Matchkrönika: Avskyvärd insats på Olimpico
”… men vid ett tillfälle, strax efter att lobben från 40 meter gick över mig och ungefär innan jag rev ner deras anfallare, slogs jag av en tanke. Vad gör jag här egentligen? Borde inte jag vara hemma i bakgården och spela med kompisarna?...”
Utdrag ur ”Övergreppet i Rom”, av N.F. Muslera.
”Fortsatt fiasko för Lazio” skriver Aftonbladet. Och för en gångs skull protesterar jag inte.
Lazio orkar inte stå emot de regerande europamästarna och det är inte direkt första gången man får kasta in handduken mot de rödsvarta.
För mig är ändå just den biten helt okej. Visst, den kvalité och bredd som finns i de mer etablerade lagen går inte att hitta i Rom och det är inte mycket mer att säga om det.
Vad jag, och förmodligen en del andra, däremot inte är förtjusta att se är när redan hyllade spelare, hyllade män, uppträder likgiltigt och låter siffrorna rinna iväg som igår kväll. Var har äran tagit vägen? Var är hedern?
Denna romanistiskt inneboende egenskap kommer förhoppningsvis inte att visa sig igen på ett bra tag.
Intressant situation för övrigt i första halvlek då domaren blåser Milanhörna efter en tilltrasslad situation i straffområdet. Gilardino var ju tydligt sista man på bollen? Domaren frågade ju linjemannen innan han tog ett slutgiltigt beslut? Hmm... måste vara Berlusconis instruktioner som inte riktigt kom fram där...
Nu kanske det ändå används lite för hårda ord. Du som såg matchen igår vet nog vad jag menar.
Lazio visade stundtals ett fantastiskt anfallsspel med ett tillslag där Mauris kvittering var grädden på moset.
Men vad hjälper det när hemmamålet vaktas av en prepubertal pojkspoling som garanterat lär behöva seriös psykisk hjälp för att någonsin våga beträda en gräsmatta igen?
Nu börjar jag förstå varför Sabatini avgick…
I ett desperat försök att påkalla Musleras uppmärksamhet finner jag mig själv högljutt hostande halvsekunden innan Ambrosinis lobb går i mål. Och helt plötsligt var faktiskt Ballotta populär…
Men det fanns några ljuspunkter också. Det bokstavligt lyste av själförtroende varje gång Pandev rörde bollen, och visst kunde det kanske ha blivit mer än så om inte den stora kollapsen ägt rum.
De Silvestri visade återigen vilken mognad han besitter – fenomenal en-mot-en och stor spelförståelse – och man kan bara hoppas att han inte blir den sista pusselbiten i Berlusconis backlinje med forna Laziokaptener (ja, ni läste rätt, jag räknar med att han får kaptensbindeln innan han lämnar).
Och på tal om kaptener – Nesta var inte riktigt sig själv med sin forna hemmapublik i ryggen. Nervös? Eller kanske distraherad?
Ancelotti var dock ordentligt på hugget. Någon som kunde räkna antalet svordomar han vräkte ur sig denna kväll?
En sista tanke som måste nämnas så här dagen efter: Gilardino.
Lösaktig. Billig. Otuktig.
Välj själv.
Sempre Forza Lazio!
Lazio – Milan 1-5
Ambrosini ’16 (M), Mauri ’23 (L), Kaká ’33 (straff)(M), Kaká ’52 (M), Gilardino ’70 (M), Gilardino ’79 (M)
Lazio: Muslera; De Silvestri, Stendardo (Scaloni 57), Cribari, Zauri; Behrami (Baronio 69), Mudingayi, Mutarelli, Mauri; Rocchi (Tare 76), Pandev
Milan: Dida; Oddo (Simic 81), Nesta, Bonera, Favalli; Gattuso (Brocchi 82), Pirlo, Ambrosini; Kaka, Seedorf (Gourcuff 83); Gilardino
Domare: Morganti
Höjdpunkten (det enda värt att ta med sig till nästa omgång)
