Krönika: Med våldet i fokus
På femårsdagen av läktarskandalen i det sicilianska derbyt på Angelo Massimino säsongen 2006/07 är åter fotbollsvåldet i fokus efter de tragiska händelserna i Egypten på onsdagen.
Denna krönika syftar främst till att uppmärksamma femårsdagen av läktarskandalen i det sicilianska derbyt på Angelo Massimino den 2 februari 2007, då bland annat polismannen Filippo Raciti fick sätta livet till. Våldet i samband med fotbollsmatcher ligger idag dessutom lite extra i fokus efter onsdagens upplopp på Port Said Stadium i en match i egyptiska Premier League mellan Al-Masry och Al-Ahly där minst 74 människor dödades och omkring 1000 skadades.
Jag skulle, precis som diverse andra listfanatiker inom journalistiken världen över, kunna ägna mig åt någon form av historisk överblick kring andra kända läktarkatastrofer, som Heyselstadion i Bryssel 1985 eller Estádio Nacional i Lima 1964, men det tänker jag inte göra. Det vore meningslöst. Det vore ungefär lika intressant som att lista musiker som dött när de varit i 27-årsåldern. Det vore att gömma sanningen bakom siffror. Sanningen är att människor dör, att familjer splittras, att samhällen fallerar. Sanningen är att politiker lovar, att de fördömer, men att ingenting händer. Våldet kommer alltid finnas där. Det är sanningen.
Vad gäller händelserna i Egypten tittade jag på TV-klippet som finns på Expressens webbplats. Där benämns huliganerna som stormade planen som ”fotbollsanhängare”. Återigen smutsar massmedia ned oss som älskar fotboll med att förknippa oss med våldsamheter och upplopp. Det som hände i Port Said hade ingenting med fotbollen att göra. Det är krig i Egypten. Det är meningen att folk ska slåss, det är spelets regler. Vad som hände på onsdagseftermiddagen var en konsekvens av att ingen vet hur man ska styra upp landets situation. Erik Niva kallar dessa ”fotbollsanhängare” för deras rätta namn i sin krönika på Aftonbladet. De är mördare, helt enkelt. Visst har anhängare till exempelvis Al-Ahly spelat stor roll i den egyptiska revolutionen och fotboll har en helt annan politisk betydelse där än i Sverige, men i sådana här fall känns det som att många glömmer av att ett av idrottens syften är att föra folk samman och få grupper av människor att sluta upp kring ett och samma intresse, kring olika typer av sportevenemang. Sport har varit en slags symbol för fred ända sedan de första olympiska spelen. Det glöms av, ständigt.
För idag exakt fem år sedan tog ett gäng catanesiska huliganer livet av polismannen Filippo Raciti med hjälp av en bomb. De var också mördare. Sådana går omkring överallt. Händelser som dessa kommer att upprepas i alla möjliga olika sammanhang i alla tider. Människan är i grund och botten fri med ett individuellt tänkande och agerande. Därför kan man inte styra varenda individ, därför kan man inte få folk att helt enkelt sluta döda varandra. Fotbollsarenor kan alltid utvecklas och bli säkrare, men fotbollen är en del av samhället, som i sin tur på många håll i världen kan betraktas som en lekpark där leken då och då har dödlig utgång.
Vi människor vill alltid konkretisera och ordna in saker under olika rubriker för att försöka förstå dem bättre. När det är något vi inte kan förstå blir vi osäkra och rädda och inte sällan bygger vi upp någon form av egen sanning kring det vi inte kan greppa. Det är därför lätt att skylla läktarvåldet på att fotbollen skapar konflikter mellan olika grupper när det egentligen är en del av ett mycket större problem som ingen vet hur man ska lösa. Jag är övertygad om att händelser som liknar de som utspelade sig efter det sicilianska derbyt för fem år sedan eller efter matchen i Egypten igår, lika gärna skulle ha kunnat inträffa på en helt annan plats, i ett helt annat sammanhang. Och det är i mångt och mycket de som styr över samhället som bär det yttersta ansvaret. Det finns diverse problem i olika samhällsstrukturer som ger folk en anledning till att skapa bråk och att till och med mörda varandra. Kan man inte gå säker på gatan kan man inte gå säker på en fotbollsarena.
Jag vill alltså här ta fotbollen och dess anhängare i försvar. Jag är trött på att som fotbollssupporter förknippas med idioter. Diskutera gärna krönikan och dess innehåll nedan men håll god ton, det ska inte vara fråga om någon pajkastning.
