Krönika: En nygammal verklighet
Crotone var, som vi alla vet, ett av de tre lag som förra säsongen degraderas till Serie B. Trots att de lägre italienska ligorna är välbekanta för den Kalabrienbaserade klubben - där det tvååriga äventyret i högstaligan får ses som en parentes i Crotones sportsliga historia - är det nu en nygammal verklighet som väntar, långt ifrån stjärnglansen i Serie A.
Under säsongen 2016/2017 nådde FC Crotone den italienska fotbollens finrum för första gången i klubbens historia. Juventus, Milan och Inter - inte Perugia, Foggia och Avellino - väntade för den kalabriska färskingen. Serie A - ett nytt forum med större summer pengar, press och intresse.
Som nykomling var Crotone Serie A:s minsta klubb sett till ekonomi och sportsligt intresse - och då ska inte press existera.
Första säsongen lyckades man hålla sig kvar tack vare en mirakulös avslutning, inkluderat en seger över Lazio i sista omgången. Den andra säsongen var också mycket påfrestande, men än mer kaotisk. I december valde dåvarande huvudtränaren Davide Nicola att abrupt lämna sitt uppdrag. Ersättaren blev den förre stormålvakten Walter Zenga - som länge såg ut att kunna hålla Crotone kvar i Serie A ytterligare ett år - men sluttampen, innehållande lag som Napoli och Lazio, visade sig vara en omöjlig uppgift.
När matchen på San Paolo i slutet av maj blåstes av, var Crotone ett Serie B-lag igen.
Som tidigare nämnt stundar en verklighet för Crotone som väldigt mycket kontrasterar Serie A. Serie B - långt ifrån stjärnglans och rampljus. Dock inget nytt. Inget världsomvändande för fotbollsklubben Crotone - samtidigt ingen liga som prefereras. Serie B är en mycket tuff liga med flera jämna lag. Fåtalet poäng kan vara skillnade mellan en hög och låg placering. Och om man väl lyckas knipa en topp åtta-placering, då väntar ett segdraget slutspelsträd.
Långt från glamouren i Serie A innehåller en hel del faktorer som kan vara till Crotones fördel, och i något somspelarna är vana vid, visst, men faktorer som ändå är utanför många spelares bekvämlighetszon. Små, trånga arenor, ofta med lågt publikantal, spelplaner där jämförelsen med åkrar ibland är omöjlig att bortse ifrån. Trots detta är dessa faktorer en del av Serie B och dess charm, och en stor del av ligan som väldigt många vurmar för.
En ny bekantskap för egen del
Sedan jag började följa calcion under slutet av 00-talet har mitt definitiva fokus legat på Serie A. Serie B har alltid varit åsidosatt, om jag uttrycker mig milt. Efter att ha sympatiserat med Crotone i lite drygt två år nu(vilket inte på något sätt går att likställa med ett dedikerat supporterskap), ska jag erkänna att klubbens degradering till den italienska andraligan varit svår att smälta. Det har gått, absolut, men en natt var inte tillräckligt lång tid för att bearbeta Crotones uttåg från Serie A.
På ett sätt kommer min stundande bekanskap med Serie B att vara av stort nöje. Fotbollen där - det som jag konsumerat hittills - har varit medryckande, och passionen på läktaren vildare än vad man normalt sett ser i Serie A. Med en fotbollsvärld som bara blir mer och mer plastig, är det med öppna armar som jag omfamnar min nya vän; Serie B.
