Matchkrönika: Lazio - Juventus 1-1

...men hur mycket är egentligen en poäng värd (krya på dig, Behrami!)?

När Lazio för två veckor sedan lyckades besegra Siena med 3-2 så öppnades dörren till det som mycket väl kunde ha varit helvetet. Ett extremt laddat möte på Armando Picchi-stadion i Livorno splittrade stora delar av i laziali efter att Paolo Di Canio hälsat romerskt till supportrarna i gästcurvan. En lättare mellanlandning efter tumultet hade kanske varit att föredra, men istället för lugn och ro väntade svartvita Juventus alldeles runt hörnet - Serie A:s svåraste hemmamatch.
   Förutsättningarna inför matchen var, som vanligt när motståndaren är svartvit och kommer från Turin, hopplösa. På något sätt lyckas alltid Juventus vinna på Olimpico, oftast genom ett avgörande mål i andra halvlek. Men idag såg det precis ut som förut. Juve-spöket var tillbaka och om sanningen skall fram så kan vi till och med kosta på oss att vara lite missnöjda över tre uteblivna poäng. 
   För Lazio är ett av Italiens absolut bästa hemmalag.

Lazios matchinledning på lördagskvällen var en av de bästa och mest aggressiva man skådat. Spelglädjen sprudlade och vårt innermittfält med Dabo och Liverani var hela matchen igenom helt otroligt bra. Tillsammans utgjorde de en närmast levande vägg och kompletterade varandra på ett strålande sätt. Även Christian Manfredini hade en fin dag på vänsterkanten.
   Ledningsmålet kan Lazio tacka Lilian Thuram för, även om det på något sätt hängde i luften vid tidpunkten. Manfredini och Di Canio arbetade fram bollen till en fristående Rocchi, som svarade för något av en dröm-comeback efter skadan och rullade in bollen i öppet mål.
   Eufori.
   Lazio trummade på även efter målet och föll trots ledningen inte tillbaka. Istället var Oddo på vippen att utöka ledningen med ett våldsamt halvvolleyförsök som smet metern över Abbiatis kryss. Valon Behrami, som senare skulle misshandlas, var även igenom vid två tillfällen och kanske borde ha haft straff vid ett av dem.
   Innan dess hade dock Juventus gjort skäl för sitt namn. Pavel Nedved missade en nick och ”näsade” istället fram bollen till en helt fristående Trezeguet. Näsblodet och kvitteringen var ett faktum.
   Varför är det bara Juve som kan göra sådana mål? Och varför är det bara Lazio som släpper in dem? Peruzzi inledde kavalkaden när han tappade in bollen i eget mål mot Siena för två veckor sedan, och Lucarelli följde upp den i Livorno när han vallade in bollen via nämndes rygg och stolpen. Och så det här…

Med tre minuter kvar visade Juve-backen Fabio Cannavaro sitt sanna jag (vissa menar att det var Chiellini som stod för tacklingen, undertecknad reserverar sig för eventuella minnesluckor). En förfärlig bensax, inklusive en våldsam klippning, på enbart ett ben skickade den stackars Behrami till marken med våldsamma smärtor. 20-åringen befinner sig i detta nu på sjukhus för vidare undersökning men de första rapporterna talar om en bruten ankel. En skada som i värsta fall kan komma att hålla honom borta från spel säsongen ut.
   En dåre som Cannavaro hör inte hemma på en fotbollsplan. När man medvetet går in i en duell för att skada sin motståndare så är det enda vettiga straffet i mina ögon en längre avstängning.
   Bort med sånt här från fotbollen!

Den andra halvleken hettade aldrig riktigt till. Juventus uppträdde förvånansvärt blekt och tillät faktiskt Lazio att skapa ett par fina målmöjligheter. Annars präglades de sista 45 av väldigt fult spel från Juventusmittfältet. Det passerade knappt ett anfall innan Dabo eller Liverani hade sparkats ner av någon av de svartvita. Blasi slog någon sorts rekord i potentiella varnings-tacklingar och Patrick Vieria var alldeles för klumpig för att hänga med i Laziospelarnas vändningar. Pavel Nedved i sin tur gick runt och såg allmänt bitter ut.  Bara att tacka och ta emot. Att bortalaget klarade sig från ett rött kort idag skall man tacka så ödmjukast för. Men så brukar de sena tacklingarna å andra sidan antingen känneteckna ett frustrerat eller övertaggat lag. Det råder väl inga tvivel om vilket av alternativen Juventus gestaltade…

Efter ungefär en kvart av den andra halvleken byttes – som vanligt – Paolo Di Canio ut till förmån för Goran Pandev. Ovationerna från La Nord gick inte att ta miste på och besvarades av vederbörande genom en hälsning som liknade den i söndags. Den här gången var det emellertid ingen ”saluto romano” vi fick skåda. En teori som faktiskt stärks av att Di Canio använda sig av bägge händerna i en likadan vinkel till en början, för att sedan dra ner den ena av de två. Samma ”hälsning” utövades dessutom av utbytte Tommaso Rocchi på exakt samma sätt.
   Di Canio, ja. Personligen har jag svårt att se honom som en ikon numera, det han gjorde förra söndagen var väldigt fel och är inget jag vill vara en del av. Däremot, provokationerna – både genom ramsor och faktiska attacker - från i livornesi var inte av den mildaste graden och förtjänar att uppmärksammas mer än vad de faktiskt gjort. Det är dock inget försvar, bara en förklaring.

Juventus skapade en riktigt farlig målchans i andra halvlek då Zlatan Ibrahimovic ställde hela det ljusblåa försvaret och lyfte fram bollen till en frispringande Trezeguet. Peruzzi räddade dock och gjorde skäl för sin lön, som så många gånger för.
   De sista minuterarna var faktiskt riktigt roliga att titta på. Lazio låg närmast segermålet och fick en helt annan tyngd i anfallsspelet sedan den enorme Igli Tare bytts in. Nämnde alban fick ett fint läge i den 80:e minuten men styrde nicken halvmetern utanför Abbiatis vänstra stolpe. Även Luciano Zauri var igenom på vänsterkanten vid två tillfällen men lyckades – som vanligt när han är uppe på offensiv planhalva – skita på sig vid bägge tillfällena. Synd att spetskompetensen saknas när ytterbacken är på offensiv utflykt, det kunde ju faktiskt ha slutat riktigt intressant annars.
   Goran Pandev stod för ett piggt inhopp och hade i slutet ett läge som, med lite tur, kunde ha slutat i våldsamma glädjescener och ex antal vettskrämda grannar.

Nu blev verkligheten en annan och vi kan trots allt inte vara alltför missnöjda med resultatet. Det var ändå serieledarna (med allt vad det innebär) vi spelade mot.
   Fan, vad stolt man blir över grabbarna idag!

0 kommentarer