011
Vezina Trophy: 1 gång, 2014
All Star Team 1: 1 gång, 2014
330 matcher i NHL, 167 vinster, 2,24 i GAA, ,924 i SAV% och 30 shutouts
47 matcher i Stanley Cup, 28 vinster, 2,11 i GAA, ,930 i SAV% och 5 shutouts
Övriga som var med i diskussionen men som inte platsade eller föll bort av andra skäl: Antti Niemi, Kari Lehtonen, Niklas Bäckström, Pasi Nurminen, Vesa Toskala och Antero Niittymäki
Målvakter som kan bli aktuella i framtiden: Joonas Korpisalo, Joni Ortio, Karri Rämö
Pionjär: Markus Mattsson, Hannu Kamppuri, Jari Kaarela
Backar
#6 Sami Salo
När Salo draftades av Ottawa Senators i den nionde rundan 1996 hade han redan hunnit bli finsk mästare med TPS Åbo, Han debuterade i NHL säsongen 1998-99 och efter säsongen blev han uttagen i NHL:s All-Rookie Team. Hösten 2002 tradades han till Vancouver Canucks där han skulle spela under 9 säsonger, under lockoutsäsongen 2004-05 passade Salo på att bli svenska mästare med Frölunda.
Åren efter lockouten började den hårdskjutande backen få problem med skador och mellan 2005 och 2010 missade han i genomsnitt 18 matcher per säsong. Säsongen 2010-11 då Vancouver tog sig till Stanley Cup finalen kunde Salo bara spela 27 matcher i serien och han var inte sig lik i slutspelet där han spelade lagets alla matcher. Sommaren 2012 gick han som FA till Tampa Bay Lightning där han spelade sin sista match våren 2014.
15 säsonger i NHL för Ottawa Senators, Vancouver Canucks och Tampa Bay Lightning
All-Rookie Team 1999
878 matcher i NHL, 99 mål, 240 assist, 339 poäng, 286 PIM
102 matcher i Stanley Cup, 12 mål, 19 assist, 31 poäng, 18 PIM
#8 Risto Siltanen
Siltanen draftades 1978 av St. Louis Blues i den elfte rundan efter att han 1977 blivit utsedd till bäste rookie i den finska ligan. Istället för att gå till St. Louis valde han att mitt under säsongen 1978-79 skriva på för Edmonton Oilers i WHA där han gjorde ett mycket bra slutspel.
När NHL och WHA slogs samman sommaren 1979 skulle egentligen Siltanen hamnat i St. Louis men jag antar att St. Louis dels tappat intresset och dels fick många andra spelare från WHA de hade rättigheterna till eftersom han fortsatte spela för Edmonton tills han sommaren 1982 gick till Hartford Whalers. Efter 8 säsonger i NHL för tre gamla WHA-lag (Edmonton, Hartford och Quebec) återvände han till Europa 1987 där han efter spel i Finland och Schweiz slutade 1997.
8 säsonger i NHL med Edmonton Oilers, Hartford Whalers och Quebec Nordiques
1 säsong i WHA med Edmonton Oilers
562 matcher i NHL, 90 mål, 265 assist, 335 poäng, 266 PIM
32 matcher i Stanley Cup, 6 mål, 12 assist, 18 poäng, 30 PIM
20 matcher i WHA, 3 mål, 4 assist, 7 poäng, 4 PIM
11 matcher i AVCO Cup, 0 mål, 9 assist, 9 poäng, 4 PIM
#21 Jyrrki Lumme
Lumme som draftades 1986 av Montreal Canadiens i den tredje rundan debuterade i Ilves och SM-liiga som 19-åring, han stannade i Finland två säsonger innan han säsongen 1988-89 tog klivet över till Montreal Canadiens. Han spelade 75 matcher i Montreal innan han våren 1990 tradades till Vancouver Canucks där han etablerade sig som en av lagets absolut bästa backar. Lumme som idag hade varit en favorit bland de som håller på med ”fancy stats” spelade 579 matcher för Canucks under 9 säsonger och han ligger fortfarande på andraplatsen bakom Mattias Öhlund när det gäller poäng i NHL genom tiderna bland Canucks backar.
Efter tiden i Vancouver spelade Lumme 5 säsonger till i NHL för Phoenix Coyotes, Dallas Stars och Toronto Maple Leafs. Två år efter att han lämnat NHL gjorde Lumme comeback i modersklubben Ilves där han spelade 67 matcher under två säsonger innan han slutade för gott 2007 och i dag är han delägare i klubben.
15 säsonger i NHL för Montreal Canadiens, Vancouver Canucks, Phoenix Coyotes, Dallas Stars och Toronto Maple Leafs.
985 matcher i NHL, 114 mål, 354 assist, 468 poäng, 620 PIM
105 matcher i Stanley Cup, 9 mål, 35 assist, 44 poäng, 52 PIM
#27 Teppo Numminen
Numminen prövade som 16-åring på spel i Nordamerika då han spelade 16 matcher för Whitby Lawmen i OJHL, han återvände 1985 till Tappara där han debuterade i SM-liiga som 17-åring. Han draftades 1986 av Winnipeg Jets som valde honom i den andra rundan, tidigare under säsongen hade han gjort 5 mål under sitt första senior-VM. 1988 lämnade han Finland för Winnipeg där han spelade fram till 1996 då laget flyttades till Phoenix. Numminen var då assisterande lagkapten och det var han de fem första säsongerna i Phoenix också men 2001 blev han utsedd till lagkapten.
Sommaren 2003 tradades han till Dallas Stars där han spelade under en säsong, precis som Nicklas Lidström valde Numminen att avstå helt från spel under lockoutsäsongen 2004-05. 2005 skrev han på för Buffalo Sabres där han avslutade sin karriär fyra år senare. Den 20 september 2007 tvingades Numminen till en hjärtoperation som gjorde att han bara kunde spela en enda match säsongen 2007-08. Numminen var när han slutade den i Europa fostrade spelare som spelat flest matcher i NHL genom tiderna (han är nu femma bakom Jagr, Lidström, Selänne och Hamrlik), han är också den som spelat näst flest matcher genom tiderna för Winnipeg Jets/Phoenix Coyotes. Numminen kommer i höst vara ass. coach för Finlands lag i World Cup och mellan 2011 och 2014 var han ass. coach i Buffalo Sabres.
20 säsonger i NHL för Winnipeg Jets, Phoenix Coyotes, Dallas Stars och Buffalo Sabres
1372 matcher i NHL, 117 mål, 520 assist, 637 poäng, 513 PIM
82 matcher i Stanley Cup, 9 mål, 14 assist, 23 poäng, 28 PIM
#29 Reijo Ruotsalainen
Ruotsalainen som draftades av New York Rangers i den sjätte draftrundan 1980 spelade inte mer än knappt 450 matcher i NHL men var ändå helt given i det här laget. Säsongen efter han draftats gjorde han 28 mål och 51 poäng på 34 matcher för Kärpät i SM-liiga och under sin rookiesäsong i Rangers gjorde han 18 mål och 56 poäng. Den lille (173 cm) skridskovirtuosen Ruotsalainen var under sina säsonger i Rangers antagligen NHL:s bäste och snabbaste skridskoåkare och under sina 5 säsonger i Rangers gjorde han i snitt 63 poäng per säsong (73 som bäst).
Efter den femte säsongen kom inte Ruotsalainen och Rangers överens om ett nytt kontrakt och därför valde han att skriva på för Bern i NLA, Rangers som behöll rättigheterna valde i slutet av oktober 1986 att trada rättigheterna till Edmonton Oilers som under våren 1987 fick Ruotsalainen att återvända till NHL. Han gjorde 13 poäng på 16 matcher i serien och 7 poäng under slutspelet när Edmonton vann Stanley cup för tredje gången. Ruotsalainen lämnade NHL igen och spelade en säsong i HV71 och en säsong i Bern innan han 1989 skrev på för New Jersey Devils som plockat till sig rättigheterna till honom hösten 1987 då det stod klart att han inte skulle återvända till Edmonton.
Efter bara 7 poäng på 31 matcher tradade Devils honom till Edmonton där hans stil passade betydligt bättre, Ruotsalainen gjorde 8 poäng på 10 matcher i serien och stod för 13 poäng under slutspelet där Edmonton vann Stanley cup för femte och senaste gången. Ruotsalainen lämnade nu NHL för gott men spelade 8 säsonger till för olika lag i Schweiz och Finland innan han slutade 1998. Han har efter det varit ass. coach i Finland, Österrike och Tyskland men han var dessutom ass. coach i staden som står överst på Per Bjurmans önskelista för nya lag i NHL under två säsonger då han var ass. coach i New Orleans Brass som då spelade i ECHL.
7 säsonger i NHL för New York Rangers, Edmonton Oilers och New Jersey Devils.
Stanley Cup: 2 gånger, 1987, 1990
446 matcher i NHL, 107 mål, 237 assist, 344 poäng, 180 PIM
86 matcher i Stanley Cup, 15 mål, 32 assist, 47 poäng, 19 PIM
#44 Kimmo Timonen
Timonen tillhör den handfull NHL-stjärnor som valdes väldigt sent när de draftades, det dröjde till den tionde rundan (#250 sammanlagt) av draften 1993 innan Los Angeles Kings valde honom. När Timonen debuterade i NHL säsongen 1998-99 var det för Nashville Predators som under sommaren tradat till sig honom från LA, Timonen spelade i Nashville under 8 säsonger och var lagkapten under den sista säsongen innan han tradades till Philadelphia i en trade som nog är Nashvilles sämsta genom tiderna (Timonen + Scott Hartnell till Philadephia mot det sjunde valet i draften 2007 (floppen Jonathan Blum).
I Philadelphia fortsatte Timonen att vara en av NHL:s bästa backar på att leda ett powerplay och den offensivt skicklige backen hade under alla sina sju säsonger i Flyers ett A på bröstet. Han drabbades i augusti 2014 av blodproppar i båda lungorna och ena benet och det var länge väldigt tveksamt att han skulle kunna spela mer men vid trading deadline 2015 tradades Timonen som då åter börjat träna till Chicago Blackhawks för att han skulle få chansen att vinna Stanley Cup. Timonen spelade 16 matcher i serien och 18 i slutspelet när Chicago vann Stanley Cup.
Timonen som slutade efter Stanley Cup vinsten är tredje bäste poängplockare genom tiderna bland Flyers backar (Mark Howe och Eric Desjardins är före honom) och bland Nashvilles backar är han näst bäst efter Shea Weber.
16 säsonger i NHL för Nashville Predators, Philadelphia Flyers och Chicago Blackhawks.
Stanley Cup: 1 gång, 2015
1108 matcher i NHL, 117 mål, 454 assist, 571 poäng, 654 PIM
105 matcher i Stanley Cup, 4 mål, 31 assist, 35 poäng, 109 PIM
#44 Janne Niinimaa
Niinimaa som av många förutspåddes en lysande karriär draftades 1993 av Philadelphia Flyers i den andra rundan. Efter tre säsonger i Jokerit där han blev finsk mästare debuterade han i Philadelphia säsongen 1996-97 och efter en succéartad säsong med 44 poäng på 77 matcher blev han uttagen i NHL:s All-Rookie Team. Säsongen efter tradades han vid trading deadline till Edmonton Oilers efter att Flyers tröttnat på hans svaga defensiva spel.
Säsongen 2000-01 gjorde han sin bästa säsong poängmässigt med 46 poäng och året efter blev han utsedd till assisterande lagkapten i Oilers. Han tradades vid trading deadline 2003 till NY Islanders och innan han lämnade NHL efter säsongen 2006-07 spelade han för två NHL-klubbar till. Efter återkomsten till Europa spelade han 6 säsonger i Schweiz, Finland och Sverige där han 2010 blev svensk mästare med HV71 innan han slutade 2013.
10 säsonger i NHL för Philadelphia Flyers, Edmonton Oilers, New York Islanders, Dallas Stars och Montreal Canadiens
All-Rookie Team 1997
741 matcher i NHL, 54 mål, 265 assist, 319 poäng, 733 PIM
59 matcher i Stanley Cup, 3 mål, 21 assist, 24 poäng, 60 PIM
Övriga som var med i diskussionen men som inte platsade eller föll bort av andra skäl: Aki-Petteri Berg, Joni Pitkänen, Janne Laukkanen, Tony Lydman, Ville Siren, Kari Eloranta, Hannu Virta och Ossi Väänänen
Backar som kan bli aktuella i framtiden: Olli Määttä, Sami Vatanen, Jyrki Jokipakka och Rasmus Ristolainen
Pionjärer: Pekka Rautakallio, Risto Siltanen
Forwards
#8 Teemu Selänne
När Winnipeg Jets draftade Selänne i den första rundan 1988 hade han som 18-åring vräkt in 43 mål i den finska juniorligan. Selänne stannade i Jokerit fram till han 1992 åkte över för att spela i Winnipeg. Under de två sista säsongerna i Finland hade han gjort 72 mål på 86 matcher så Winnipeg visste de hade en målskytt men ingen kunde förutsett vilken succé han skulle göra. Selänne dundrade in 76 mål och 132 poäng under sin rookiesäsong och blev givetvis utsedd till årets rookie.
Lite problem med skador gjorde att Winnipeg 1996 valde att trada honom till Anaheim där han spelade för Mighty Ducks of Anaheim tills han vid trading deadline 2001 tradades till San Jose Sharks. 2003 skrev han och kompisen Paul Kariya på för Colorado Avalanche men bägge hade misslyckade säsonger, under lockouten 2004-05 valde Selänne att inte spela alls och istället vila kroppen och framförallt sina knän. Han återvände till Anaheim där han för första gången sedan 1999 nådde 40 mål (han passerade dessutom 1000 poäng), året efter bytte laget namn till Anaheim Ducks och hockeygudarna blev så glada över att slippa det löjliga Disneynamnet att de lät Anaheim vinna Stanley Cup.
Selänne spelade 7 säsonger till i Anaheim innan han slutade 2014 och under sin karriär gjorde han flest mål i NHL under tre säsonger (1993 och 1998 fanns inte Rocket Richard Trophy). Hans 684 mål i NHL ger honom elfteplatsen genom tiderna och när det gäller poäng så räcker hans 1457 till plats #15. Den biltokige Selänne som bland annat ställt upp i finska rallyt två gånger (under pseudonymen Teukka Salama) kommer under World Cup vara rådgivare åt det finska laget.
21 säsonger i NHL för Winnipeg Jets, Mighty Ducks of Anaheim, San Jose Sharks, Colorado Avalanche och Anaheim Ducks.
Stanley Cup: 1 gång, 2007
Maurice Richard Trophy: 1 gång, 1999
(innan priset fanns gjorde han flest mål i NHL under två säsonger)
Calder Trophy: 1993
All Rookie Team: 1993
All Star Team 1: 1993, 1997
All Star Team 2: 2 gånger, 1998, 1999
1451 matcher i NHL, 684 mål, 773 assist, 1457 poäng, 660 PIM
130 matcher i Stanley Cup, 44 mål, 44 assist, 88 poäng, 62 PIM
#9 Mikko Koivu*
Mikko Koivu som är nio år yngre än sin bror Saku debuterade i TPS 2000 som 17-åring och året efter draftades han i den första rundan av Minnesota Wild. Han stannade i TPS till 2004 då han skrev på för Minnesota men eftersom säsongen ställdes in pga lockout spelade han 2004-05 i farmarlaget Houston Aeros. Den store tvåvägscentern hade det lite besvärligt under sin första säsong i Minnesota men redan under sin tredje säsong i laget blev han assisterande lagkapten och 2009 blev han lagkapten. Han kommer i höst starta sin åttonde säsong som lagkapten i Minnesota och han är Minnesota Wilds bäste poängplockare genom tiderna och han är även den som spelat flest NHL-matcher för klubben.
11 säsonger i NHL för Minnesota Wild
763 matcher i NHL, 161 mål, 395 assist, 556 poäng, 462 PIM
45 matcher i Stanley Cup, 10 mål, 12 assist, 22 poäng, 30 PIM
#10 Esa Tikkanen
Tikkanen valdes 1983 av Edmonton Oilers i den fjärde rundan och debuterade i Edmonton under slutspelet 1985 då Oilers vann Stanley cup för andra gången. Eftersom Tikkanen spelade i en av finalmatcherna så räknas han som Stanley Cup vinnare trots att han bara spelade sammanlagt 3 matcher för Oilers. Tikkanen som vann Stanley Cup 3 gånger till med Oilers blev en mycket viktig spelare i Edmontons dynasti och under sin tid i Oilers blev han tvåa i omröstningen om Selke Trophy 2 gånger och trea 1 gång.
Våren 1993 tradades Tikkanen till New York Rangers där han vann sin femte Stanley Cup 1994, han tradades sommaren 1994 av Rangers till St. Louis Blues vilket blev starten till en flyttkarusell. Under 5 säsonger fram till att Tikkanen lämnade NHL sommaren 1999 spelade han för St. Louis, New Jersey, Vancouver, Rangers, Florida, Washington och Rangers igen. Han blev 1995 tvåa i Selkeomröstningen vilket innebar att en av NHL:s bästa defensiv spelare genom tiderna aldrig fick vinna Selke. Han återvände till Europa där han avslutade karriären med en säsong i Jokerit och en säsong i Essen. Han gjorde sedan comeback 2004-05 då han gjorde 25 poäng för Anyang Halla i Asia League.
15 säsonger i NHL för Edmonton Oilers, New York Rangers, St. Louis Blues, New Jersey Devils, Vancouver Canucks, Florida Panthers och Washington Capitals
Stanley Cup: 5 gånger, 1985, 1987, 1988, 1990, 1994
877 matcher i NHL, 244 mål, 386 assist, 630 poäng, 1077 PIM
186 matcher i Stanley Cup, 72 mål, 60 assist, 132 poäng, 275 PIM
#11 Saku Koivu
Koivu draftades 1993 i den första rundan av Montreal Canadiens och efter hans grymma säsong 1994-95 valde han att lämna TPS Åbo för spel i NHL. Förutom VM-guldet med Finland 1995 där han blev utsedd till VM:s bäste forward vann Koivu även finska mästerskapet och han belönades dessutom med Jari Kurri Award, Lasse Oksanen Award och Veli-Pekka Ketola Trophy. Koivu som spelade 14 säsonger i Montreal (10 som lagkapten) hade en enorm otur med skador och sjukdomar, redan under sin första säsong som lagkapten fick han operera axeln efter att den hoppat ur led. Året efter hade han stora problem med sina knän och sommaren 2001 drabbades han av cancer. Han skulle egentligen missa hela säsongen men den 9 april 2002 gjorde han comeback till öronbedövande jubel i Bell Center.
Året efter var hans hittills bästa poängmässigt i NHL då han gjorde 71 poäng, under lockoutsäsongen spelade han i TPS där hans far Jukka Koivu var coach. Under slutspelet 2006 storspelade Koivu fram till han fick Justin Williams klubbspets i ögat, Koivu opererade ögat under sommaren men återfick aldrig 100% synförmåga på det ögat. I januari 2007 nådde han 500 poäng i NHL och han satte samma säsong nytt personligt rekord med 75 poäng, sommaren 2007 opererade han sitt öga igen eftersom han fått starr. Våren 2008 bröt han foten men gjorde 9 poäng på 7 slutspelsmatcher när han gjorde comeback och under hösten 2008 passerade han 600 poäng vilket gjorde att han nu bara var 12 poäng efter Mats Näslund bland Canadiens bästa poängplockare genom tiderna.
När säsongen var slut och han sommaren 2009 lämnade Montreal för spel i Anaheim Ducks (med kompisen Teemu Selänne) hade han passerat både Näslund och Elmer Lach och var uppe på tionde plats i Montreals poängliga genom tiderna (en placering han behåller minst ett år till). Han spelade sedan 5 säsonger i Anaheim Ducks innan han den 10 september 2014 meddelade att han slutade. Koivu köpte 2007 in sig som delägare i modersklubben TPS och han är fortfarande en av Åbolagets ägare, i årets World Cup kommer han vara rådgivare till den finska ledningen i World Cup.
18 säsonger i NHL för Montreal Canadiens och Anaheim Ducks
1127 matcher i NHL, 255 mål, 577 assist, 832 poäng, 809 PIM
79 matcher i Stanley Cup, 18 mål, 41 assist, 59 poäng, 60 PIM
#12 Olli Jokinen
Det är nästan ofattbart att en så bra hockeyspelare som Jokinen har NHL-rekordet i flest matcher i NHL innan första matchen i Stanley Cup slutspelet. Jokinen spelade hela 799 matcher i NHL innan han fick känna på slutspelsatmosfär och då blev det bara 5 matcher 2009 trots att han själv gjorde 6 poäng för Calgary Flames. Jokinen var stor pojk- och juniorstjärna i Finland och han debuterade i SM-liiga som 18-åring. När han draftades av Los Angeles Kings i den första rundan 1997 hade han som 19-åring gjort 14 mål och 41 poäng för HIFK i SM-liiga och han debuterade i LA Kings samma höst men efter 8 poänglösa matcher skickade Kings tillbaka honom till Finland och HIFK.
Året spelade han hela hela säsongen i Nordamerika, sommaren 1999 tradades han till NY Islanders som efter ett år skickade honom och Roberto Luongo till Florida. Efter en svag första säsong i Florida blommade han ut under Mike Keenan och gjorde säsongen 2002-03 65 poäng på 81 matcher. Året efter blev han utsedd till lagkapten och han hade sin bästa säsong 2006-07 då han gjorde 39 mål och 91 poäng. 2008 tradades han till Phoenix och under sin sista 7 säsonger i NHL spelade Jokinen för 7 olika klubbar innan han våren 2015 åkte på en svår skada och han har inte spelat sedan dess (har inte sett något om att han officiellt har slutat men NHL-karriären är troligen över).
Jokinen är fjärde bäste finländare både när det gäller spelade matcher och poäng i NHL genom tiderna och han är trots att det är 8 år sedan han lämnade Florida Panthers lagets bäste poängplockare genom tiderna.
17 säsonger i NHL för Los Angeles Kings, New York Islanders, Florida Panthers, Phoenix Coyotes, Calgary Flames, New York Rangers, Winnipeg Jets, Nashville Predators, Toronto Maple Leafs och St. Louis Blues.
1231 matcher i NHL, 321 mål, 429 assist, 450 poäng, 1071 PIM
6 matcher i Stanley Cup, 2 mål, 3 assist, 5 poäng, 4 PIM
#17 Jari Kurri
Kurri draftades 1980 av Edmonton Oilers i den fjärde rundan och debuterade i NHL redan hösten 1980, trots att han gjorde succé med 75 poäng på lika många matcher fick han inga röster i omröstningen om Calder Trophy. Han spelade 10 säsonger i Edmonton, 4 säsonger gjorde han över 50 mål, han blev uttagen i antingen All Star Team 1 eller 2 5 gånger och han vann Stanley Cup 5 gånger, Han lämnade Edmonton efter en kontraktstvist 1990 och då valde han att spela en säsong i Milano där han gjorde 75 poäng på 30matcher.
1991 tradade Edmonton rättigheterna till Philadelphia Flyers som omedelbart skickade Kurri till Los Angeles Kings där Kurri återförenades med Wayne Gretzky. Storhetstiden var över men Kurri spelade nästan 5 säsonger för LA Kings innan han våren 1966 tradades till New York Rangers. Kurri avslutade sedan sin karriär med en säsong i Mighty Ducks of Anaheim och en säsong med Colorado Avalanche innan han slutade 1998. När han slutade var han den Europafostrade spelare som plockat mest poäng i NHL genom tiderna, han har sedan dess blivit passerad av Selänne och Jagr och han ligger just nu på plats 20 bland NHL:s bästa poängplockare genom tiderna.
Kurri valdes 2001 in i Hockey Hall of Fame och har givetvis också blivit invald i både IIHF:s Hall of Fame och finska Hockey Hall of Fame. Efter spelarkarriären har han varit ass. coach och GM för finska landslaget mellan 2001 och 2014, Säsongen 2013-14 blev han GM för Jokerit och det jobbet har han fortfarande.
17 säsonger i NHL för Edmonton Oilers, Los Angeles Kings, Mighty Ducks of Anaheim och Colorado Avalanche.
Stanley Cup: 5 Stanley Cup, 1984, 1985, 1987, 1988, 1990
Lady Byng: 1 gång, 1985
All Star Team 1: 2 gånger, 1985, 1987
All Star Team 2: 3 gånger, 1984, 1986, 1989
1251 matcher i NHL, 601 mål, 797 assist, 1398 poäng, 545 PIM
200 matcher i Stanley Cup, 106 mål, 127 assist, 233 poäng, 123 PIM
#21 Christian Ruuttu
Ruuttu draftades 1983 av Buffalo Sabres i den sjunde rundan efter att han som 18-åring gjort succé i SM-liiga med 33 poäng på 36 matcher för Ässät. Han stannade i Finland i tre säsonger innan han 1986 började spela för Buffalo där han redan första säsongen gjorde imponerande 65 poäng på 76 matcher. Han spelade i Buffalo under sex säsonger innan han 1992 hamnade i Chicago Blackhawks där han spelade 158 matcher innan han 1994 tradades till Vancouver Canucks.
Ruuttu återvände efter tiden i Vancouver till Europa där han som lagkapten för Västra Frölunda var med och förlorade finalen i SM-slutspelet 1996, innan han slutade 1999 spelade han en säsong vardera för Grasshoppers i NLA, HIFK och Blues. År 2000 blev han GM för SM-liigalaget Blues och han stannade på posten tills 2005 då han blev scout åt Phoenix Coyotes. 2011 lämnade han Phoenix för att istället bli scout för LA Kings där han 2013 blev chef för scoutingen i Europa. Som scout finns hans namn med på Stanley Cup pokalen två gånger.
9 säsonger i NHL för Buffalo Sabres, Chicago Blackhawks och Vancouver Canucks.
621 matcher i NHL, 134 mål, 298 assist, 432 poäng, 714 PIM
42 matcher i Stanley Cup, 4 mål, 9 assist, 13 poäng, 49 PIM
#23 Ilkka Sinisalo
Sinisalo draftades aldrig men den målfarlige högerforwarden signades 1981 av Philadelphia Flyers som free agent. Sinisalo spelade 9 säsonger i Flyers och PP-specialisten gjorde som bäst 39 mål och 76 poäng säsongen 1985-86 och hans 199 mål för Flyers är fortfarande 27 år efter han lämnade laget bäst genom tiderna bland Flyers europeiska spelare.(Per-Erik Eklund slår honom när det gäller poäng 452 mot 408).
Sinisalo spelade under sina två sista säsonger i NHL för Minnesota North Stars och Los Angeles Kings. Han fortsatte sedan spela i Finland men efter 4 säsonger slutade han 1996. Han har efter det varit GM för både Kiekko-Espoo och Blues i Finland och varit Europascout för San Jose Sharks men 2004 återvände han till Philadelphia Flyers och han är sedan dess en av lagets scouter i Europa.
11 säsonger i NHL för Philadelphia Flyers, Minnesota North Stars och Los Angeles Kings.
582 matcher i NHL, 204 mål, 222 assist, 426 poäng, 208 PIM
68 matcher i Stanley Cup, 21 mål, 11 assist, 32 poäng, 6 PIM
#24 Sami Kapanen
Kapanen hann fylla 22 år och delta i både VM och OS innan han draftades i den fjärde rundan 1995 av Hartford Whalers. Kapanen debuterade i NHL säsongen 1995-96 följde året efter med Whalers när laget flyttades till Raleigh och bytte namn till Carolina Hurricanes. Snabbskrinnaren Kapanen stannade i Carolina fram till att han 2003 tradades till Philadelphia Flyers och han hade sin bästa säsong 2001-02 då han gjorde 27 mål och 69 poäng. I Philadelphia gick det lite sämre med poängplockandet eftersom snabbheten inte var lika framträdande länge men han var under två säsonger assisterande lagkapten.
Han lämnade Philadelphia 2008 då han återvände till Finland och KalPa som han blivit delägare i redan 2003. Han slutade 2010 men gjorde comeback 2011 för att han ville spela med sin son Kasperi Kapanen men efter 3 säsonger, 108 matcher och 56 poäng slutade han för gott sommaren 2014. Han är fortfarande delägare (han äger mer än 50%) i KalPa och den kommande säsongen ska han vara lagets assisterande coach.
12 säsonger i NHL för Hartford Whalers, Carolina Hurricanes och Philadelphia Flyers
831 matcher i NHL, 189 mål, 269 assist, 458 poäng, 175 PIM
87 matcher i Stanley Cup, 13 mål, 22 assist, 35 poäng, 22 PIM
#26 Jere Lehtinen
Lehtinen draftades 1992 av Minnesota North Stars i den fjärde rundan efter att han hjälpt sitt lag gå upp i SM-liiga. När hans lag året efter åkte ur SM-ligga gick han till TPS där han parades ihop med en annan ung stjärna Saku Koivu. Efter att de två plus Ville Peltonen lett Finland till landets första VM-guld 1995 skrev Lehtinen på för Dallas (Minnesota flyttade till Dallas inför säsongen 1993-94).
Lehtinen stannade hela sin 14 säsonger långa NHL-karriär i Dallas och blev med tiden en av NHL:s mest respekterade defensiva spelare, han vann Frank Selke Trophy 3 gånger (sedan han vann 2003 har priset bara vunnits av centrar). När Dallas vann Stanley Cup 1999 var det Lehtinen som gjorde Dallas första mål i den sjätte (och avgörande) finalen och dessutom assisterade han till Brett Hulls avgörande mål. Säsongen 1998-99 då han gjorde 20 mål och 52 poäng blev hans bästa poängmässigt eftersom han efter det började förföljas av skador. Han slutade 2010 efter 874 matcher och 514 poäng, 2011 började han arbeta på det finska ishockeyförbundet som scout och har de senaste säsongerna varit landslagets GM.
14 säsonger i NHL för Dallas Stars.
Stanley Cup: 1 gång, 1999
Frank Selke Trophy: 3 gånger, 1998, 1999, 2003
874 matcher i NHL, 243 mål, 271 assist, 514 poäng, 210 PIM
108 matcher i Stanley Cup, 27 mål, 22 assist, 49 poäng, 12 PIM
#26 Petri Skriko
Skriko som efter säsongen 1980-81 blev utsedd till bäste rookie i den finska ligan draftades samma år av Vancouver Canucks i den åttonde rundan. Den ganska kortväxte Skriko blev 1982 utsedd till JVM:s bäste forward efter att han gjort 8 mål och 15 poäng på 7 matcher. Han lämnade SaiPa för spel i Vancouver efter OS-turneringen 1984 där han gjorde 6 mål och 10 poäng när Finland blev sexa.
Under sin tredje säsong i Vancouver hamnade han under några dagar i november på många löpsedlar eftersom han gjorde tre hattricks på 8 dagar, han vann poängligan i Vancouver 2 gånger innan han tradades till Boston Bruins under säsongen 1990-91. Han lämnade NHL mitt under säsongen 1992-93 då han spelade för San Jose Sharks, han avslutade den säsongen i Finland och spelade sedan 6 säsonger i Danmark. Han har efter spelarkarriären varit coach i Danmark och Finland men sedan 2006 är han Europascout för Washington Capitals.
9 säsonger i NHL för Vancouver Canucks, Boston Bruins och San Jose Sharks
541 matcher i NHL, 183 mål, 222 assist, 405 poäng, 246 PIM
28 matcher i Stanley Cup, 5 mål, 9 assist, 14 poäng, 4 PIM
#36 Jussi Jokinen*
2001 valdes lagkaptenen i Finlands U18 landslag Jussi Jokinen som inte är släkt med Olli i den sjätte draftrundan av Dallas Stars. Efter 4 säsonger i Kärpät debuterade Jokinen säsongen 2005-06 för Dallas där han tack vare sina straffar blev publikfavorit (han gjorde 9 mål på sina första 9 straffar i NHL och under hela säsongen gjorde han mål på 10 av 13 straffar). Jokinen tradades till Tampa Bay Lightning våren 2008 och året efter skickade Tampa honom till Carolina Hurricanes där han spelade tills han 2013 tradades till Pittsburgh Penguins. 2014 skrev han på för Florida Panthers.
11 säsonger i NHL för Dallas Stars, Tampa Bay Lightning, Carolina Hurricanes, Pittsburgh Penguins och Florida Panthers.
822 matcher i NHL, 175 mål, 343 assist, 518 poäng, 326 PIM
54 matcher i Stanley Cup, 17 mål, 15 assist, 32 poäng, 20 PIM
#51 Valtteri Filppula *
Filppula draftades 2002 av Detroit Red Wings i den tredje rundan och han debuterade i NHL och Detroit säsongen 2005-06, under hans första två säsonger i Nordamerika spelade han 77 matcher i Detroit och lika många matcher i farmarlaget Grand Rapids Griffins. Han vann Stanley Cup med Detroit 2008, förlorade finalen 2009 och gjorde sin bästa säsong 2011-12 då han stod för 23 mål och 66 poäng. Inför säsongen 2013-14 gick han till Tampa Bay Lightning som FA och 2015 spelade han för tredje gången i karriären i en Stanley Cup final.
11 säsonger i NHL för Detroit Red Wings och Tampa Bay Lightning
Stanley Cup: 1 gång, 2008
716 matcher i NHL, 145 mål, 243 assist, 388 poäng, 248 PIM
152 matcher i Stanley Cup, 24 mål, 55 assist, 79 poäng, 34 PIM
Övriga som var med i diskussionen men som inte platsade eller föll bort av andra skäl: Ville Peltonen, Raimo Helminen, Niklas Hagman, Matti Hagman, Tuomo Ruutu, Antti Miettinen, Sean Bergenheim, Lauri Korpikoski, Antti Laaksonen, Niko Kapanen, Jarkko Ruutu, Mikko Mäkela, Juha Ylönen, Raimo Summanen och Ville Leino
Spelare som kan bli aktuella i framtiden: Mikael Granlund, Aleksander Barkov, Markus Granlund, Leo Komarov, Jori Lehterä, Teuro Teravainen, Joonas Donskoi och Erik Haula
Pionjär: Al Pudas, Pentti Lund, Matti Hagman, Antero Lehtonen, Kari Makkonen
WHA-pionjärer (alla positioner): Veli-Pekka Ketola, Lauri Mononen, Pekka Rautakallio, Seppo Repo, Juhani Tamminen, Matti Hagman, Heikki Riihiranta, Risto Siltanen, Markus Mattsson, Hannu Kamppuri
Flera av WHA-pionjärerna har istället tagit en plats i Finland All Star Team och jag nämner inte juniorstjärnor som Puljujärvi, Laine, Aho och Juolevi samt unga spelare som Armia, Pulkkinen och Saros eftersom de ännu inte bevisat att de kan ta klivet och bli stjärnor i NHL.
Bästa finska poängplockare i NHL genom tiderna
Teemu Selänne 1457 poäng
Jari Kurri 1398 poäng
Saku Koivu 832 poäng
Olli Jokinen 750 poäng
Teppo Numminen 637 poäng
Esa Tikkanen 360 poäng
Kimmo Timmonen 571 poäng
Mikko Koivu* 556 poäng
Jussi Jokinen* 518 poäng
Jere Lehtinen 514 poäng
Finska spelare med flest matcher i NHL
Teemu Selänne 1451 matcher
Teppo Numminen 1372 matcher
Jari Kurri 1251 matcher
Olli Jokinen 1231 matcher
Saku Koivu 1124 matcher
Kimmo Timmonen 1108 matcher
Jyrki Lumme 985 matcher
Sami Salo 878 matcher
Esa Tikkanen 877 matcher
Jere Lehtinen 875 matcher
