Hellas Verona - Crotone 0 - 3
Efter Hellas Verona-Crotone: Mama Mia!
På förhand hoppades jag bara på att vi inte skulle förlora, eller göra bort oss fullständigt. Hade någon, på förhand, frågat mig om "jag skulle ta ett kryss", då hade jag svarat "ja" direkt. Jag är glad att fotbollsgudarna inte lyssnade på mina böner - utan istället skänkte så mycket mer.
Första halvlek inleddes på ett trevande sätt från båda lagen. Aja. Om man bortser från Andrea Barbaris magiska frisparksmål som gav Crotone 1-0 efter tre minuter, då var det en väldigt trevande start på matchen.
Hellas Verona, som tidigt hamnade i underläge, ville föra spelet, men tydligt var att kvalitén saknades i såväl passningsspel som i avgörande moment.
Istället utkristalliserade sig ett ställningskrig som i mångt och mycket gick ut på att vänta ut sin motståndares misstag. Kontringsfotboll var en stor del av den första halvlekens signum.
Hellas-supportrarnas missnöje blev allt mer påtagligt ju längre halvleken led. Tydligt var att hemmalaget inte lyckades leva upp till de(rätt små ändå) krav som curvan ställde. Inläggen blev för långa, krossbollar skickades ut över sidlinjen, och när Romulo, i halvlekens sista anfall, lyckades med att missa ett jätteläge, ja, då förstod jag hemma-fansens frustration toatlt.
Det ska sägas att vi, i den andra halvleken, fick matchen dit vi ville. När Verona misslyckades med att producera något konstruktivt i sina anfall, tog vi vara på de kontringslägen som gavs. Både 0-2 och 0-3 var solklara kontringsanfall där hemmaförsvaret först slets i sär och sedan avrättades.
Mitt i allt fick även Verona en utvisning på Bruno Zuculini, vilket inte gjorde saken lättare.
De sista tjugo minuter var mest en transportsträcka till slutsignalen. En transportsträcka till tre OTROLIGT sköna poäng.
Nyförvärven skötte sig väldigt bra. Marco Capuano var, tillsammans med Federico Ceccherino, stabiliteten själv i mittförsvaret. Ahmed Benali var klass rakt igenom. Box till box-mittfältare som laget kunde vila bollen på. Lyckades med att assistera Federico Ricci till italienarens mycket vackra 0-3-mål. Ricci, som i övrigt var strålande. Stort självförtroende, teknisk briljans och en speluppfattning som heter duga.
Att skåda matchen var en fröjd. Förhoppningsvis kan vi ta med oss resultatet och prestationen och bygga vidare inför ligans avslutande del.
Forza Squali!