Diego, jag saknar dig redan
Han blev en av klubbens största någonsin. Han blev det på bara en säsong. Han heter Diego. Och nu önskar jag att Falcinelli kommer tillbaka.
Nästan alla fotbollsspelare berör på ett eller annat sätt. Nästan alla fotbollskonsumenter har vissa spelare de berörs lite extra mycket av. Somliga tilltalas av en bländande teknik som en del utövare av sporten kan visa upp, andra av ett passningsspel.
Vad jag attraheras av när det kommer till fotbollsspelare varierar. Oftast kan jag sätta fingret på det. "Han har tekniken”. ”Där var det avslutningsförmågan”. Och så vidare.
Under förra säsongen hände det igen. Jag satt och kollade på Rossoblú. Det var bortamatch mot Fiorentina. Jag såg spelaren med nummer elva på ryggen och blev direkt kär. Det var Diego. En anfallare som vi, inför säsongen, plockat in från Sassuolo. Och han var bra. Han var en krigare och en finlirare på samma gång. En sån spelare jag fastnar för.
Matchen slutade 1-1 och Falcinelli hade krönt sin fina insats med ett poängräddande mål.
Diego Falcinelli var Crotones bästa spelare under säsongen 2016/17. Han såg, med sina tretton mål på trettiofem ligamatcher, till att hålla klubben kvar i Serie A, mot alla odds.
Nu är det snart dags för en ny säsong och Diego är inte med oss. Han har visat vad han kan, bilvit för stor, för bra och nu gått vidare. Gått vidare från en klubb som har som sin högsta prioritet att överleva ett ligaspel. Missförstå mig inte. Jag unnar honom detta. Utan hans tjänster skulle vi aldrig stannat kvar. Och om vi åkt ner hade han ändå lämnat. Men jag saknar honom. Jag saknar honom redan.
