Gästkrönika: Derby di Sicilia – Mer ovisst än någonsin
Palermo och Catania är två av Italiens största antagonister. På söndag ställs de mot varandra för 79:e gången och som vanligt kommer spelarna att kämpa för sitt lag och sina färger till sista blodsdroppen.
Men sällan har väl förutsättningarna varit såpass jämna mellan lagen som inför detta höstderby på Renzo Barbera? Lagen ligger på lika många inspelade poäng och med samma måldifferens inför den tolfte omgången av Serie A. Om vi sedan tar en närmare titt på trupperna så hittar vi ytterligare några likheter.
Vi börjar längst bak med målvakterna. Där är likheterna mest slående eftersom bägge lagen har begåvats med en ung målvakt som slåss för en ordinarie plats i landslaget. Salvatore Sirigu har dock betydligt tuffare konkurrens om sin post i Gli Azzurri än vad Mariano Andújar har i Argentina. Å andra sidan har Sirigu tiden för sig då han ännu är mycket ung (född -87). Andújar håller jag som den bästa målvakten i Serie A just nu och jag tycker att det är lite märkligt att han bara är andremålvakt bakom Sergio Romero. Det är mycket tack vare honom som Catania bara har släppt in åtta mål på elva ligamatcher.
En annan likhet är att inget av lagen riktigt har fått igång sina stora fanbärare hittills under hösten. Giuseppe Mascara har, i likhet med i stort sett alla de blåröda spelarna, haft svårt att hitta självförtroendet framför målet, och Fabrizio Miccoli har varit mycket skadad. Detta är två spelare som jag tror att det är viktigt för respektive lag att de börjar prestera så snart som möjligt.
Argentinare är också något som de bägge klubbarna har gemensamt på olika sätt. Catania är ju mer eller mindre en argentinsk koloni just nu. Men spelaren alla snackar om heter Javier Pastore och man har börjat jämföra honom med Zidane och Maradona och gud vet vad. Jag är villig att medge att killen är begåvad, även om jag knappast ser honom som en arvtagare till de storheter som jag precis nämnde. Palermo är en bra klubb för honom just nu och de är duktiga på att utveckla stora talanger och sedan sälja vidare. Däremot uppnår spelarna (läs Amauri, Toni, Grosso, Kjaer) sällan de profetior som uttalas om dem, efter att de lämnat klubben. Pastore kan vara annorlunda, men jag väljer att vänta och se.
Höstens viktigaste match är snart här. En förlust accepteras inte trots att La Favorita kommer att vara ett kokande, rosasvart hav. Elefanterna intar fiendens borg för att ta poäng, igen.
AVANTI LIOTRU!
