Gabriele Sandri – Ett offer i mängden
Idag för ett år sedan lämnade Gabriele Sandri jordelivet alldeles för tidigt. Han var en hängiven laziale och fotbollsälskare, men han var även ett offer för fotbollsvåldet.
Gabriele Sandri var en av oss. Han älskade fotboll, han älskade sitt lag. Han var en människa av kött och blod och hade känslor och förmåga att uttrycka dessa i skratt och gråt, precis som du och jag. Han förtjänade inte att sätta livet till på en rastplats utanför Arezzo där han mördades av en polisman den 11 november 2007.
Den andre februari samma år hade en polisman vid namn Filippo Raciti dödats i samband med derbyt mellan Catania och Palermo. Även han var en levande människa med familj precis som vemsomhelst och precis som Gabriele så fick han sätta livet till på grund av våldet inom fotbollen. I Italien verkar dock ledning och regering tycka att en polismans liv på något konstigt sätt skulle vara värt mer än en vanlig supporters. Polisen är alltid de goda och huliganerna de onda, inte bara i Italien utan även runt om i andra delar av världen och inte minst i vårat kära, fria och demokratiska hemland. Istället för att närma sig supportrarna i Italien så gör polisen tvärtom. Klyftan mellan tifosi och polis växer allt mer och själv sitter jag bara här hemma och håller andan i väntan på nästa dödsfall.
Är hoppet ute för ett slut på våldet i Italien? Jag vill inte tro så men man går bara runt och väntar på att konflikten ska blossa upp på allvar igen. Hur många ska egentligen behöva dödas innan vi börjar inse att alla bär på ett liv som ska levas helt igenom utan att det ska krossas likt hjärtat på en olyckligt förälskad, likt drömmen om en värld utan krig, likt Gabrieles liv för ett år sedan?
Jag tycker att samtliga läsare ska ställa sig enade i kampen mot orättvisan i Italien. Såhär får det inte gå till! Oavsett kön, hudfärg eller färg på tröjan så är vi alla människor i grund och botten och vi älskar våra liv och vår fotboll. Så gjorde även Gabriele Sandri. Vila i frid Gabrele!
