En Catania-supporters lycka
Carlo Notaro, med rötterna från foten av Etna men bosatt i Göteborg, delar med sig av sina tankar kring sitt lags bedrift.
Finalmente!
Söndagen den 28 maj 2006 är en dag jag alltid kommer att minnas. Jag är självklart lite ledsen för att jag inte kunde vara i Catania och ta del av den viktigaste matchen på 23 år och efterföljande festligheter då laget och fansen dansade runt på stan långt in på natten. Jag fick nöja mig med att sitta hemma och vara glad i min Catania-tröja.
Det var stor spänning ända in i slutminuterna då Catania bara hade 2-1 hemma mot Albinoleffe medan Torino ledde med klara 3-0 i sin match mot Cremonese. 2-2 av Albinoleffe och vi hade fått kvala. Nu får istället Torino ta sig Cesena medan Modena får göra sitt bästa mot Mantova.
Denna säsongens lag har varit en stor sevärdhet i serie B då man spelat anfallsglad fotboll med sin 4-3-3-uppställning där man haft två starka mittbackar (Cesar och Bianco), ett mittfält bestående av två slitvargar (Biso och Baiocco) och en speluppläggare (Caserta) och det karakteristiska anfallet med två trequartisti (De Zerbi och Mascara) bakom en bomber (Spinesi).
Ett koncept jag faktiskt tycker det italienska landslaget borde prova, med Del Piero och Totti bakom Toni. Catania är det lag som gjort flest mål (67) i årets serie B och har flest bortasegrar (hela 9 st). Ingen italiensk catenaccio här inte!
Så är vi äntligen klara för serie A efter 23 års väntan. Laget och klubben har haft sina motgångar men lyckades till slut gå hela vägen upp till högstadivisionen, mot allt och alla. Nu är det bara att vänta på nästa säsong och hoppas att laget håller sig kvar i serie A många år.
