Gästkrönika: Oemotståndliga Lazio!
Simon Berglind, skribent på "Holländska fans", frågar sig med denna gästkrönika vad det egentligen är som gör Lazio så attraktivt.
Jag måste tala ut om det här.
Egentligen borde jag hata Lazio. Det är ett jävla skitlag med ett tjugotal destruktiva spelare som knappt ens vet vad underhållning är för något.
Till råga på allt är det ”extremhögerns förening”, vilket rimligtvis inte borde passa mig som är tämligen långt åt det andra hållet.
Lazio är så otroligt olikt alla de holländska föreningar jag i det närmaste avgudar, men trots allt det här så är det alltid Lazios resultat och startelvor jag först kollar.
Det är alltid matchrapporterna kring Lazios insatser jag först läser när det kommer till den italienska ligan.
Efter mycket om och men har jag kommit fram till att det beror på att Lazio är en helt, helt vansinnig förening med lika vansinniga spelare.
Det är mycket abstrakt att se Marco Ballotta, en 43-årig målvakt som aldrig någonsin varit bra, stå på planen tillsammans med Christian Manfredini i en Champions League-match mot Real Madrid.
Lazio har en oerhört fascinerande samling kultspelare. I gårdagens lag tränade Guerino Gottardi med laget ungefär tre år efter det att han slutat medverka i mer än två eller tre matcher per säsong. Samma sak med Francesco Colonnese.
Och i dagens trupp finns det en hel del namn som är fantastiskt sköna för någon så utomstående som jag, som inte riktigt bryr sig om hur det går för laget egentligen så länge de klarar sig kvar.
Nämnde Ballotta i mål, i backlinjen idel medelmåttor som stuvats ihop från olika bottenlag och sedan fungerat otroligt bra ihop på något konstigt sätt.
Somliga av dem rejält till åren komna dessutom.
Mittfältet består dels av ungefär tolv spelare som börjar på bokstaven M, precis som backlinjen har ungefär tolv spelare vars begynnelsebokstav i efternamnet uttalas med ett S-ljud.
Bland dessa utmärker sig Mutarelli, Meghni och Mauri som fullständigt normala spelare med normala karriärer.
Egentligen Mudingayi också, om det nu inte vore för att han var en typ 25 år gammal kille som inte kan någonting alls och som någon rotat rätt på i Belgien av alla ställen. Med Rossis fantastiska hand har han ju i alla fall lärt sig någonting; springa och tacklas. Eller i alla fall tacklas.
Och Manfredini kännetecknar på något sätt Lazio. Antagligen är det den absolut sämsta spelaren som spelat frekvent i ett italienskt Champions League-lag. Det finns liksom inte ord för hur jävla meningslös han är, också springer han omkring på planen och ser fullständigt oberörd ut trots att alla utom möjligen Delio Rossi hatar honom ända in i själen.
Det är ju inte direkt så att han någonsin kommer bli bättre heller, han fyller 33 nästa år och kommer att vara precis lika meningslös då som nu. Det förvånar mig inte för fem öre om Manfredini stannar kvar i klubben tills han är typ 37 och förhoppningsvis för er skull inte har spelat på två säsonger.
Freakshowen fortsätter i och med Roberto Baronio. En 30-årig gubbe som gjort mycket bra ifrån sig i alla andra klubbar än den klubb han tillhört i elva år.
Ändå väljer han att stanna i Lazio där hans nuvarande rekord för antal matcher under en säsong är hela 15 stycken, något han uppnådde säsongen 96/97.
Han har varit utlånad till sex olika klubbar, aldrig gjort ett mål i Lazio (i skrivande stund, Reds anm), aldrig tagit en ordinarie plats.
Och ändå sitter han där med lagets högsta lön och är jävligt nöjd med att sitta av sina dagar på en avbytarbänk när han egentligen kunde spelat i landslaget om han flyttat för en tre-fyra år sedan.
Men nej, han ska sitta där.
Fabio Firmani. Vad fan? Varför? Vad var tanken? Vems var tanken? Fabio Firmani är en 29-årig mittfältare som på något väldigt konstigt vis hamnade i Lazio efter att inte ha presterat någonting i ungefär tio års tid.
Med Rossis gröna fingrar har Firmani dock lyckats bli en acceptabel grönsak i detta grönsaksfyllda Lazio. Firmani springer och springer i blindo och det finns inte en chans att han år 2007 skulle få göra det i en annan Serie A-klubb. Inte i Inter, inte i Reggina.
Samma sak gäller egentligen Simone Del Nero, bara det att han är mer av en kreatör. Vad hade han gjort i Brescia som gav honom rätten att spela i Champions League?
Ingenting.
Men trots det är han i dag en anständig backupspelare för Lazio med löften om mer.
Därpå finns det två andra fullt normala mittfältare som måste undra hur de egentligen hamnat i den här klubben.
På topp har man en inkompetent 34-årig alban som ser ut som om han vore sextio och som mest gjort sex mål på en Serie A-säsong. Ganska väntat om man tittar på resten av Lazios trupp.
Naturligtvis har man också en 31-årig forward som förra säsongen var fjärdeforward i en bottenklubb i Serie B. Han gjorde där imponerande nitton matcher och noll mål vilket är en ganska genomsnittlig siffra sett över de senaste fem åren.
Han har inte fått spela en enda match för Lazio än, men i laget ska han naturligtvis vara, vore ju konstigt annars.
På det har man en tafflig nigerian, en makedon som av någon anledning fortfarande spelar i klubben trots fina insatser säsong efter säsong samt en forward som är tillsynes helt ofarlig men som ändå gör femton mål per säsong.
Svårt att inte gilla det där laget lite grand ändå.
