Känslor inför Derby di Sicilia, del 1: Lycka
På lördag är det återigen dags för det sicilianska derbyt att avgöras. Här följer den första delen i en krönikeserie om känslorna man har som catanese inför matchen.
En av de viktigaste ingredienserna som finns i en supporters relation med sitt lag är matcherna mot sina ärkerivaler. Det är de segrarna som är skönast att vinna. Som catanese så har man ett flertal stora rivaler runt om i Italien, men de största är ändå U.S. Cittá de Palermo. Genom åren har vi ställts mot varandra 77 gånger, varav 11 i Serie A. 17 av dessa har slutat med seger för våra älskade elefanter. När Catania vinner ett derby slutar man att tänka, man bara njuter av stunden och av den härliga känslan av att vara blåröd. Personligen är jag dock en relativt ny supporter och har inte varit med om så fasligt många derbyn ännu. Här nedan följer hur som helst några exempel på derbyn jag upplevt med lyckliga slut.
2 december 2007
Detta datum står för evigt inskrivet i Catanias fotbollshistoria som den första gången någonsin som Palermo besegrades i ett derby i den högsta italienska ligan. Festen började när Giuseppe Mascara nickade in ettan på ett inlägg från Juan Manuel Vargas i den första halvleken och jublet visste inga gränser på Angelo Massimino. Skyttekungen Gionatha Spinesi rullade sedan in 2-0 på straff innan halvtid. Den före detta catanesen Fabio Caserta hann sedan med att både reducera och bli utvisad innan Jorge Martinez avgjorde med ett fantastiskt vackert 3-1-mål. Catania hade besegrat sina ärkerivaler för första gången sedan hösten 2002.
19 oktober 2008
Säsongen 2008/2009 var ett mycket lyckligt år för oss catanesi. Palermo besegrades två gånger om och den första segern kom på hemmaplan. Palermo fick Carrozzieri utvisad i slutet av den första halvleken och i den andra kunde Catania ta över kommandot i matchen. Jorge Martinez skulle nicka in det förlösande 1-0-målet bakom en vilsen Marco Amelia och glädjen var total. Catania gick mot en ny derbyseger. När sedan Mascara spikade 2-0 på straff var saken klar. Catania hade tagit revansch för förlusten med 2-1 på bortaplan ett halvår tidigare.
1 mars 2009
Segern med 4-0 på bortaplan mot Palermo är kanske det största ögonblick som Calcio Catania som klubb har upplevt. Helt utan stöd från sina supportrar åkte Walter Zenga med sin trupp tvärs över den sicilianska ön för att besegra ärkerivalen, fienden nummer ett med 4-0 i deras egen hemmaborg, den omöjliga arenan La Favorita. Till saken hör också att detta vara Catanias första seger på bortaplan under hela säsongen. Jag kan när som helst sätta mig och söka på höjdpunkter från matchen på youtube och blir lika glad i själen varje gång. Alla fyra målen är ett konstverk i sig. Ledesmas vackra språngnick fram till 1-0; Morimotos 2-0 på kontring som tråcklar sig förbi Amelia; Mascaras fantastiska 3-0-mål från halva plan; Paoluccis enkla 4-0. Mitt lyckligaste ögonblick som catanese och jag hoppas att vi får uppleva något liknande på påskafton.
