Krönika: En förlorad kärlek
Igår blev Giuseppe Mascara såld från Catania till Napoli. Mascara lämnade ett stort tomrum efter sig, ett hål som inte går att fylla.
Det är dagen efter kapten Giuseppe Mascaras övergång till Napoli och i mitt bröst har en klump av saknad funnits ända sedan jag steg upp ur sängen. Mina steg är tunga och i mitt huvud spelas bilderna från Mascaras fantastiska långskott borta mot Palermo den 1 mars 2009 upp gång på gång. Återigen tvingas jag att stå öga mot öga med det faktum att det idag är tufft att vara fotbollssupporter. En del av det är ren dårskap. Man fäster sig vid spelarna, man identifierar sig med färgerna och klubbens identitet bara för att gång på gång bli besviken.
Det går inte att tänka på det viset i dagens fotbollsvärld. Spelare som förknippas med en viss klubb, som kanske till och med är själva klubben, flyttar någon annanstans en dag utan att ens ta farväl. På sista tiden hittar vi många exempel. Vi har Raúl som gick från Real Madrid till Schalke 04, Livorno-sonen Cristiano Lucarelli återfinns numera i Napoli, och ifjol lämnade Goran Pandev sitt Lazio för Inter. Detta är bara några exempel.
Det blir tomt utan Beppe. Visst är han inte lika bra som för ett par år sedan men han är fortfarande vår kapten, eller han var det fram till igår. Jag kan helt enkelt inte trösta mig med att vi köpte två sprillans nya halvargentinare och en trequartista i form av Francesco Lodi från Frosinone. Det väger inte upp att Mascara lämnat, det kommer aldrig att göra det heller oavsett hur bra Bergessio och Schelotto spelar. Det finns bara en Giuseppe Mascara, och för mig är han catanese, och för mig kommer han alltid att vara en stor idol.
Trots att jag känner sorg i mitt hjärta för att Mascara lämnat Catania så förstår jag honom samtidigt. I mars fyller han 32 år och han har inte långt kvar på sin karriär, och han vill vinna en titel eller åtminstone spela Champions League. I Napoli kan han mycket väl få chansen att göra detta. Faktum är att just Napoli är den enda klubben som jag kan acceptera att se vår capitano i. Det är Italiens näst finaste klubb, enligt mig.
Nu är det upp till den nya generationen att lyfta världens vackraste klubb. Beppe var den sista spelaren i truppen av dem som fanns med i laget som flyttades upp från Serie B säsongen 2005/06. Izco och Morimoto är de enda som finns kvar från det laget jag började följa säsongen efteråt. Vem blir nästa Mascara, nästa capitano? Blir det den egna produkten Fabio Sciacca? Eller mannen som förmodligen tar över kaptensbindeln, mittbacken Matías Silvestre? Vi får se.
Arrivederci Beppe!
