Bayer Leverkusen - Augsburg
0 - 0

Matchrapport: Lazio - Palermo 1-2

Lazio förlorade hemmapremiären med samma siffror som senast mot Milan. Återigen visade sig försvaret från sin sämsta (rätta?) sida, men framåt saknades inte chanser.

Efter första beslutet under calciopolicirkusen skulle dagens match spelas med tomma läktare. Beslutet kom att ändras, men trots att det var hemmapremiär låg Olimpico relativt öde idag. Omkring 10 000 säsongsbiljetter har sålts, och förutom curvan som såg ganska välfylld ut, så såg arenan tom ut på TV-bilderna. Kanske lika bra, för med det försvarsspel årets upplaga av Lazio presterar så är det hälsovådligt att titta på biancocelesti.
   Delio Rossi startade matchen med världens största frågetecken, Manfredini. Återigen ställer jag mig frågan, vad är det man ser hos denne totalt inkapable fotbollsspelare? Kanske var han inte sämre än någon annan idag, men för att han ska få spela tycker jag att han efter alla plattmatcher han presterat borde förbjudas på planen om han inte är i en form där han är minst tre klasser bättre än sin konkurrent. Okej, ska sluta tjata om Manfredini nu, men jag kommer tillbaka till dagens högermittfältare. Förutom att Manfredini ersatte Foggia, så hade Delio Rossi valt att spela med Siviglia och Stendardo som mittlås, och därmed förvisat Cribari till bänken. Ett byte som egentligen inte gjorde någon skillnad från det förvirrade intryck backlinjen gav mot Milan senast.

Lazio startade matchen bättre än sina motståndare. I försvarsspelet försökte man stänga igen i mitten och tvingade Palermo ut på kanterna, något som borde garantera att ingen kommer igenom rakt framför mål – något Palermo gjorde i alla fall. Framåt startade Rocchi, sin vana trogen, med att springa oerhört mycket. Kanske lite väl mycket ibland, vilket resulterade i att han hamnade lite väl långt ned i planen – om inte för långt ut på kanten. Anfallspartner Pandev såg mest ointresserad ut och redan i inledning satt jag och funderade om inte Makinwa är ett bättre komplement till den givna Rocchi. De farligaste målchanserna, till en början, hade Manfredini. Behöver jag skriva mer?
   I matchens 11:e minut kom så Di Micheles vackra 0-1. Efter att Mudingayi, Lazios kanske bäste spelare för dagen, försökt nicka bort bollen men fått felträff med pannan missade Zauri att ligga i linje med resten av backlinjen och med en enkel passning öppnades halva planen för Palermoforwarden som enkelt lobbade bollen över Peruzzi (som förövrigt gjorde match nummer 200 i Laziotröjan). Fortsättningsvis i halvleken såg man att Lazio inte riktigt hittat sitt spel ännu och man låg fel i positionerna för det mesta, och när man väl erövrade bollen från ett Palermo som ständigt var på rätt sida om bollen, så passade man fel. Oddo missade passningar, Ledesma spelade flera meter fel och Mudingayi ska helst ägna sig åt defensivt arbete och inte så mycket annat. Manfredini? Don’t get me started…

Lazio tog sakta över matchen och man skapade en del farliga fasta situationer, men man visade sig vara totalt värdelösa på att utnyttja dessa. Det var just efter en hörna 0-2 målet kom. Manfredini hade mött med pannan (kanske borde han använda sig av sin bakre del istället?) på ett vackert Oddo-inlägg, men den strålande Agliardi i Palermomålet gjorde en av sina många räddningar och bollen tippades ut till hörna. Istället för att lyfta in bollen så valde Lazio att ta en kort variant, något som misslyckades och blixtsnabbt slog Palermo över till anfall och Di Michele kom återigen en mot en med Peruzzi. Återigen lobbade Di Michele, och återigen gick bollen i mål – vackert och förnedrande på samma gång.
   Stackars Peruzzi som ständigt ställs i dessa situationer på grund av en totalt inkapabel backlinje. Bara ett par minuter senare var det ytterst nära 0-3, och återigen berodde det på att dagens mittbackar inte lyckades hålla reda på vare sig boll, spelare eller sig själva. Mitt tips är att Delio Rossi slänger in någon ung spelare; sämre än så här kan man nog ändå inte prestera i mittförsvaret.
   Nåväl, resten av första halvlek var det spel mot ett mål och om fotbollen varit rättvis hade det åtminstone stått oavgjort i pausen, men Agliardi gjorde strålande räddningar på avslut från Mauri, Pandev, Rocchi och skott från Oddo. Och från Manfredini förstås.

Lazio startade andra halvlek offensivare än man spelat i första halvlek. Direktiven var klara – upprepa fjolårets mirakelvändning och allt skulle vara frid och fröjd, men tyvärr stod Agliardi i vägen för det mesta denna söndag. Delio Rossi försökte få igång högerkanten och bytte Manfredini mot Foggia i matchens 54:e minut, men Foggia som såg så pigg ut mot Milan kom aldrig riktigt in i matchen. Bara ett par minuter senare kunde matchen ha varit helt avgjord, då en blek Pandev försökte göra en vändning mitt på offensiv planhalva men misslyckades – vilket i sin tur gav en farlig Palermokontring, men den här gången lyckades Peruzzi avvärja.
   I 59:e minuten byttes så Makinwa in istället för Pandev och genast blev det mer fart och tyngd framåt för Lazio. Jag måste medge, jag är enormt förtjust i nigerianen. Han är snabb, stark och det riktigt brinner i hans ögon så fort han får hoppa in. Inte långt efter sitt inhopp fick han ett perfekt nickläge, men återigen stod Agliardi i vägen. Makinwa hade gärna gjort mål på sina före detta lagkamrater och irritationen över missen gick inte att ta miste på.
   Lazio höll i bollen relativt mycket, men hade svårt att vårda sitt passningsspel vilket gjorde att man inte riktigt hade något flyt i anfallen. Ledesma, som är värvad för att ta tag i taktpinnen och förmedla passningar till rätt adress, har under de två första matcherna visat sig blanda och ge lite för mycket. Värdelösa passningar och onödiga gula kort varvas med briljanta långbollar och Ledesma måste bli stabil och jämn innan man kan hoppas på att han kommer bli den regista vi verkligen behöver.

20 minuter från full tid väcktes hoppet för att denna match skulle vändas. Mauri tog ned bollen underbart på bröstet inne i straffområdet och spelade in bollen till Rocchi som avslutade, via Agliardi, och 1-2 var ett faktum. Skulle det gå att vända mot Palermo igen?
   Inte den här gången. Trots att Palermo backade hem med hela laget den sista kvarten lyckades Lazio inte etablera något massivt tryck mot Palermo. Man hade visserligen en del chanser att kvittera, den bästa då Oddo helt perfekt slog ett stenhårt inlägg efter marken rakt igenom straffområdet som Mauri såg till att lyckas med allt annat än att göra mål på. I matchens sista minut hade samme Mauri återigen ett gyllene läge att kvittera, men matchens bästa spelare stod åter i vägen. Trots ett övertag i målchanser sett på hela matchen lyckades alltså Lazio inte ens ta en poäng i hemmapremiären, och i tabellen står fortfarande -11 för Lazio.

Endast två matcher är spelade, men det finns vissa slutsatser som redan kan dras. Våra mittbackar, oberoende av vilka som spelar, är alldeles för långsamma efter marken och då man börjat agera väldigt osäkert i luften också ser det onekligen oroande ut. Här måste något göras.
   På mittfältet borde Manfredini sättas i frysboxen för alltid, medan Mauri måste fundera på hur han kan komma in i matcherna tidigare än efter en timmes spel. Just nu fungerar inte kanterna som de ska och man måste säga att Behramis frånvaro märks alltför tydligt.
   Framåt tycker jag att vi ser starka ut med Rocchi som ständigt oroar motståndarnas backlinje. Bredvid honom hoppas jag Delio Rossi snart ersätter Pandev, om denne inte visar lite mer kämpaglöd. Titta på Makinwa, Goran!