Catania – Juventus 1-1: Så nära, så nära
Våra rödblå hjältar var en hårsmån från att få den gamla tanten på fall.
Under ett intensivt regnväder och ett ännu mer intensivt tifo på en fullsatt Massimino-stadion spelade Catania ut ett tappert men aggressivt bortalag som återigen kunde förlita sig på den italienska domarkåren.
Coach Baldini chockade oss återigen med att göra ett taktiskt byte inför matchstart då han tog ut Martinez till förmån för Biagianti och flyttade fram Colucci för att ta del av anfallstrion. Det betydde mer stabilitet på mittfältet med kämparna Izco och Biagianti tillsammans med den defensive kungen av mittcirkeln Mark Edusei.
Det visade sig vara ett utmärkt drag då hemmalaget höll ihop bra och redan efter en kvart spelad kunde ta ledningen i matchen efter att vår käre skyttekung Spinesi på volley mött ett perfekt slaget inlägg från Mascara och förvandlat världens bäste målvakt till en staty av världens bäste målvakt.
Målet var av bländande skönhet och hela stadion exploderade i en gemensam eufori. Redan då märktes tendenserna i bortalaget att ifrågasätta varenda domslut som går emot dem.
Efter den vackra volleyn började bortalaget spela mer och mer aggressivt men lyckades dock aldrig komma nära Politos mål. Man tog då till filmningar och all verbal makt man kunde åstadkomma för att påverka mannen i gult för att komma närmare ett kvitteringsmål. Visst fick man ett flertal frisparkar med sig men zebrornas nummer tio var inte på bästa humör ikväll. Kanske för att hemmafansen buade varje gång han skulle förvalta sina billigt förvärvade frisparkar.
På vänsterkanten bjöd Vargas upp till dans och lyckades flera gånger komma runt sin bosniske övervakare och måtta inlägg efter inlägg. Allt eftersom matchen fortgick fick den käre Hasan hjälp av sin försvarskollega Nocerino som vid ett flertal tillfällen ostraffat kunde sparka ner vår skönspelande peruan.
Trots att coach Ranieri bytte in Marchionni för den osynlige Tiago i paus förändrades inte matchbilden. Catanias mittbackspar Terlizzi-Stovini storspelade och rensade undan allt som kom nära hemmamålet.
Sen att Juventus får en billig straff i den nittionde minuten känns bara rakt igenom surt. Jag får sålla mig till den allt mer oändliga skaran av naiva fans som blivit snuvade på tre underbara, svettiga, välförtjänta poäng i slutminuterna till följd av ytterligare en tveksamt dömd straff till förmån för den gamla tanten och hennes gentleman som rutinerat anade den stackars Biagiantis fot mot sin vad och med bollen utom räckhåll (Biagianti sparkade bort bollen) bestämde sig för att än en gång dramatiskt dyka ner mot det våta gräset och njuta av det gälla ljudet från en vänligt sinnad pipa.
Det är inte konstigt att Juventus åtnjuter en stor medvind då alla domarna verkar blåsa åt samma håll. När spelarna i svartvitt inte lyckas dra åt samma håll tillber man vindguden som man har ett så bra förhållande till och snart kan man ro storseger efter storseger i hamn. Varför ska domarna i serie A behöva springa runt i de där fula pippigula diadora-tröjorna när Juventus-ledningen säkert har många fina svartvita skjortor att undvara?
Den spelare jag avundas mest ikväll är nog bortalagets fransos som hade första parkett på en otroligt underhållande match utan att behöva anstränga sig en enda gång för sitt minst sagt tjocka lönekuvert.
Länk till matchsammandrag: (AS)
Catania-Juventus 1-1 (1-0)
CATANIA (4-3-3): Polito, Silvestri, Terlizzi, Stovini, Vargas, Edusei, Izco, Biagianti, Colucci (67' Martinez), Mascara, Spinesi (88' Tedesco).
JUVENTUS (4-3-1-2): Buffon, Salihamidzic (81' Iaquinta), Legrottaglie, Chiellini, Molinaro, Nocerino, Zanetti, Nedved (75' Palladino), Tiago (46' Marchionni), Del Piero, Trezeguet.
Mål; Spinesi 15’, Del Piero 90’ (straff).
