World Cup-bloggen: Om att leva i John Tortorellas tid
Medeltiden. En mörk tid. En primitiv tid. En vulgär tid. En bakåtsträvande tid. John Tortorellas tid.
USA fick en hel del kritik på förhand – kritik som, givetvis, visade sig vara befogad. Istället för att samla på sig så mycket talang och skicklighet som möjligt försökte USA bygga ett lag ”som var tufft att spela mot”, eller ett lag ”som var byggt för att besegra Kanada”.
I natt tog World Cup slut för USA. Det återstår en match mot Tjeckien, men det är en match utan betydelse då semifinalhoppet är borta.
USA kraschlandade två gånger om. I premiären nollades man av Europa. I nattens match mot ärkefienderna Kanada skulle man brunsta upp sig och visa upp sin makalösa grit. Men man stod där handlingsförlamade, passiva och allmänt odugliga.
– Om det rör sig om 100 procent skicklighet så vinner Kanada. Om det blir 100 procent grit så vinner vi, sa TJ Oshie inför matchen.
Ett tydligt exempel på hur snedvriden bild Dean Lombardi och John Tortorella har lyckats bygga upp hos det amerikanska laget.
---
USA byggde alltså ett lag efter olika karaktärer och roller. Laget konstruerades för att gå upp mot Kanada. Men när man väl mötte Kanada gick man bort från den strategin. Brandon Dubinsky, vars enda existensberättigande i truppen är baserat på hans förmåga att gå efter Sidney Crosby, spelade exempelvis inte mot Kanada.
Vad är egentligen värst? Att bygga ett så primitivt lag? Eller att bygga ett så primitivt lag för att sedan inte ens försöka utnyttja det?
John Tortorellas bakåtsträvande och primitiva hockey kan inte hävda sig i den moderna hockeyn. Vi såg det i New York Rangers. Vi såg det i Vancouver Canucks. Vi såg det, och kommer att fortsätta se det, i Columbus Blue Jackets. Och vi såg det i World Cup.
Det är uppenbart för alla utomstående. Men är det uppenbart för Tortorella, Lombardi och Team USA? Och är det Tortorella som ska hängas för att han är Tortorella? Eller är det Lombardi som ska hängas för att han gav uppdraget till Tortorella?
Kommer man lära sig någonting av det här? Kommer Tortorella, Lombardi och Brian Burke få fortsätta styra det amerikanska landslaget i stora turneringar? Eller kommer man sluta sig ännu hårdare kring sin föråldrade filosofi?
---
På juniornivå har USA gått och blivit en stormakt efter en längre period utan några egentliga framgångar. De får fram en mängd talanger och kombinerar ett underhållande spel med ett vägvinnande spel.
Men på seniornivå är man raka motsatsen. Dagens lag konstrueras baserat på framgångarna i World Cup 1996 istället för framgångarna i U16, U17, U18, U19 och U20 de senaste åren.
Visst led USA hårt av att de bästa talangerna placerades in i det nordamerikanska U23-laget – men är det någon som på fullaste allvar tror att Burke, Lombardi och Tortorella skulle valt en annan filosofi och ett annat lagbygge bara för att Seth Jones, Jack Eichel, Johnny Gaudreau och Dylan Larkin skulle varit tillgängliga?
Det är trots allt dessa dinosaurier som valde Jack Johnson och Erik Johnson samtidigt som Keith Yandle, Kevin Shattenkirk och Justin Faulk lämnades hemma. Det är trots allt dessa dinosaurier som valde Justin Abdelkader, Brandon Dubinsky och Ryan Callahan när Tyler Johnson, Kyle Okposo, Brock Nelson och Phil Kessel fick sitta hemma i soffan.
Just sitting around the house tonight w my dog. Felt like I should be doing something important, but couldn't put my finger on it.
— Phil Kessel (@PKessel81) September 21, 2016
---
Kanada är ett utomordentligt fint exempel på varför man tar ut så mycket talang och skicklighet som möjligt i korta turneringar. När Sidney Crosby, Steven Stamkos och Ryan Getzlaf går poänglösa är det istället Matt Duchene, Corey Perry och Joe Thornton som producerar.
När USA hamnade i ett läge där offensiven inte levererade som väntat var djupet inte tillräckligt bra för att kompensera. Det är inget som kan skyllas på oflyt, dåliga domare, små omklädningsrum eller fel sorts sportdryck. Det är ett medvetet val som Burke, Lombardi och Tortorella gjorde.
Och det valet kostade inte bara USA en semifinalplats. Det förlöjligade USA.
Man presenterade ett skämt till trupp. Man petade sin bästa back i premiärmatchen. Man spelade sin tredje bästa målvakt. Man försökte inte utnyttja taktiken – hur förlegad den än må vara – man hade konstruerat lagbygget efter. Man tränade inte med kedjorna man avsåg spela med.
Välkommen till John Tortorellas tid. Måtte den vara över snart.
